SIR REG: Modern Day Disgrace – Nu är det på riktigt!

Svenska Celtic punkrock bandet SIR REG släpper nytt. MODERN DAY DISGRACE blir bandets fjärde fullängdare och den släpps genom GAIN/SONY Music. ROCKBLADET har lyssnat på de 11 låtarna.

clip_image002[7]

Kanske är det min sinnesstämning? Kanske är det bara min längtan efter att återigen få falla pladask för ny musik? Kanske är skivan helt enkelt jävligt bra? Sir Reg är varken ett nytt band eller nya för mig men med Modern Day Disgrace överträffar de verkligen sig själva. Förutom 11 otroligt starka låtar är jag glad över att de har börjat använda sig av den irländska sångaren Brendan Sheehys folkmål på ett sätt som jag inte har upplevt på bandets tidigare skivor. Hur man nu gör något sådant vet jag inte, och jag vet inte heller om det är medvetet – men det fungerar på mig. Dialekten används väldigt charmigt och såklart passande till denna typ av musik. Så charmigt att den härliga skotten Groundskeeper Willie MacDougal i The Simpsons funderar på att byta färg på kilten.

Varför just Modern Day Disgrace sticker ut från de övriga skivorna som bandet har släppt beror på helheten i plattan och känslan den ger mig. Känslan av att förflyttas från hörlurarna i soffan till en gata i Dublin, bli slängd mellan trånga, slitna och stinkande rockklubbar med End Of The Line, Fake Hero och singeln Breaking Down All Borders till djupt inrökta småpubar med den fantastiskt roliga The Wrong Bar och den insupna All Saints Day bara för att upptäcka att Sir Reg är kvällens band på varje ställe. Jag slits mellan toner liknande The Pogues och Dropkick Murphys i en härlig blandning. Lite Oasis hörs även i den stämningsfulla balladen Won’t Let You Cry. Jag kan inte heller sluta att tänka på Scott Weilands (R.I.P.) sångröst när jag hör refrängen till Fake Hero. Även om titeln inte stämmer in på broder Scott låter det precis som om Velvet Revolver har snott en låt från The Pouges, distat upp den och sedan tvingat den amerikanska sångaren att plugga in en irländsk dialekt. Det är svårt att misslyckas med de ingredienserna.

Jag kan bara buga och bocka inför det faktum att jag imponeras av hur Sir Reg med Modern Day Disgrace lyckas trollbinda mig från första till sista ton. Årets skivsläpp hittills. Kalla mig Ennis O´Likealot och ge mig en ny ale så lyssnar vi på skivan igen och igen!

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
BAND: Sir Reg
ALBUM: Modern Day Disgrace
RELEASEDATUM: 2016-06-17
SKIVBOLAG: GAIN/SONY Music
BÄSTA LÅTARNA: Fake Hero och The Wrong Bar

clip_image003[6]

BANDFAKTA – SIR REG

MEDLEMMAR
Brendan Sheehy – Sång och gitarr
Karin Ullvin – Fiol
Chris Inoue – Gitarr
Tommie Fagerberg – Trummor
Filip Burgman – Mandolin

clip_image005[6]

TIDIGARE ALBUM
Sir Reg – 2010
A Sign Of The Times – 2011
21st Century Loser – 2013


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se
Jag började jobba för Rockbladet i början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Musikälskare sedan barnsben och har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på Heavy Metal genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Har jag en gång fastnat för en artist, ett band eller en del av en låt så släpper jag det inte, utan stannar trogen. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på dödsen och blacken. Bästa popbandet förövrigt är och förblir ABBA.

Relaterade artiklar