Mitt sällskap på tåget upp mot Gävle är fotografen Jimmie Sonelius, timmarna vi har att genomlida på tåget använder vi till att planera in framtida uppdrag till nästa år. Väl framme möts vi upp av vår kollega Georgios och åker till vårt boende för att lämna av väskorna. Eftersom det inte finns ett pressrum tillgängligt på festivalen stod valet mellan att släpa runt på packningen inne på området eller att chansa på att kunna checka in tidigare. Lite senare visare det sig dock att det finns ett pressrum, men enbart för speciellt utvalda fotografer.
Då vår jakt på parkering drog ut på tiden då det saknades skyltar som visade vart festivalparkeringen låg kommer vi fram till själva festivalområdet senare än vad vi hade planerat. Festivalens parkering som är precis bredvid det som ska föreställa campingen bestod av en lerig åker, kostnaden för att parkera där var 200 kronor och skulle vi fastna i leran skulle vi själva få dra loss bilen så vi bestämde oss för att leta efter en närmare festivalområdet. Väl framme ser vi att incheckningen för press och VIP är obemmnad vilket leder till att vi står och väntar nästan en halvtimme innan vi får våra band och presspass så att vi kan börja jobba. Medan vi står utanför börjar festivalens första band Firespawn att spela, det är som tur var inget band jag ska recensera men det ska ändå fotograferas så Georgios som fått rätt fotopass springer snabbt in på området för att föreviga spelningen. Vädret är inte till vår fördel, regnet faller ner på oss med jämna mellanrum men ingen av de hårdnackade rockers och metalheads som vistas på området verkar lägga märke till det. Blandningen på åldrar är lika varierande som människor, här finns allt från vanliga svenssons till personer insmetade med fejkblod och dreads. En vanlig syn här är jeansvästar med olika bands patchar på och kiltar, en man är till och med iklädd en tajt röd klänning och röd peruk. Moshpits är en vanlig syn under festivalen, både den snälla varianten men också den inte så snälla, något man får räkna med under ett besök på en metal festival.
Området som festivalen äger rum på är väldigt stort, marken är består av vassa stenar och sand, men det är definitivt tillräckligt stort för att rymma fler än tre scener, så jag förvånas över hur ihoptryckt allt är. Okej att det är första gången som Gefle Metal Festival arrangeras och det är inte alltid lätt att veta hur allt ska vara. Men det hade varit trevligare med ett bredare utbud av knallar och inte bara sådana som säljer krimskrams. Visserligen finns det bandmerch att köpa inuti en av byggnaderna på området men utbudet är inte större där. Det första som slår mig är hur tätt scenerna är placerade och mycket riktigt besannas mina farhågor när ett band står på Fire Stage och soundcheck sker på Goat Stage som är placerade rakt framför varandra, det går inte att höra någonting annat än trummorna som soundcheckas. Det som ska föreställa VIP:en är placerad precis bredvid Goat Stage vilket gör att musiken är öronbedövande, barens utbud är knapert och det finns ett fåtal vita (!) soffor utplacerade i tältet. Utanför ligger svarta sittsäckar utslängda på gräsmattan och några bord står utplacerade lite här och där. Kalla mig kräsen om du vill, men en VIP för mig är något mer än bara lite sporadiskt ihop plockade möbler och två bajamajor. Vid nödutgången står en foodtruck som säljer vad jag tror är viltkebab, det finns en till ute på området och det hade varit trevligare med något annat.
Banden jag täcker första dagen är bland annat Anthrax vars basist jag även hade en intervju med, men till min stora överraskning upptäckte jag att band som ICE AGE och Tyranex föll mig i smaken. Något som däremot lämnade en besk eftersmak är bandet Ihsahn, tyvärr blir min recension av dem inte den snälla versionen.
Mitt i all stress måste man även se till att äta och dricka, något som är väldigt genomtänkt är att det precis bredvid Röda Korsets tält finns en vattenstation där man kan hämta vatten, även ett stånd där det serveras gratis vatten finns. Ett smart drag av arrangörerna eftersom det mest är öl som dricks på festivaler. Utbudet av mat är detsamma som på alla festivaler, varma smörgåsar, nacho tallrik, hamburgare och langos finns att tillgå utöver thaimat. Men det finns också en vagn med enbart vegansk och vegetarisk mat vilket är ytterligare ett smart drag av arrangören. Thaimaten jag beställer smakar som den brukar och hamburgarna som Jimmie och Georgios provar är inget märkvärdigt de heller, kycklingkebaben som serveras i gigantiska pitabröd skulle räcka till både lunch och middag. Priserna för maten är helt okej, men att ta 30 kronor för en flaska cola zero och 20 kronor för en burk läsk är det inte. Jag förstår att priserna pressas upp eftersom festivalbesökarna varken får ta med dricka eller mat in på området och att man då passar på att mjölka ur besökarna mer pengar, men att överdriva så drar ner betyget.
Som helhet är det ett bra första försök av arrangören, Gefle Metal Fest har band från alla olika genrer inom metal och det finns något för alla. Jag personligen upptäcker flera nya band som Forever Still, Sister, Candlemass, DR Living Dead med flera som jag kommer att fortsätta följa. Höjdpunkterna är utan tvekan att få se Anthrax och mina barndomsidoler Misery Loves Co. Till en början var jag skeptisk till festivalens uppbyggnad, men den trevliga personalen, säkerheten som man kände tack vare ständigt närvarande vakter och mina fantastiska kollegor gjorde det hela till en otroligt bra upplevelse. Det kanske inte är en regelrätt festival, mer av en folkfest men det är en bra start på något som går att utveckla.
Vi kanske inte hade det bästa vädret och vissa kvällar var det både munkjacka och jacka som gällde, men vad gör det när miljön man befinner sig i nästan känns som en riktig festival? Även alla band som jag fick träffa och intervjua gjorde festivalen till en av de bättre, men något som arrangören borde ha i åtanke till nästa gång är att utnyttja det stora området och placera ut scenerna med bättre mellanrum samt utöka matutbudet och inte tillåta rövarpriser. Att utöka antalet bajamajor och placera ut dem lite bättre vore även det en bra ide, eller åtminstone skylta ut att det finns riktiga toaletter inne på Gas Stage när köerna blir för långa. Något som jag upptäckte av en slump när jag såg massa människor gå nerför en trappa inuti byggnaden.
VIP-området borde ses över till nästa gång för det där var ingen VIP, inte ens i närheten. Ska jag var ärlig så vet jag inte vad jag ska kalla det överhuvudtaget.
Tillgången till pressrummet borde utökas så att alla som jobbar som fotograf eller skribent kan ta del av det och inte bara speciellt utvalda, för det var rätt surt att få veta att det fanns ett pressrum när vi blivit tillsagda att det inte skulle existera något sådant.
Men jag ser verkligen framemot nästa års festival och hoppas på att förbättringar görs, särskilt som band på Arch Enemys nivå är bokade, för i så fall kommer Gefle Metal Festival att bli en festival att räkna med i framtiden.
Recensioner och fler bildgallerier från festivalen hittar ni HÄR!
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se) och Georgios Grigoriadis (georgios.grigoriadis@rockbladet.se)
EVENT: Gefle Metal Festival 2016
ARENA: Gasklockorna/Gävle
DATUM: 2016-07-15/16
