Inget Red Hot Chili Peppers är komplett utan en handfull funk-låtar, vinkar till staten Kalifornien eller gitarristens John Frusciante's själ-genomträngande riff och solon. Just därför kan inte RHCP någonsin nå upp till sin forna glans efter Frusciante lämnade bandet efter det kritikerrosade dubbelalbumet Stadium Arcadium som utkom 2006. Josh Klinghoffer är en jäkligt skicklig gitarrist, men i RHCP går han på sparlåga med nedmixade gitarrslingor och en ursäktande attityd av att inte vilja ta för mycket plats. Funken är kvar, mest för det signatursoundet måste finnas kvar, och bandet producerar stabila låtar, men har sedan länge lämnat det storslagna arena-soundet som sköt RHCP mot stjärnorna med hits som Scar Tissue, Californication och Under The Bridge. Kvar står ett respektfullt band som åldras värdigt och accepterat sin identitet och sitt medlemsbyte. The Getaway är mästerligt producerat med en nyanserad ljudbild där allt låter klart, tight och varierat. Klinghoffers gitarr är inte längre dold i mixningen och alla instrument får sin tid i rampljuset på varje låt. Detta är ett album av ett band där alla medlemmar bidrar lika mycket till helheten.
Kiedis sång och textförfattande är i högform med en bra balans av hög igenkänningsfaktor och nyskapande. Olika teman sveper mellan identiet, kärlek och ambivalenta hyllningar/förakt till Kalifornien och vad staten erbjuder och förvandlar personer till. RHCP vet vad fansen vill ha, samtidigt som det vågar pusha sig och sitt sound längre för varje album. Otippat nog fungerar även de mer lågnsamma låtarna och den numera klassisk skolade basisten Flea som hoppade på en musikutbildning med jazz, trumpet och kompisition som huvudämnen har skapat ett fint ballad-landskap med låten The Hunter. Sick Love om Kiedies ex-flickvän och uppbrottet som enligt citat föll ner som en "Atombomb" får den stora äran att gästas av ingen mindre än Elton John.
Feast On The Flowers är en Beatles-esque hyllning av en bortgången vän utan att låta melodrama förstöra något, där Kiedies yttrar det slående "Don't look back just look okay" i ett poppigt ljudlandskap som döljer den sorgliga texten.
Punkigt värre blir det i This Ticenderoga där Klinghoffer levererar rakbladsvassa riff till en tight rytm-sektion. Jag hade inte tackat nej till fler sådana här låtar och bytt ut den töntiga intetsägande Go Robot som bandet sagt är en slags hyllning till den nyligen bortgångne Prince.
Överlag är The Getaway i sina ljusaste stunder ett väldigt bra album, men inte riktigt spännande eller arena-pampigt nog för att vara ett av bandets bästa, men musikaliteten och lekfullheten finns onekligligen kvar.
Det ska bandet ha eloge för.
SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
BAND: Red Hot Chili Peppers
ALBUM: The Getaway
RELEASEDATUM: 2016-06-17
SKIVBOLAG: Warner Bros
BÄSTA LÅTARNA: This Ticendoroga och Encore
BANDFAKTA – Red Hot Chili Peppers
- Flea – Bas, trumpet, bakgrundssång och piano
- Anthony Kiedis – Sång
- Chad Smith – Trummor
- Josh Klinghoffer – Gitarr, bas, bakgrundssång och keyboard
- Wolf Alice – En ensamvarg på scen - 2022-07-07
- Pearl Jam – Ständigt inaktuella eller tidlöst aktuella - 2022-07-06
- Post Malone – En klass för sig - 2022-07-04
