Queen förärar Sweden Rock Festival 2016 med årets lyxigaste show. Med sig har man denna gång Adam Lambert på sång. Ingen missar väl detta?
Freddie Mercury skulle fyllt 70 år i höst om han inte dukat under för AIDS 1991. Inom rocken har vi, i mitt tycke, inte haft en större entertainer. Ingen annan når egentligen upp till den nivå av karisma som Mr Mercury besatt och som utgjorde Queens största styrka. Så i min mening slutade Queen att existera när Freddie dog. Resterande delarna av bandet (förutom basisten John Deacon) har sedan dess redigt mjölkat kassakon Queen och världens rocksupremiteter och popunder har under årens som gått glatt hjälpt till genom att testa sina pipor mot Queens otaliga hits och anthems. Detta exploaterande har man under senare år uppampat ytterligare genom att ta in stående sångare och åka på världsturnéer och till och med producera album (Queen + Paul Rodgers, 2005-2009)!
Jag har absolut inget emot att gitarrist Brian May och trummis Roger Taylor, som faktiskt äger rätten, någon enstaka gång, då och då, dammar av sig lite spindelväv och ställer sig på scen som Queen. Genom åren har de gjort mycket nytta genom att donera pengarna från shower till välgörande ändamål, speciellt till HIV-forskning. Och de ger oss fans möjlighet att höra våra favoritlåtar på andra ställen än lokala barer och random karaokefester. Detta hade varit respekt och vördnad för det som en gång var.
(Foto: Stefan Johansson)
På Sweden Rock Festival 2016 använder man återigen den tacksamme skönsjungande X- Factor amerikanen Adam Lambert. Gråvargarna May och Taylor tar betydligt mycket mer plats på scen nu när divan är död och Lambert, sprungen ur musikalens mylla, spelar ordentlig på sin roll som glittrig kronprins.
Lambert sjunger perfekt och tillrättalagt som en lyxigare Peter Jöback och har lagom mängd teatraliskhet för att inte göra showen tråkig men det blir väldigt Idol-lättmjölkigt. May, i silvrigt nagellack, gör vad han kan för att pumpa in lite rockblod på scen och lyckas emellanåt; May har ju trots allt skrivit några av tidernas bästa rockriff. Coolt är att Roger Taylors son Rufus Tiger hjälper fassan med extra perkussion och tillsammans skapar de ett riktigt fett trumsound.
(Foto: Stefan Johansson)
Festival Stage-publiken gillar detta skarpt och det blir perfekt allklapp på Radio Ga Ga som om vi vore på Wembley 1985. Fat bottomed girls och Another one bites the dust får mig att stampa med lite lätt. Ljusshowen är utomordentligt koordinerad till takter och toner och det är glammigt som bara band på denna nivå kan prestera. En avkortad Bohemian Rhapsody är höjdpunkten då man lyfter in musikvideon från 1975 till kördelen, (mammamiamammamia, ni vet). De få projiceringar av Freddie man visar får mig dock att bara sakna honom ännu mer på scen. Kontrasten till Lamberts loja vailingar blir bara för stor.
Om detta hade varit någon random återföreningsshow så hade jag stått charmad och fetlycklig över att få höra dessa låtar live, på riktigt! När We are the champions ljuder över folkhavet och den gula finalkonfettin fladdrar iväg över området och allt är slut kan jag inte stoppa mig själv från att undra vad Freddie egentligen skulle sagt?
SKRIBENT: Emma Kling (emma.kling@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Stefan Johansson (Sweden Rock Festival)
BAND: Queen + Adam Lambert
ARENA: Festival Stage / Sweden Rock Festival
DATUM: 2016-06-09
