Finska sleazerockarna Santa Cruz kan bättre

Mina förväntningar på sleazerockarna i Santa Cruz var höga efter att till och från ha lyssnat på deras alster. Igår kväll var det äntligen dags att ta reda på om de kunde leverera lika bra live som på skivan, men till min besvikelse saknades det något.

Annons

Under en intervju som snabbt måste avbrytas hör jag i bakgrunden hur bandets sångare Arttu ”Archie” Kuosmanen värma upp inför kvällens spelning. Det låter lovande och de höga uppvärmande solona ekar ända ut till garaget där jag sitter. Minuterna efter de gått upp på scen hinner jag precis springa fram och ta den bästa platsen, nämligen precis rakt framför scenen. Men något saknas hos sångaren som mest verkar gå på automatik, till skillnad från bandets gitarrist Joonas ”Johnny” Parkkonen och basisten Mitja ”Middy” Toivonen är inte energin där. Istället förlitar han sig på att hans sång och gitarrspelande ska räcka hela vägen, jag måste ge honom credit för att vara riktigt bra på gitarr, men jag saknar känslor i sången. Archie verkar som om han är riktigt off just den här kvällen vilket är synd, de recensioner jag har läst om bandet tidigare har speglat en helt annan sångares framträdande och jag letar under hela uppträdandet efter att en glimt av den Archie ska framträda.

Tapani ”Taz” Fagerström håller genom spelningen ett bra tempo på trummorna som går hand i hand med resterande instrument. Kvaliteten på spelningen höjs något när deras tribute till Prince med Purple rain spelas, men inlevelsen som saknas i sången återfinns istället i gitarrslingan Archie levererar. Johnny följer även han upp med ett överjävligt bra gitarrsolo som utan tvekan får mig att inse att bandets talang fortfarande utvecklas och finns kvar.

We Are The Ones To Fall har ett bra tryck i sig och det märks på allsången att det är en av deras mest välkända låtar, återigen levererar Archie genom att enbart spela på tre strängar ett bra solo på gitarren. Kanske detta är en av de kvällar då sången inte når fram och måste ersättas av hans instrumentala talang? I så fall hade jag mer än gärna hört hans gitarrspelande lite oftare under kvällen.

Mot slutet av spelningen när nya singeln Skydiving Without A Parachute ljuder ut genom högtalarna hoppar Johnny in bakom trummisen och leverera den ena förträffliga gitarrslingan efter den andra. Middy är inte sämre han och lever sig in i musiken så till den grad att han gång på gång försvinner till en plats långt från scenen. Archie däremot verkar inse att han måste agera och när det är dags för sista rycket med gitarren gör han det genom att ställa sig med ena foten på gallret och spela med gitarren uppställd på knäet. Kanske är det för att komma nära publiken, kanske är det för att han vill ge mer men helt enkelt inte kan just denna kvällen?

Äntligen börjar någon slags känsla att formas, men det är lite för sent att ta fram den i slutet av en spelning. Låten är uppenbarligen en som påverkar honom personligt. Att han har en bra sångröst som har potential att utvecklas ännu mer ifrågasätter jag inte, men däremot tycker jag det är synd att jag får se Archie under en av hans mindre bra kvällar.

På det stora hela var det en helt okej spelning som räddades av bra gitarrslingor som smälte samman fint med basens ackord och grymma trummor. Men Santa Cruz kan så mycket bättre, det finns en anledning till varför de har varit på turné med band som Amaranthe, Sebastian Baach och öppnat åt AC/DC.

Men till nästa gång hoppas jag att Archie har en bättre kväll sångmässigt och ser framemot att se honom uppnå sitt fulla potential. För han kan utan tvekan bättre, men något vi som publik ibland glömmer är att artisten på scen även den är en människa vars mående den dagen kan påverka allt.

Se alla bilder från spelningen här

SKRIBENT/FOTOGRAF: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
EVENT: Stockholm Rocks Summerfest
ARENA: Göta Källare
DATUM: 2016-07-23
BÄST: Gitarrsolona
Betyg: