Knockin’ Lost John om rockstjärnedrömmen: “Vi städar efter oss på hotellrummet”

Bandmedlemmarna i Knockin' Lost John har riktigt bra musiksmak. Jag träffade några av dem för första gången sommaren 2015 på Katalin i Uppsala. Längst framme vid scenkanten stod vi och väntade på att The Temperance Movement skulle avsluta Americanafestivalen Rolling Rootsy Revue. Sedan har vi sprungit ihop på såväl Rival Sons på Trädgårdsföreningen, Blues Pills och The Temperance Movement igen, båda på Sticky Fingers. Om man lyssnar på de tre banden så får man ett hum om hur Knockin' Lost Johns rootsy rock 'n ' roll låter. Det vill säga bluesigt, soulfyllt och väldigt mycket sent 60- och tidigt 70-tal. Med en fin EP och en utmärkt fullängdare i Got A Spell har man satt ett analogt avstamp i myllan av ärlig rockmusik fylld med raspig sång och fuzziga gitarrer.

Vi träffar hela ligan (Fredrik, Måns, Olle, och Joel x 2) på Café Koff precis utanför Mall Of Scandinavia, samma dag som närliggande Friends Arena ska bjudas på Monsters of Rock med bland andra just Rival Sons. Den här gången blir det dock utan Knockin' Lost Johns bandmedlemmar på plats.

Hur bildades då bandet?
Sångaren Fredrik (som visar sig ha mest att röstresurser även utan mikrofon) inleder: "Joel, jag och Måns satt och plojade och spelade lite covers och vi blev sugna att starta något. Vi började umgås fyra av oss och då var det allihopa på gitarr. Vi spelade då i Joels vardagsrum innan vi skulle gå ut på krogen i Motala. Förfesterna höll gärna på till ett innan vi gick ut och krogarna stänger vid två, så vi fastnade verkligen. Sedan skaffade vi en replokal och när vi behövde en trummis så var det naturligt att fråga Olle som vi redan umgicks med och även kompade oss på tamburin. Han hade rytmen så det var ett självklart kort." Olle tillägger: "Jag spelade på min farfars gamla trumset, så rytmen fanns i släkten."

Vad gäller den musikaliska utbildningen så är alla i bandet självlärda. Några har gått ett par gitarrlektioner men hoppade av då det var för tråkigt. Knockin' Lost John är det första seriösa bandet för samtliga. "Vi sade att vi aldrig skulle spela ute då vi inte tyckte vi var tillräckligt bra. Istället för att träffas hemma hos Fredrik så skulle vi ses i replokalen för att hänga och lira." Men så fick de en spelning som gick bra vilket gav mersmak. Suget efter flera spelningar uppstod och även att skriva egna låtar. Tre av bandmedlemmarna har lämnat lilla östgötska Motala och flyttat ner till bluesrockens svenska huvudstad Götelaborg. "Det är ett sätt att försöka komma åt en större publik. Planen var att alla skulle flytta och sedan ge järnet. Men att bara säga upp sig från jobbet och bara sticka visade sig vara lättare sagt än gjort."

Hur hittade ni fram till er stil?
"Det fanns ingen klar bild från början utan den växte fram i och med att vi lyssnade på samma saker. Det var mycket The Band i samband med att Levon Helm gick bort och det var från dem vi fick bandnamnet." Låten i fråga, Knockin' Lost John, har de faktiskt aldrig spelat, däremot The Wait som de förmodligen lirat fler gånger än sina egna låtar då den kunde dyka upp både som öppningslåt, avslutningslåt och någon gång emellan. Sämre val av cover kan man definitivt göra. Nu är det dock fokus på det egna materialet som gäller även om en och annan cover fortfarande slinker med för att fylla ut setlisten då grabbarna ännu inte har så många egna låtar. Av alstren från den första självbetitlade EP:n så är det endast Rollin' By som lever kvar i livereportoaren.

Hur kommer det sig att ni gjorde en nyinspelning av den på debutalbumet?
"Det började med att vi experimenterade med den live och sedan ville vi spela in den på skiva som den låter på konserterna. Den har alltid hängt med och spelas varje gång. Kul att kunna ge de som följt oss en låt de känner igen i och med att alla andra låtar är nytt material." Stilbytet till ett hårdare och mer bluesrockigt sound har gjort att de tappat några fans men också att nya tillkommit.

De musikaliska influenserna är 60/70-talsrock och gammal blues men alla i bandet lyssnar också mycket på soul. Rival Sons har påverkat killarna mycket och i samband med Long Beach-eleganternas Head Down så skedde Knockin' Lost Johns övergång till ett rockigare sound. En annan influens är brittiska kvintetten The Temperance Movement som de fick äran att vara förband till när de spelade i Linköping förra året. En av bandmedlemmarna hade köpt biljetter till den konserten som han nu gav till päronen för att istället stå på scenen. "De hade spelat med Rolling Stones några månader innan så det var stort. Äntligen fick vi spela inför folk som var där för musiken, inte bara fem matgäster som egentligen inte vill höra oss." Vi pratar om The Temperance Movements passion för att lira på riktigt små ställen i Sverige, som Kulturgaraget i Avesta med en kapacitet på 100 pers. En konsert som undertecknad för övrigt gav högsta betyg (10/10) och rankade som näst bästa konsert förra året i Rockbladets årskrönika.

Hur går då låtskrivarprocessen till?
"Måns hade med sig låtar till första skivan och sedan lade Fredrik på någon refräng där det saknades. Allt annat har jammats fram. Det kommer ett riff, en text, en idé till en refräng, sedan bygger vi därifrån.

Har det alltid varit självklart att sjunga på engelska?
"Ja, alla låtar vi kört har varit på engelska. Svenska språket är så tråkigt, inte alls lika kraftfullt som engelska. Sedan finns det i bakhuvudet att vi vill spela utomlands och inte bara i Sverige."

Båda plattorna har släppts i egen regi men nu har de första kontakterna med ett skivbolag tagits. "Vi skulle gärna fortsätta att sköta utgivningarna själva men det blir för dyrt." Got A Spell spelades in under två dagar i Vintage Loft Studio i Grästorp men det tog säkert ett år för skivan att bli klar. "Det var mycket strul och vi fick börja om med saker". Förutom en kille som hjälpte till med produktionsbiten och en Motalakompis som kom med input till låtarna så har man gjort det mesta själva.

"När vårat stilbyte växte fram hejdade vi oss lite och funderade på om vi skulle byta bandnamn då det är svårt att komma ihåg namnet, bara musikerfolk som brukar lyckas med det. Det är värdelöst att googla Knockin' Lost John då det ger en massa andra träffar och lägger man till "bandet" så blir det bara träffar på The Band. Inför första spelningen hade vi inget bandnamn så vi satt och brainstormade kring olika djurnamn, sedan blev det lottdragning när det bara vara ett par alternativ kvar. Det kan inte spela så stor roll vad vi heter, det är bara för en spelning liksom. Efter två skivsläpp känns det för sent." Diskussionerna gick dock när omslaget till fullängdaren skulle ritas. Ett coolt omslag och som menat för en smaskig 180-grams vinylskiva i gatefold. Även bandet är nöjda "Det blev över förväntningarna. Vi hade skickat in några uppslag och sedan kom detta."

"If you want to be famous and make a lot of money, playing fucking rock 'n' roll is probably not what you want to be doing right now" är Chris Robinsons träffande ord från en intervju i senaste numret av Classic Rock Magazine. Tjänar man då några pengar på skivor nuförtiden? "Haha, nä, inte om man jämför med att vara ute och spela. Vi har gått 70.000 back på albumet men då har vi också bara haft en spelning där vi haft möjlighet att sälja plattan. Glada om vi går plus minus noll. En Spotifyspelning ger några ören, är övertygad om att de stora banden får mera. Första skivan fick gå repeat på Spotify och man hade hela tiden koll på antalet lyssningar per månad.

Är det svårt att få spelningar, det verkar som man får jaga runt rätt hårt som ett mindre band?
"Vi mailar till varenda ställe vi ser och kanske får svar från en av hundra ungefär och då är det ofta 'Vi är tyvärr fullbokade'. Det skulle bli mer kraftfullt med ett skivbolag eller en manager i ryggen som sköter de här bitarna. Det känns lite oproffsigt att göra det själv." En spelning med Blues Pills på Sticky Fingers blev tyvärr aldrig av där bandet blev bortplockade som uppvärmare i sista sekund. "De kunde inte ha tre trumset på scenen men vi skulle fått låna det andra förbandets (Pristine) trummor men sedan gick det inte i alla fall. Samma sak hände när de hade ett förbandsgig på gång för Graveyard på Konsert & Kongress i Linköping. "Där fick vi nobben precis innan. Graveyard och bandets management tyckte det var ok men inte bokaren. Det är mycket som ska klaffa"

Hur ser rockdrömmarna ut då?
"Det vore skönt att få köra det här fullt ut ett par månader och sedan komma tillbaka till verkligheten och jobba lite igen för att efter ett tag bara dra iväg på nytt." Men något dekadent rockstjärneliv verkar inte locka. "Vi städar hotellrummet när vi går (skratt). Det finns dock vissa saker som man måste ha gjort som att slå sönder en gura men det har man inte råd med i dagsläget (skratt)". Inga svinerier alltså men däremot en hel del öl och det finns ingen policy kring drickande innan spelning. "Ett par öl gör en mer avslappnad men problemet är att någon alltid måste köra. Det finns en charm med att bära sina egna grejer men samtidigt känns det som man har lyckats när någon annan gör det åt en. Man vill också ha kontroll, det skulle kännas konstigt att bara gå upp och ställa sig på scenen."

På den efterföljande intervjun som Rockbladet gör med Scott Holiday i Rival Sons så nämner vi Knockin' Lost John och överlämnar ett rykande färskt exemplar av Got A Spell. Han säger sig alltid ta tips om rockmusik från Sverige på fullaste allvar då vi har så många bra band här. Förhoppningsvis får Knockin' Lost John sitt skivkontrakt samtidigt som de bibehåller sitt jordiga uttryck och växer ytterligare för här finns gott om potential. Med lite flyt och hjälp av Mr Fuzzlord får de även en förbandsspot när Rival Sons kommer till Sverige nästa gång.

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)

BANDFAKTA – KNOCKIN' LOST JOHN

MEDLEMMAR
Fredrik Jarméus – lead vocals, guitar and piano
Joel Larsson – lead guitar and vocals
Måns Molander – guitar and vocals
Joel Samuelsson – bass guitar
Olle Haglund – drums and vocals