Friends Arena, Stockholm (eller Solna) och Sverige nåddes igår kväll till slut av avskedsturnén för bandet, som många hävdar lade kanske inte den första men absolut den största grundstenen till definitionen av vad med tiden skulle komma att bli musikgenren Heavy Metal med dess undergrenar. Tre fjärdedelar ur originaluppsättningen till det legendariska bandet BLACK SABBATH sade igår farväl till den svenska publiken och ROCKBLADET var där.
Black Sabbath har med sin blytunga domedagsrock från de djupaste fårorna i botten av helvetet inspirerat, rockat, chockat, skrämt och begeistrat sin publik sedan sent 60-tal. Bandet fortsatte att göra bra musik, framför allt under tiden med Ronnie James Dio (R.I.P.) som frontman, efter det att originalsångaren Ozzy Osbourne i slutet av 70-talet fick sparken ur bandet, men de flesta är överens om att det var under Ozzy-åren som Black Sabbath gjorde störst avtryck på musikhistorien. Senast bandet spelade i närheten av den svenska huvudstaden var även det på Friends Arena (läs vår recension här). Det är såklart med ett visst vemod som man bevittnar ett avsked som detta men jag vill snabbt påpeka att ett hejdå inom musiken rätt ofta har omvandlats till ett nytt halloj. Med det sagt måste såklart avskedet först tas innan framtiden kan skrivas så vi tar det från det.
Black Sabbath är inte ett band som ändrar låtlista från kväll till kväll direkt så kvällens låtar är i sig ingen överraskning men ack så välkomna de är och så rätt. Personligen hade jag gärna sett att de spelade samtliga album från Ozzy-eran i sin helhet, men man verkar inte kunna få allt här i livet. The Godfathers of Heavy Metal blåser redan med det tunga riffet till öppningslåten Black Sabbath mittbena på oss alla (även de utan hår) och det låter som om en ångvält har satts i rullning och där ingenting verkar kunna stoppa den. De dånade vidare med After Forever och Into the Void och det är då som publiken först kommer igång på riktigt. Överlag tycker jag att publiken var stundtals något trött men det kanske inte är så konstigt efter en lång dag. Det kanske låg lite i att jag placerade mig själv en bit längre bak också. Ljudet, som under dagen har varit lite si och så, är från där jag står klanderfritt. Det märks verkligen när kvällens huvudband brakar loss med sin ljudanläggning. Personligen tycker jag att alla band som spelar ska få möjlighet till samma ljud. War Pigs visar domedagen på riktigt men Ozzy engagerar i taktfast handklapp. En av kvällens höjdpunkter är N.I.B. som verkligen är blytung.
Ozzy är visserligen kungen av alla kungars kungar men är också den i bandet, som under många år nu har fått utstå viss till mycket hård kritik för sin svajande röstkapacitet medan övriga i bandet oftast har klivit av scenen med en klapp på axeln för ett grymt utfört jobb. Ikväll kan folk inte ha några anledningar att klaga på mörkrets prins som med undantag för några gånger får sången att sitta som en smäck. Den karismatiske sångaren kör sitt race med gökursrop och armarna upp i luften som han alltid har gjort och ikväll verkar han vara på mycket bra humör. Gitarristen Toni Iommis sound och spelteknik är lika tung som bländande som alltid. Bassisten Geezer Butler pumpar arenan full med sitt kraftiga och mullrande basbeat och tillsammans med trummisen Tony Clufetos tajta bankande på skinnen utgör de en massiv ljudmatta till det vi kallar riktig metal.
Under konserten tog jag en selfie med pussmun genom ett v-tecken med fingrarna och taggade min dotter på Instagram för att hon skulle bli stolt över sin coola pappa. Responsen från henne blev; Har du problem, eller? Nåväl, det sista vi får höra är de klassiska Children Of The Grave och Paranoid och kvällen avslutas sedan med en inspelad Zeitgeist till orden THE END på bildskärmarna. Black Sabbath lämnar oss med bravur och avslutningen känns värdig ett band så stort som detta. Kvällen gick fort, mycket fort, och jag hade gärna hört några fler låtar än de 14 som presenterades. Jag är ändå mycket glad över att jag fick bevittna denna avslutning och jag tycker med facit i handen att det känns rätt av bandet att sluta nu och därmed lämna oss med våra minnen. Nu återstår det att se om avskedet är för evigt. Tack så mycket Black Sabbath, för allt ni har gjort för oss som älskar musik!
Bilder från Monsters of Rock förutom Black Sabbath.
Volbeat –
Rivals Sons –
Bombus –
Skribent: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
Fotograf: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
Fotograf Black Sabbath, bild från 2013: Micke Andersson (micke.andersson@rockbladet.se)
Event: Black Sabbath
Arena: Friends Arena, Solna
Datum: 2016-07-09
Bäst: N.I.B
Sämst: Några fler låtar hade jag klarat av.
Betyg:
- INTERVJU: Andy Hekkandi från Trench Dogs - 2023-05-12
- INTERVJU: Geir Hørnes om boken The Curious Chronicles of Villa Nellcote - 2023-03-08
- INTERVJU: Mats Mappe Björkman från Candlemass - 2022-11-18
