Det är nästan kolsvart i lokalen när en glädjefylld melodi hörs, av någon anledning förs tankarna till Snövit och de sju dvärgarna när de går mot gruvan. När sedan trumpeterna ljuder övergår det istället till en marsch och det kolsvarta mörkret försvinner sakta. Ljusdekorationer i form av två förenade kors bidrar till att lysa upp scenen, ett är upp och ner och det andra rättvänt. Hårda men ändå mjuka gitarr och bas slingor inleder och därmed är första låten Too Bad For You igång.
Sångaren Jamie Andersson kastar sig ut på scenen med en otrolig kraft och headbangar med hela kroppen, en entré av sällsynt sort. Energin finns med under hela spelningen och hans ljusa men ändå mörkt på snudd growlande röst passar Sister´s unika sound. Det går inte att säga om det är hårdrock eller sleeze som bandet spelar för de är den sortens ovanliga band som inte går att placera i någon särskild genre. När Jamie tar upp stativet och för det med sig i en dans hoppar gitarristen Tim Tweak undan i precis rätt sekund utan att avbryta sitt spelande. I sitt sätt på scen påminner Jamie lite om Jocke Berg från Hardcore Superstars, där finns samma energi fast något mer hyperaktiv, men där slutar likheterna. Han har något speciellt som inte Jocke har, det syns och känns, men går inte att förklara. Det går bara att förstå vad det är om Jamie står framför en på scenen som är hans estrad.
Medlemmarna väjer på ett professionellt sätt undan varandra så att de inte krockar. Deras sätt att räkna ut nästa steg som personen bredvid tar innan det sker visar på att killarna känner varandra väl och vet hur de ska uppträda på scen för att undvika olyckor.
Backupsången från Tim och basisten Martin Sweet, känd från Crashdïet ger mer tryck åt låtarna och de lyckas båda två hamna på samma beordrande nivå. Mitt under melodin stiger Tim fram och levererar ett riff av renaste sort, låten tar en helt ny vändning i samband med detta och fokus förflyttas snabbt från Jamie till honom. Det vill säga tills Jamie samtidigt som han snurrar runt i en fart som endast kan liknas vid karusellen SpinRock på Liseberg fortsätter sjunga utan att det påverkar rösten. Låten avslutas med att Martins bas mynnar ut i ett eko som studsar mellan väggarna för att sedan i nästa sekund tas över utan att det skär sig av Cari Crow på trummor som avslutar med en bestämdhet man inte vågar säga emot.
Nästa låt i ordning startar med ett mörkt och nästan lite kusligt gitarriff, en känsla av att nu kommer allt att explodera fullständigt byggs upp. De elektriska tonerna från gitarren hörs över de andra instrumenten och man vill bara höra mer. Jag skulle gärna vilja veta hur Tim gör för att det ska matcha det höga tempot så bra när han får gitarren att sjunga så förhäxande bra. För det är mer än bra, det är utomvärldsligt fantastiskt bra och som tur var fortsätter han att leverera just det under hela spelningen. Cari drar ögonen mot sig när han slår på trummorna i ett sätt som säger ”Nej nu jävlar ska jag slå skiten ur er” och det gör han. Varje slag följs med blicken och han lägger extra mycket kraft bakom smällarna vid precis rätt tillfällen. Sången och instrumenten följs åt nästan som de gick hand i hand, de faller aldrig isär och takten är jämn trots det höga tempot.
Sister blandar lite av sitt äldre material med nyare, men det som får mig att haja till är Lost in Line. Det är enligt Jamie en låt som ingen annan tidigare har fått höra och finns med på deras tredje platta som släpps i november. Melodin ger mersmak och känslan av att vara ett barn som får en leksak som sedan tas ifrån en på grund av olydnad uppstår när man inser att det kommer dröja fem månader tills dess att plattan släpps.
Det finns band vars uppträdande går att beskriva i detalj genom att använda ord, men Sister är ett band som man måste uppleva på riktigt. Att se dem live var en upplevelse som skapar ett beroende och man måste ha mer.
Den energi de förmedlar genom att vara så otroligt närvarande på scen och verkligen ta för sig samtidigt som det inte blir överdrivet. Alla känslor som de rör upp måste kännas på riktigt för att man ska kunna förstå hur djupt den intensiteten går.
Se alla bilder från spelningen här
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
EVENT: Gefle Metal Festival 2016
ARENA: GAS Stage
DATUM: 2016-07-16
BÄST: Precis varenda liten detalj i uppträdandet
Betyg: 
BANDFAKTA -SISTER
Jamie Anderson – Vocals
Martin Sweet – Bass
Tim Tweak – Guitar
Cari Crow – Drums
Discografi
Deadboys Making Noise – 2009
HATED – 2011
Sick – 2013
Disguised Vultures – 2014
HEMSIDA FACEBOOK INSTAGRAM YOUTUBE
