Kung Ralf erövrar Skogsröjet med Mustasch

Likt en fruktad krigsherre stormar Ralf Gyllenhammar och Mustasch Bandit scenen på Skogsröjet. Ljudet som ekar över skogsdungen vi står i kan inte beskrivas som något annat än Mustasch metal och den slår hårdare än någon världslig metal.

– Dyrka spriten, den gör ont att få i huvudet men känns gött i strupen så drick, skumpa inte ut den.

Orden ekar ut från scenen när Ralf slänger ut en ölburk till en man i publiken som sedan friskt delar med sig till sina vänner. Något jag lagt märkte till med Mustasch är att de ofta och gärna flera gånger under en spelning ställer sig en samlad trio med ryggen åt publiken, en egen privat spelning mitt i den stora offentliga. Det är mycket gester och händer i luften när Ralf går till attack på Skogsröjet, Robban Bäck på trummor är den som styr marschens takt och Stam Johansson fyller på där basen behöver mer tryck. Tillsammans med David Johannesson på gitarr skapar gruppen ett sound som inte går att beskriva med ord, att det är hårt och verkligen slår till på dina känsligaste punkter finns det ingen tvekan om. Men som samlad trupp och med Ralfs unika röst så går det inte att undgå någon vem som står på scenen, jag skulle kunna stå flera mil bort och ändå känna av deras tyngd.

Och det är just rösten som får mig att tappa precis all kontroll, det är som att bli fastlimmad i marken med Karlssons superlim, det går inte att röra sig en millimeter. Den är hård på så många olika nivåer, men samtidigt så lockande. Och de graderna matchar gitarren och basens på ett så bra sätt att det känns som om en utomkroppslig upplevelse äger rum, som om jag i en dröm ser mig själv stå i publiken och måste nypa hårt för att inse att det faktiskt är på riktigt. När David står tillsammans med Ralf och Stam längst fram på scenen så känns det så rätt, det är något som är mer än magiskt i luften när deras närvaro smälter samman med musiken. Det är som att en person blivit klonad till tre olika individer, men samtidigt inte. Mustasch är ett av de få band som existerar som man inte kan hitta alla ord som behövs för att beskriva dem. Ser du dem live så förbered dig på känslostormar som inte är av denna värld, för ditt sinne är helt i deras våld och de gör exakt vad fan de vill med det.

Vid ett tillfälle känns det som om hjärtat krossas likt en bil som faller från himlen rakt ner på marken, men utan att göra ont. De instrumentala solona är lika giftiga som en kobras bett, du har bara sekunder på dig att hitta ett botemedel innan du är fullkomligt förlorad. Men erbjuds det tackar man nej, för hellre försvinna i dimmorna än stanna kvar utanför.

Samtidigt så känns det som något som man gärna vill röra vid, men är också medveten om att då kommer man aldrig komma loss. Blir du ett med deras eldröda, melodiska slingor kommer du att sjunka snabbare än om du stod på kvicksand. Men likt förbannat kan jag inte låta bli och låter mig svepas in i vad som känns som rött silke mot bar hud, en trygg och skyddande kokong. Men det är en oförutsägbar sådan, för vissa låtar går snabbt och får dig att vilja springa flera varv runt scenen. Andra har mer tyngd och uppmanar till revolution, men det är rakt igenom en röd tråd genom låtarna och när orden ”I feel like I am here, I am not unfree” slår likt helvetets eldar mot mig är det precis vad jag känner. Jag är här och jag är fri, förutom de bojor som Ralf har lagt runt mina anklar som gör att jag inte kan fly. Men det gör inget, för jag känner hellre deras tyngd än ingenting alls.


Bring me everyone är utan tvekan min favorit under kvällen, men även äldre låtar som det var ett tag sedan de spelade enligt Ralf som Dogwash gör att det känns som att bli kär på nytt tusen gånger om.

Ska jag vara helt ärlig så har jag redan efter första riffet fallit så hårt att jag tappat uppfattning om både vart jag befinner mig och vem jag är.

Se alla bilder från spelningen här:

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Roger Johansson (roger.johansson@rockbladet.se

EVENT: Skogsröjet 2016
ARENA: Tube Scen
DATUM: 2016-08-05
BÄST:  Precis varenda liten detalj
BETYGRB-Betyg-10_10

BANDFAKTA- MUSTASCH

Robban Bäck– Drums
Ralf Gyllenhammar – Vocals, guitar
David Johannesson – Lead guitar
Stam Johansson – Bass

DISCOGRAPHY

Above All – 2002
Ratsafari – 2003
Powerhouse – 2005
Latest Version of the Truth – 2007
Mustasch – 2009
The New Sound of the True Best – 2011
Sounds Like Hell, Looks Like Heaven – 2012
Thank You For The Demon – 2014
Testosterone – 2015

HEMSIDA FACEBOOK

 

Relaterade artiklar