PICK UP the STEAM – en alternativ festival långt från svennebanan, musiktävlingar och reklamradio

PICK UP the STEAM blev en lyckad endagsfestival trots det bistra sommarvädret. Det kirrade bland andra Bob Log III, Blackfoot Gypsies, Banditos, Svartanatt och James Leg som tillsammans med arrangörer och publik skapade en grön och skön stämning längs med den blomstrande rälsen.

Sedan jag började musikonanera i skriftlig form för denna tidning i januari 2013 har mitt festivalande eskalerat med råge. Tre festivaler per sommar varav en utomlands (plus alla vanliga konserter då) har varit fantastiskt kul men samtidigt slitigt och någon form av musikalisk överdos på gränsen till mättnad har infunnit sig. Så i år har jag ordinerat mig själv festivaldetox. Den här lilla undergoundtillställningen en halvtimmes restid hemifrån gick dock inte att motstå och blir således ett tillfälligt avbrott i avtändningen.

Det är klassiskt festivalväder när Rockbladet anländer till Trädgård På Spåret vid Skanstull. Det har sålts 260 biljetter i förköp och några ytterligare i dörren redan klockan 11.15 trots hällregnet och det styrker tesen om det hårda virket i festivalmänniskor. Den första fyllskallen drar på arslet redan innan vi gått nedför trappen till spåret men den trevlige vakten bara ler och ber honom ta det försiktigt med trappstegen. Det är sådan stämning och den visar sig blir permanent genom hela PICK UP the STEAM som anordnas för andra året.

Den lilla scenen har pallrats upp med blomjordssäckar (vad annars) och sätter den rätta prägeln på det här närodlade evenemanget. Mixerbordet samsas med hembakad morotskaka och kaffe på borden mitt emot scenen. Rusdryckerna får festivalbesökarna ta med sig själva och många är de flaskformade påsar som transporteras längs med rälsen den här dagen.

20 minuter sent gör Hangman's Daughter sin livepremiär. Tvättbrädesnubben, som anställdes kl 17 dagen innan, har tydligen hamnat på fel Trädgårn och missar därmed konserten och erbjudandena om ersättare i publiken nobbas av bandet. Kul för det här sällskapet, som bildades för bara 7 veckor sedan, att spela för så pass mycket publik på sin allra första spelning men det här var inte riktigt flygfärdigt.

IMG_8680

100 meter längre bort på spåret ligger den större scenen som egentligen är en lastbil med den gröna linjens tur på Skanstullbron som backdrop. Om hela PICK UP the STEAM andas lite Gärdetfest så tar Bandet Alltså allt sitt syre därifrån när de proggar igång sin variant av Sillstryparn och Tältprojektet. Nu växer hampan så det knakar i blomlådorna.

Band och publik smälter ihop på att härligt sätt där band som har lirat blir publik på nästa gig. Horisont-sångaren Axel Söderberg släntrar förbi med sin Boston-patchade jeansjacka men han håller sig tyvärr nedanför scenerna. Den sansade skribenten i mig lägger band på den entusiastiske fanboyen som vill fist bumpa och berömma frontmannen för Sveriges svängigaste orkester.

Los Wrangos trummis ska hämta en stärkare och det blir ytterligare förseningar i spelschemat som går allt annat än på räls, eller så gör det just det. Men ingen verkar bry sig nämnvärt och det tillhör charmen med denna festival. Häll upp en grogg till, slappna av och ha kul känns som ledorden. De sombreroklädda stockholmarna kokar sin texmex på Gypsy Kings, Three Amigos och ledmotiv till några Tarantino-rullar. I'll leave it there.

Rob Coffinshaker har festivalens coolaste artistnamn och gött Cash-djup i rösten. Hans outlaw country har Knopflerska Chris Rea-slingor i sig och en Buck Owens-cover för tankarna än mer tillbaka till min septembervistelse i Nashville. Helt klart bra skit men det blir något långrandigt efter ett tag. Trots det ständiga saft- och maltsörplandet runt omkring är det än så länge städat utmed rälsen. Dreads och truckerkeps är den här festivalens vinnare av kategorin populärast outfit. Regnkläder är då utanför tävlan. 

Virginia and the Flood ska snart släppa sin första platta och de utsöndrar en varm Americana som för tankarna till First Aid Kit. Sångerskans snitsiga garderob är lånad från Mama Cass och Michelle Phillips under Mamas & Papas heydays. De två matvagnarna suktar med klassisk trucker food som halloumiburgare och pulled pork. Made In South's Luigi Persico gör välsmakande grejer men vill man ha bukfylla med mer bestående mättnad får man vackert lämna festivalområdet och bege sig upp på Ringvägen. Vi håller oss dock mellan scenerna när klockan ringer lunchrast.

Betydligt hårdare tongångar än Virginias lena stämma blir det när Svartanatts distade gitarrer får visa vad de går för. Kunde de inte fixa ett tak över den större scenen också tänker jag när regnet ökar i styrka i takt med att musiken gör detsamma. Publiken står nu och trängs i tältet sådär 10 meter från scenen, det är bara mannen med hängselbyxorna och groggdunken som trotsar ösregnet, han är just nu immun mot sådana trivialiteter. Svartanatt låter lite som ett ungt Horisont under tillväxt, undrar om nyss nämnde Söderberg håller med om det? Horns-up för den imponerande Iommi-snorbromsen på gitarristen. Bandet har stark potential och ska definitivt följas framöver.

Det börjar fyllas på med folk både innanför och utanför området där några snyltare hänger på andra sidan stängslet vid Eriksdalsbadet. Här tar Rockbladets utsända ett välbehövligt break och beger sig till civilisationens Clarion Hotel för en fika och laddning av batterier i både mobiler, kameror och kroppar. Undertecknad känner sig som en luffare med sina leriga regnkläder bland uppsnofsade barbesökare men det får man ta när det är festival.

Back on track så vankas det rootsysväng från Blackfoot Gypsies. Munspel, fransig jacka och bluestolvor brukar vara säkra kort för den här skribenten, så också här. Matthew Paige sjunger med en flickaktig pojkröst men i övrigt är musiken både vuxen och maskulin. Att spela trummor med maracas är för övrigt hur fränt som helst. Två tyskar (varav den ena i Gaslight Anthem tröja, bra smak!) kör två mans wall-of-death framför scenen vilket skapar munterhet både bland band och publik.

IMG_0101

Duggregn, hällregn, duggregn, kort uppehåll, duggregn, hällregn och åter duggregn, så lyder väderleksrapporten under hela PICK UP the STEAM men det är i alla fall inte kallt och snålblåsigt. Efter att ha dragit ut i krig i de leriga vallgravarna vid Roskilde 1997, Stora skuggan 2010 och Wacken 2015 bekommer inte lite regn mig längre. 

Det första mötet med James Leg blir en hård träff rakt igenom bröstkorgen, något som jag alltid vill uppleva på musikaliska första dater men tyvärr inte gör så ofta. En duo med endast trummor och keys och jäklar vad man får det att rocka utan stränginstrument! Sångaren själv ser ut som en blandning av sexobjekt och heroinbjörn, dvs en levande rockmyt. Jag hör knappt ett ord av vad den luggslitne James skrovlar ur sig, där Tom Waits låter välgurglad och sammetslen i strupen i jämförelse, men jag är redan frälst. Stenhårt!

Banditos tre första låtar ser jag tyvärr i kön till enda kvarvarande matstället, de andra har redan packat ihop. Hungrigt klipper jag den sista italienska salsicciamackan innan jag skyndar fram för att ta del av den gungiga americanafesten som är i full gång med dans, dans, dans. Jänkarna gör ikväll sin sista spelning på Skandinavienturnén. Visuellt ser de ut som Rednex men där stannar likheterna för det här är riktig musik framförd med känsla och äkthetsintyg. Radioprofilen Richie Puzz ler lyckligt med en burköl i näven när Mary Beth Richardson bjuder på Joplin-rasp i I Put A Spell You, vilket mycket väl kan vara den bästa tolkningen sedan John Fogerty skrek sönder högtalarmembranen 1968.

Hellbound Glory är mer trucker-kepa än alla lastbilskonvojer i USA tillsammans. En hillbilly-Springsteen bildar band med Billy Ray Cyrus och tycke uppstår. Den ständigt dansande tysken i grön Gaslight Anthem-tischa håller fortfarande igång, han borde fått låna mitt Fitbit-armband under festivalen. Lika dansant är inte den herre som stupar som en fura i min väska och nu har promillehalten nått nya höjder. Men det är fortfarande en glad och varm stämning som råder där den som ramlar snabbt hjälps på fötter igen av vänliga händer.

Den schweiziske knäppgöken Reverend Beat-Man avslutar festivalen på den lilla scenen och det här visar sig vara en herre som får Onkel Kånkel att verka vara ett radiovänligt mainstream band. Efter att ha tejpat ett upp-och-nedvänt kors på bastrumman och tagit på sig prästkragen drar galenskaperna igång. Publiken längst fram går bananas och att ingen spräcker skallen i tågrälsen när dykningarna från högtalarna avlöser varandra är en gåta. På platta låter Beat-Man helt ok men live känner jag mest bara en lättnad över att inte behöva recensera detta spektakel.

Den motorcykelhjälmprydde Bob Log III ter sig också fullständigt normal efter att ha sett nyss nämnda pastor hålla sin tyska mässa. Träskig delta blues i modern tappning med mycket reverb och det kan ju aldrig bli annat än rätt. Bob är ett kultigt one man band med sådär 150 spelningar om året och perfekt man för jobbet att stänga en festival. "It feels so fuckin' good to step on a balloon" lyder uppmaningen innan ett paket ballonger kastas ut i publikhavet "…or even better sit in my lap" vilket två kvinnor tar fasta på. Väldigt underhållande ett tag men efter att ha hört mr Log spela samma låt fem gånger så börjar det räcka. Jag skulle gärna se ett duellerande mellan Log den tredje och Seasick Steve, då snackar vi bluesgung av den smutsigare sorten.

PICK UP the STEAM blev årets Rolling Rootsy Revue som tog en paus denna sommar. Tyckte först att det var riktigt synd att man inte löste inomhusalternativet i Orionteatern men såhär i efterhand känns det rätt. Det usla vädret påverkade inte den goda stämningen och spelplatsen vid järnvägsspåret gör den här festivalen unik. En utsökt mix av artister där ingen påminde om någon annan men där alla har en sak gemensamt och det är att aldrig vara mainstream. 

IMG_1539

Tack för i år, min temporärt pausade festivaldetox visade sig vara bra för själen. Hoppas det blir en tredje PICK UP the STEAM 2017!

EVENT: Pick Up The Steam
PLATS: Trädgårdsföreningen På Spåret, Stockholm
DATUM: 2016-06-18

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (
kristin.carlsson@rockbladet.se)

BILDGALLERI HANGMAN'S DAUGHTER

BILDGALLERI BANDET ALLTSÅ

BILDGALLERI LOS WRANGOS

BILDGALLERI ROB COFFINSHAKER

BILDGALLERI VIRGINIA AND THE FLOOD

BILDGALLERI SVARTANATT

BILDGALLERI BLACKFOOT GYPSIES

BILDGALLERI JAMES LEG

BILDGALLERI BANDITOS

BILDGALLERI BOB LOG III

BILDGALLERI PUBLIKBILDER

Relaterade artiklar