Bröderna Ted och Kenneth Gärdestad har givit det svenska folket en otrolig låtskatt. Det är låtar som talar till den svenska själen med vacker naturpoesi likväl som texter med en otrolig glädje och ett underfundigt djup mellan varven. Det är både naivitet likväl som det är komplexa rader. Ted var liksom många skapande människor en person som i det dolda led av en psykisk ohälsa som till slut slutade med en tragisk bortgång. Den smärtan ligger som en ridå över låtskatten men samtidigt får vi alla hoppas på att han någonstans ser hur vi kan glädjas och njuta av denna musikskatt.
Teds låtar framkallar många minnen i oss som vuxit upp med hans musik, det är sånger som framförts på skolavslutningar, de har spelats oändligt mycket på radio, ibland så att de nästan blivit sönderspelade. Det är tonårsminnen från skoldiscon. För egen del är det minnen om hur jag smög mig in på min storasysters rum och smygspelade hennes skivor med Ted, hur skivomslagen kollades in och hur texter luslästes på innerkonvoluten på skivorna. Blundar jag kan jag fortfarande se framför mig den blå skivan där en rätt långhårig Ted står i en blå jacka med gitarren på axeln och ett rätt blygsamt leende. Jag kan i mitt sinne fortfarande höra det där bakomliggande raspet som bara en vinylskiva har och känslan av att njuta av musik som storasyster Lena hade i sina skivbackar.
Timo Räisänen har modet att ta sig an den här musiken, musik som är djupt rotad i den svenska folksjälen. Oavsett vilken musikgenre som man säger sig lyssna mestadels på är det här musik som alla känner igen, även om inte alla textrader kan sjungas så kan åtminstone alla refrängerna! Jag såg spelningen av den här konceptturnén på Knäppingsborg i Norrköping och Timo skapar med en minimalistisk scenshow magi från första till sista stund! Jag har också delvist följt den här showen eftersom jag arbetat som crew på festivalen Putte i Parken och varenda gång har Timo förmedlat magi med showen.
Timos pojkaktiga och lite naiva framtoning är charmig, han får med sig publiken i att tala direkt från hjärtat om Teds musik och det är allsång. Publiken har varit i blandade åldrar och det är ett fantastiskt arv som han för vidare till den yngre publiken som inte hade möjligheten att få uppleva Ted live. Det går inte att undgå att det här är musik som berör de tre aktörerna på scen, med sig har han två briljanta musiker. Henrik Cederblom på gitarr och Viktor Tyregård på bas, det märks att de är tajta och det är mycket humor och lekfullhet emellan dessa tre personer på scenen. Att se Timo själv bli så berörd av musiken och att han vågar visa det på scenen kräver ett stort mod, det är hela känsloregistret som han för fram i showen men det är det som är en del av magin! Samspelet mellan publik och artister gör att det är ståpäls på, i vissa partier som blir väldigt känslomässiga måste man bara blunda och ta in vartenda ord han sjunger för att sedan växla till den glädje som vissa låtar framkallar.
Även om konsertkonceptet är minimalistiskt så tar de scenen och bjuder på en bejublande show.
Det märks väl att de vill förvalta denna musikskatt och att de vill föra arvet av Teds musik vidare till den yngre publiken samt våra invandrare som inte har växt upp med musiken. Även om det är en tolkning av en annan artists sånger så gör de det till sin egen grej, det är Ted men i en tolkning som är oerhört bra och magisk. Räisänens röst tolkar poesin i låtarna på ett briljant sätt, han lyckas fånga humorn likväl som de mera eftertänksamma partierna. Att ha varit ute på turné med materialet sedan februari och varje gång leverera ett skimmer av själen från Ted och magin är ett storartat jobb!
Själva skivan är lite annorlunda mot konsertkonceptet, skivan är mer bombastisk och storvulen dels för att på skivan har han fler musiker med sig än på turnén samt en fantastisk orkester, Göteborg Wind Orchestra. Helt klart är att det är en skiva som är väl värd att ha i sin samling och showen är otroligt bra och rekommenderas varmt att se. Det är kärlek från början till start.
Efter spelningen i Norrköping fick jag chansen att få prata med Timo om konceptet, han skrattar lite och säger:” Koncept är ett väldigt osexigt ord, projekt kanske jag skulle kalla det men nej, det är också väldigt osexigt!”
Han berättar att idén om det hela började via ett samtal med hans vän Martin Schaub som tyckte att Timos röst var perfekt för att tolka Ted. Martin blev förälskad i Teds musik tidigt och tyckte att den borde framföras eftersom det är ett musikaliskt arv till den svenska publiken. Från början var inte Timo själv speciellt intresserad av det men efter att verkligen aktivt lyssnat in sig på materialet tänkte han att jag måste testa! Det som han själv tycker är så underbart med denna musik är att hela livets känsloregister finns med i låtskatten, det går från glädje till sorg, det är eftertänksamhet till barnslig glädje!
Att spela in skivan var både roligt men oerhört arbetsamt, han fick lära sig mycket om sig själv när texterna skulle tolkas, det blev som en slags terapi i musikform.
Timo kommer själv från invandrarbakgrund med en pappa med finskt påbrå och en mamma med indiskt påbrå. Han visste tidigt att han ville ägna sig åt musik i någon form och för många är han känd som kompgitarrist åt Håkan Hellström.
Räisänen tycker att Gärdestads låtar är en blandning av naivitet och visdom, samtidigt som det är enkelt är det ändå väldigt komplext. Konceptet har öppnat dörrar i honom, hur han vill utveckla sin egen musik och det ska bli spännande att se vart hans musik tar vägen efter det här.
Jag frågar hur de orkar att leverera på den höga nivå showen har legat på hela tiden och Timo säger att det handlar om, som allt i livet, att ha balans. De försöker att träna och att äta hyfsat hälsosamt samt att ha en familj i ryggen som stöttar och som ger andningspauser. Att få landa i vardagen som vanlig människa till att vara artisten Timo.
Naturligtvis kan jag inte låta bli att fråga om det kommer att bli fler artister han vill tolka på sitt sätt. Han funderar en stund, sedan svarar han: De gamla göteborgsskalderna som typ Lasse Dahlqvist ligger mig varmt om hjärtat och eftersom jag delvis är uppväxt i Göteborg så skulle det vara en heder att få tolka de som fångat hjärtat av Göteborg. Han säger också att det skulle vara otroligt kul att få tolka Eddie Medusa eftersom det är en komplex artist, allt från raggarmusiken till mera eftertänksamma texter. Att kanske få ta sig an de texter som inte ses som typiska Medusatexter som hörs nervevade från en raggarbil.
Med ett leende avslutar han och vem vet: Det kanske är plastsandaler 2018! Det får mig att fundera på om han har en tanke att göra en konceptshow Timo tolkar Ledin! Det får framtiden utvisa för det ville han inte svara på. Med en varm kram skiljs vi åt och det är med hjärtat fyllt av glädje och kärlek som jag går från spelningen. Jag är övertygad om att vi är många som är glada och tacksamma över att Timo tagit sig an Teds musik.
Timo får:
Skribent: Christina Wernersson
Fotograf: Josefina Dernsjö
