På scenen står ett instrument som är en mix av en orgel och keyboard, mitt emot står ett trumset – det är allt. Det är inte bara uppställningen av instrumenten som är annorlunda, även det så kallade uppträdandet är något varken mina öron eller ögon tidigare har skådat.
Direkt när James Leg sätter sig framför sin keyboard börjar han att rocka så till den grad att han nästan trillar av stolen. Trumspelaren, vars namn jag inte uppfattar eftersom jag inte kan höra vad James säger, kör igång lika hårt han. Det känns nästan som om vi bevittnar en kamp om vem som kan blåsa iväg den andra och ensam stå kvar på scenen. Rösten kan endast beskrivas som djävulskt mörk och raspig, det är svårt att uppfatta vilka ord som kommer från James. Men eftersom de flesta upprepas gissar jag att det är samma. Under en låt uppskattar jag att ordet whisky kommer igen minst 40 gånger.
En annan låt verkar endast innehålla raden ”Well I need you baby, I need you woman, come on baby take a ride with me” för det upprepas gång på gång. Trots uppenbara brister av variation på ord att svänga med är de instrumentala delarna däremot grymt bra, att någon genom att endast använda två olika instrument kan få det att låta som ett helt band samtidigt som han rockar järnet är beundransvärt. Allt rockande leder till att micken som sitter på Legs instrument gång på gång faller ner, trummisen låter sig inte påverkas utan kör på i ett omänskligt högt tempo utan paus. När micken väl sitter som den ska verkar det som om den är alldeles för långt bort. En oavbruten repertoar av "jakten på micken" pågår sedan under resten av spelningen. Han har en riktigt bra röst, men använder den helt fel enligt mitt tycke. Hade han bara tagit tillvara på sin röst och sjungit så att man kunde förstå vad för ord det är som kommer ut hade det varit full pott. Det domedags-liknande morrande som yttras får mig att önska att spelningen redan var över, men det verkar ändå som det går hem hos vissa.
När jag kastar ett öga mot min vänstra sida ser jag en 60+ dam som dansar vad som kan liknas vid en robot-dans och vid scenen hänger en något överförfriskad man direkt på scenens kant. Jag vet inte om han gör det för att han inte kan få nog av musiken eller för att han också vill att det ska vara över och vill bidra till att skynda på processen. Mitt i allt försöker två stycken starta en mosh pit, en total katastrof då de mest ser ut som två dansande clowner som kastar öl på publiken runtom.
Jag ska vara ärlig, vad det är som jag precis har bevittnat vet jag inte, men jag hoppas det dröjer tills jag måste se något liknande igen.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
EVENT: Pick Up the Steam
ARENA: Trädgården på Spåret, Stockholm
DATUM: 2016-06-18
BILDGALLERI
BANDFAKTA – JAMES LEG
MEDLEMMAR
James Leg – Fender Rhodes, Organ, Bass Keys, Growl, Howl
