Det börjar direkt när SAREA kliver på scenen, den vitalitet som strömmar ut från sångaren Chris Forsberg är som en kaskad av känslor. Känslan av att precis ha träffats av en krigstank är påtaglig och det blir obarmhärtigt tomt inombords när bandet går av scenen.
Det första jag ser när jag smiter in i diket för att börja fotografer är en lite flicka som inte kan vara mer än 7 år gammal stå med en skylt. Hon håller sedan under hela spelningen den högt uppe i luften utan paus för att visa bandet exakt vad de betyder för henne. Att någon så ung redan har upptäckt musikernas talang gör mig lite bitter, varför och hur har jag missat detta underverk?
Downfall blir snabbt min favorit, trots att det är första gången jag hör bandet så känns det som om låten talar direkt till mig. Den melodiska början som sedan övergår till ett osannolikt vackert growl mynnar ut till något som måste vara de vackraste tonerna som någon har yttrat. Jag får gåshud när Chris viskande sjunger ”Nothing can keep us from falling” och det stämmer, det finns absolut ingenting som kan hindra en från att störta rakt ner. Ett hårdare growlande avslutar den vackra sången med något som är mer än bara energi, nivån bara stiger och stiger likt hos en tryck kokare och det är något med Chris existens som gör att jag inte kan sluta stirra rakt på honom. Allt runt omkring bara försvinner och tonerna kommer från alla håll och kanter, att bli träffad av en raket skulle göra mindre ont. Jag vet inte varför, men känslan av att bara vilja släppa allt och låta tårarna rinna kommer gång på gång när growlandet förvandlas till en vacker stämma som kör knytnäven rakt in. Att bli kastad uppåt i luften som av en katapult är den bästa beskrivning jag kan komma på när det gäller Downfall.
Lights är nästan slagträ Chris tar till och det finns ingen chans att komma undan. Introt är sagolikt vackert och det mörka growlet låter som det kommer djupt inifrån en mörk grotta där en mytomspunnen best gömmer sig och vill ge sig till känna. Den oelastiskt hårda sången mynnar ut i en hesare version och när Johan Larsson på bas tillsammans med gitarristerna Alex Dzaic och Farre som är inhoppare under kvällens spelning distribuerar gitarrslingor som är så öronsköna att jag inte vad vart jag ska ta vägen tappar jag bokstavligen pennan i min hand. Calle Larsson på trummor gör en behaglig insats och framkallar ett schvung i varenda melodi som både går att uppfatta men ändå inte. Martin Persson på keyboard bidrar med en otrolig balans i alla känslostormande delar de andra instrumenten skapar och rytmen antar gång på gång en ny skepnad. En av låtarna vägrar Chris benämna eftersom han anser att har man hört den tidigare så vet man vad den heter, men för oss som inte hört den vägrar han säga namnet. Men något så vasst behöver inget namn, för det finns inte ett namn så underskönt att benämna den med.
När det är dags för sista låten så hävdar Chris att ingen ska gå därifrån med ett leende på läpparna för då är vi sjuka människor. Sorry Chris, men jag tänker le större än du önskar genom de stormar av patos du och dina bandmedlemmar precis orsakat.
En röst läser upp en text, ”Det är inte mannen på scenen som är i brevet” hörs genom mikrofonen, men ska jag vara ärlig så lyssnar jag knappt. Helt enkelt för att det inte går att återhämta sig mellan låtarna som gång på gång snurrar runt i huvudet likt fladdermöss som suger åt sig all energi . Det sista skriket som yttras varar i cirka en minut och följs åt av ett boom som bara kan betyda att djävulen själv uppenbarat sig på scenen.
Sareas musik är av den kvalitet som gör att du vill skratta, dansa, gråta och slåss på samma gång och de lämnar dig lika förvirrad som Alice I Underlandet utan en karta.
Chris avslutar spelningen med orden
”Fortsätt åka hit och supporta de som vill göra något för livescenen” och ett avgrundsvrål som får mig att undra exakt när jag ska börja fly.
För det där kan inte innebära annat än känslomässiga undergång för min del.
Se alla bilder från spelningen här:
SKRIBENT/FOTOGRAF: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
EVENT: Skogsröjet 2016
ARENA: Bandit scen
DATUM: 2016-08-05
BÄST: Downfall
BETYG: 
BANDFAKTA- SAREA
Chris Forsberg – Vocals
Calle Larsson – Drums
Johan Axelsson -Guitar
Alex Dzaic – Guitar
Johan Larsson – Bass
Martin Persson – keyboard
DISCOGRAPHY
Alive – 2010
This Is Not Goodbye – 2014
