Det tar bara några sekunder efter att Frantic Amber klivit på scenen innan de har fångat mitt hjärta i ett järngrepp. Death-metal har med få undantag inte varit någon personlig favorit, men hur kan man låta bli att falla när fem musiker stormar fram likt en dödlig armé?
Redan vid det melodiska introt får jag gåshud, bandet står med ryggarna åt publiken och jag bara väntar på sekunden då allt brakar loss. Iklädda kamouflagemönstrade kläder ser det ut som de förbereder sig för en strid som kommer riva stället och det är också nära på vad som sker.
I exakt samma sekund vänder sig sångerskan Elizabeth Andrews, gitarristen Mio Jäger och nya gitarristen Mona Lindgren om och svänger med håret likt synkroniserade, djävulska valkyrior. Basisten Madeleine Gullberg Husberg håller en mer nertonad roll och lägger istället fokus på att lägga vassa basslingor i melodin.
Likt amazondrottningen Penthesileia leder Elizabeth sin arme av begåvade musiker genom varje låt, hennes mörka röst är farligare än den becksvarta natt som omsluter publiken när vi dras in i melodierna. Till skillnad från många andra sångare inom death metal går det att höra vad hon sjunger lika tydligt som om hon inte hade growlat. Jag har aldrig tidigare hört en sångare sjunga med sådant lacksvart djup, även om hon ligger på en tyngre ton än stränginstrumenten så fungerar det riktigt bra med de stora kontrasterna. Mac Dalmanner på trummor må hamna lite i skymundan när tjejerna tar över scenen, men han levererar kraftfulla slag med en enorm virilitet som komplimenterar stränginstrumenten bra. Utan tvekan är det han och Elizabeth som står för tyngden i melodierna.
Det går snabbt som det ska och huvudgitarristen Mio levererar höga riff som skär igenom resten av melodin likt en vass yxa. Tillsammans med bandets nya gitarrist Mona drar de fram likt en musikalisk bulldozer. Mona är ett bra tillskott i bandet, hon har verkligen den talang som krävs för att spela i ett band av Frantic Ambers rang. Hennes lite nonchalanta men också svårtolkade attityd på scen skapar en gloria av mystik kring henne. Det förvånar mig inte att bandet redan för fyra år sedan vann Wacken Metal Battle Sweden Finals genom att krossa sina konkurrenter. Sedan dess har den musikaliska utvecklingen gått åt rätt håll och bandet har verkligen satsat hårt på att prestera bättre.
Basisten Madeleine fingerspelande på basen skapar en dynamisk ton som tar gitarrernas riff till en högre nivå. Det är konstanta utmaningar bland instrumenten och de fortsätter genom hela spelningen att testa varandra. Alla i bandet förutom Mac bakom trummor får utrymme att synas på scen, ljusen som florerar i en väldig fart får det att kännas som om vi befinner oss på ett stridsfält omringade av fylgior som ska avgöra våra öden.
Death Metal är en genren inom musik som är svår att balansera på, du kan antingen göra det extremt bra eller extremt dåligt, ett mellanting existerar inte i musikens värld.
Eller så kan du göra som Frantic Amber och ta musiken till nya oanade höjder som ingen ens visste existerade. Genren har fått en ny armé och står du i Frantic Ambers väg kommer de att krossa dig.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Georgios Grigoriadis (georgios.grigoriadis@rockbladet.se)
EVENT: Gefle Metal Festival 2016
ARENA: GAS Stage
DATUM: 2016-07-16
BÄST: Att upptäcka att Death Metal kan vara riktigt bra ibland
Betyg: 
BANDFAKTA – FRANTIC AMBER
Vocals – Elizabeth Andrews
Lead guitar – Mio Jäger
Guitar – Mary Säfstrand
Bass – Madeleine Gullberg Husberg
Drummer – Mac Dalmanner
Discografi
Wrath of Judgement (EP) – 2011
Bleeding Sanity (Single) – 2012
Burning Insight – 2015
