På scen framför mig står en grupp med musiker och gestaltar vad en irländsk folkfest måste vara. Tempot är rakt igenom hela spelningen på högsta växeln och glädjen från Sir Reg smittar av sig på publiken så till den grad att vissa får anfall av den.
En meter ifrån mig står en liten pojke som inte kan vara annat än sju år gammal och dansar till musiken, hela hans kropp vibrerar av tonerna som förmedlas från scenen och glädjen i hans ansikte får alla runtomkring honom att le. När sångaren Bredan Sheehy yttrar de första orden är jag fast, hans irländska accent är otroligt fängslande och jag får rysningar av hur vackert det är. Det är inte svårt att se Irlands vackra landskap framför sig när man hör melodin och jag undrar om det är såhär det känns att tillbringa en kväll i Irland på puben med sina vänner. Orden smattrar fram som kulor från en kulspruta och missar inte en enda gång, trots den höga nivån på tempot hör man lätt varje ord. Karin Ullvin på fiol är en syn som fångar min uppmärksamhet gång på gång, hennes sätt att verkligen leva sig in i musiken och dansa runt i samma hastighet som musiken samtidigt som hon skickligt hanterar fiolen är magiskt. Vid några tillfällen hör jag endast fiolens rena toner och när låten Far Away spelas vet jag inte om jag ska gråta eller skratta för att det är så otroligt vackert. Vid ett tillfälle spricker stråkens tagel och en slinga flyger i en väldigt fart medans stråken dansar över fiolens strängar i en rytmiskt utmanande rörelse.
Chris Inoue på gitarr är mer än vild, han hoppar runt och dansar runt i en blandning av folkdans och breakdance, det är svårt att stå still och inte börja hoppa runt när man ser honom. Mattias Liss på trummor hanterar deras tyngd på ett sätt som gör att man ändå kan höra även de ljusaste strängarna på fiolen och Filip Burgman på mandolin rockar precis lika hårt som vilken gitarrist som helst. Skillnaden på instrumentens storlek stoppar honom inte från att spela i samma tempo som de andra. Erik Persson på bas gör att stabiliteten i varje låt jämnas ut på en bra nivå utan att dra ner farten. Texterna är en blandning av skämt och allvar, Brendans irländska stämma ger dem en sällsynt charm och man vill bara ha mer och mer.
Jag trodde jag hade sett band spela i ett högt tempo tidigare, men det här slår verkligen precis allt jag sett tidigare. Glädjen hos varje musiker på scenen gör att man vill gå upp på scenen och bara låta sig dras med i tempot, trots att jag tvivlar starkt på att jag skulle klara av att hålla takten uppe på deras nivå. Det finns ingen som står still i publiken, små barn dansar med sina föräldrar och goda vänner slänger sig i armarna på varandra för att sedan röra sig i takten till rytmen musiken skapar. Filtarna överges av sina ägare som vallfärdar ner mot scenen för att ta del av festen på scenen. En man rakt framför mig dansar med sin familj och när han måste ta tag i staketet framför scenen för att inte trilla ihop av skratt när The Wrong Bar spelas kan jag inte låta bli att le. Det finns dom känslor som bara kan födas genom rätt musik och det är precis vad Sir Reg gör, de förenar människor som annars kanske inte skulle ha träffats och erbjuder dem en tillfällig flykt från verkligheten.
Många fina ögonblick skapas denna kväll när Sir Reg bjuder in till folkfest på äkta irländskt vis och jag kan knappt vänta tills nästa gång jag får uppleva det igen.
Se alla bilder från spelningen här:
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
EVENT: Hadirajafestivalen 2016
ARENA: Scenen
DATUM: 2016-08-20
BÄST: Precis allt, det går inte att välja något specifikt
BETYG:
+ 2 till
BANDFAKTA – SIR REG
Brendan Sheehy– Vocals & acoustic guitar
Karin Ullvin – Fiddle
Chris Inou – Electric guitar
Mattias Liss – Drums
Filip Burgman – Mandolin
DISCOGRAPHY
This is Sir Reg (EP) – 2009
Sir Reg – 2010
A Sign Of The Times – 2011
21st Century Loser – 2013
Modern Day Disgrace – 2016
HEMSIDA FACEBOOK INSTAGRAM TWITTER YOUTUBE
