
I leran är vi alla jämlika. Ung som gammal, rik som fattig. När du står i leran på Wacken spelar inget någon roll. Alla är här för en sak musiken och kanske för att dricka en öl.
En sak som gör det lite svårt att rapportera här nerifrån är bristen på utrymme i presstältet. Vi är ganska många som ska slåss om några få el-uttag och ett tiotal bord. Men som den uppfostrade metalskalle man är tar man bara saken för vad det är och sliter vidare.
Ölen flödar och Wackenbesökarena är som vanligt på topp. Det verkar inte finnas något som kan sänka dessa galna metalheads. De står i lera som på en del ställen nästa går upp till knäna på dem och det bekommer inte fansen det minsta. Människorna på Wacken är verkligen något helt unikt.
De kan uthärda regn, lera, stormar och galet varmt väder. Det spelar ingen roll. Wackenfansen kommer att dyka upp, placera sig framför scenen och sjunga med. Inget gnäll här inte. Besökarna klaffsar sig galet glatt genom leran ändå. Det verkar som om inget kan stoppa Wackens fans från att sprida metalglädjen och tur är väl det.
Det hände galet mycket intressant här på fredagen. Men jag tänker lägga allt det åt sidan för stunden och enbart lyfta fram en spelning som fullkomligen drog ner brallorna på mig och alla andra Wackenfans som var där med fötterna fast i lera.
Sent ut på fredagskvällen spelade Ministry. Jag har haft många chanser att se Ministry live, men det har av många anledningar aldrig blivit av. Min resa med bandet började 1992 med låten ”Jesus built my hotrod”, från albumet Psalm 69: The Way to Succeed and the Way to Suck Eggs. Trots att Ministry existerat sedan 1981 i en massa olika konstellationer så hade de helt gått under min radar. Första gången jag hörde Ministry så var det faktiskt som att få ett slag i rakt i själen, det gick knappt att andas. Deras industrirock sög fullkomligen luften ur mig. De låter, ta mig fan så det låter. Under min uppväxt var jag både hårdrockare och i hemlighet synthare och jag hade länge längtat efter någon som kunde blanda det bästa från industrisynth till hårdrock. Det fanns några band som var inne på gengren, men inget hade fastnat. Die Krupps var på tidigt 90-tal inne på samma sound och de var okej, men de var inte blytungt exposiva. Men inget av de band som då fanns inom gengren fastnade för mig. Sen klev Ministry in och förändrade allt. Nej då, jag har inte glömt Trent Reznor och Nine Inch Nails betydelse för det hela. Men hans skapelse är alldeles för stor att nämna i detta sammanhang.
Att nu äntligen få se bandet live och till råga på allt under Wacken 2016 är ungefär som då man var liten och fick den där grymma julklappen. Man vill bara skrika rakt ut, för så förbannat bra var det.
Det får bli denna korta rapport från fredagen. Det är många som vill ha plats i presstältet och någonstans där ute i leran finns det säkert ett band jag vill lyssna på.
SKRIBENT/FOTO: Roger Sahlström (roger.sahlstrom@rockbladet.se)
EVENT: Wacken Open Air 2016 (20160804-06)
Följ eventet via vår egna festivalsida WACKEN 2016.
- Wacken Open AIr – Allt roligt har ett slut. - 2016-08-09
- Fredagen, lite hårdare, mycket tyngre - 2016-08-06
- Min barndom hittade till Wacken. - 2016-08-06