Som tagen direkt ur en svartvit film från 1950-talet iklädd en svart klänning stiger Maja Ivarsson ut på scenen. Inom kort flyger mikrofonen till både höger och vänster, men det saknas engagemang.
Det är första gången jag ser The Sounds live, men jag blir ändå inte förvånad över hur stark karisma som strålar ut från sångerskan Maja Ivarsson sekunden hon kliver ut på scenen. I sin svartprickiga klänning ser hon ut som om hon kommer direkt från en inspelning av tv-serien Mad Men. Men det ligger en slöja av trötthet över hela bandet och Maja verkar av och till ofokuserad. Gång på gång lyfter hon klänningens slitz och dansar runt på sitt egna speciella sätt. Att hon har ett levande sätt på scen är jag till fullo medveten om, men det här är inte vad jag förväntade mig, det känns nästan för påtvingat för att det ska kunna bli bra.
Hennes signatur att slänga med mikrofonen är ett återkommande inslag under kvällen och till en början går det bra. Men när micken för 100:e gången slängs på scengolvet vid låtens slut och vid ett tillfälle nästan träffar en av säkerhetsvakterna i bakhuvudet, då börjar jag och mitt sällskap att tröttna på att höra micken slå i både golv och högtalare.
Bandets gitarrist Felix Rodriguez har tyvärr skadat handen, men som tur var är han med som backup-sångare och levererar till hundra procent, där finns både en härligt dansande inlevelse i låtarna och engagemang. Hans inhoppare vars namn jag inte uppfattar när Maja kortfattat presenterar honom gör ett bra jobb och är väldigt bra synkroniserad med resten av bandet. Antingen så har de repat väldigt mycket innan giget eller så är han helt enkelt en naturbegåvning som kan anpassa sig efter bandet utan problem. Hans gitarriff slår sig hårt fram genom resten av instrumentens slingor och gör sig hörda på ett sätt som når fram till åhöraren på ett djupare plan än man kan tro.
Felix når verkligen fram röstmässigt och han lyckas öka tempot på ett sätt som gör att trycket i refrängerna känns som en ordentlig käftsmäll. Johan Bengtsson på bas siktar på att få till grymma ljudeffekter som sätter tonen för varje låt på det där speciella sättet som bara The Sounds kan få till och lyckas mer än bra. Varje dans över strängarna är noggrann och lägger sig som en tyngre slöja över melodierna utan att för den delen tynga ner de energiska partierna. Jesper Anderberg imponerar stort när han skickligt växlar mellan att hantera keyboard och gitarr, dock verkar han spela något för intensivt för att stativet till keyboarden ska klara av det. Som tur var räddar den proffsiga scenpersonalen honom genom att tejpa fast stativet i scengolvet och Jesper kan fortsätta att låta fingrarna dansa över tangenterna samtidigt som han till fullo låter kroppen följa med i varje not. Fredrik Blond på trummor håller takten och tempot under full kontroll under hela spelningen och anpassar sig efter Majas röst på ett sätt som visar att han känner henne utan och innan. Instrumentalt är det melodiskt vackert och helt perfekt, varje ton når rakt in och det går inte att stå still, Majas röst kompletterar de instrumentala slingorna på ett fantastiskt sätt.
Det är utan tvekan en vackert unik röst som Maja har, men skimret försvinner när hon med vilja välter mikrofonstativet som en scenarbetare precis satt upp och ger honom en överlägsen blick. Hennes engagemang kommer och går och får mig att ifrågasätta huruvida hon egentligen vill vara där på scenen, allt eftersom det eskalerar hör jag folk runtom reagera. Vad det än är som tynger henne hoppas jag att det löser sig. Förhoppningsvis är det bara ovana efter den långa pausen som spökar, för trots några missöden levererar The Sounds både äldre och lite nyare material med bravur, bandet är bra synkade på alla nivåer och det är en bra spelning, men den hade kunnat bli så mycket bättre.
Maja, du har fortfarande ”det”. Du är fortfarande en grymt fantastisk sångerska med en karisma som bara ett fåtal musiker välsignats med, men snälla släng inte micken i golvet fler gånger.
Se alla bilder från spelningen här:
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
EVENT: Hadirajafestivalen
ARENA: SScenen
DATUM: 2016-08-20
BÄST: Bandets synkade sätt att spela och Majas fantastiska röst
SÄMST: Allt slängande med micken i scengolvet
BETYG: 
BANDFAKTA – THE SOUNDS
Maja Ivarsson – Vocals
Felix Rodriguez – Guitars/Vocals
Johan Bengtsson – Bass
Jesper Anderberg – Keys/Guitar/Vocals
Fredrik Blond – Drums
DISCOGRAPHY:
Living in America – 2002
Dying To Say This To You – 2005
Crossing the Rubicorn – 2009
Something To Die For – 2011
Weekend – 2013
| HEMSIDA | YOUTUBE | FACEBOOK | TWITTER | INSTAGRAM |
