Akustiskt och avslappnat med Quireboys

Med ett nysläppt tionde studioalbum i Twisted Love så värmer Quireboys upp med några unplugged-spelningar i Sverige. Rockbladet besökte ett glesbefolkat Debaser Strand på söndagskvällen för lite samkväm med Spike och hans gemytliga dryckesbröder.

Annons 

 

Annons 

 

The Quireboys marknadsfördes något märkligt som ett engelskt svar på Poison när de brejkade med debuten A Bit Of What You Fancy i början av nittiotalet. För detta är inget annat än landsmännen Faces skummiga booze 'n' roll in i märg och pint. Sedan Roddan själv kört ner i hissmusiksdiket för mången år sedan så finns det inget annat band som så förträffligt fört vidare hans och Faces tradition av bluesig klacksparks-folkrock.

Det sägs för övrigt att Rod The Mod under glansåren drog en back bira om dagen, hur många Spike tar vet jag inte men man ser honom sällan utan en bärka i näven på scenen. Ikväll är det dock bara tranbärsjuice i glaset hävdar den glade gamängen skrattandes från scenkanten. Nykter eller inte så hittar sångaren alltid det där välbekanta fem-pint-i-kroppen-läget när man lyckligt vill ta hela världen i sin famn.

Elektriskt skapar Quireboys alltid en rusig partystämning som kan få vilken bakfull festivalpublik som helst på händer. Ikväll är det mer småputtrigt laidback med två akustiska gitarrer, boogiewoogiepiano och några glas vitt. En skönt avspänd vardagsrumskänsla infinner sig där det skålas och tuggas med publiken. Det sprängs in en del sällan spelat bland de mer givna valen Here She Goes Again, Sweet Mary Ann och I Don't Love You Anymore. Men inga finstämda akustiska toner kan hindra en rockrökare som 7 O'Clock från att orsaka baluns trots söndag och nyligen passerad höstdagjämning. De muntra spritskämten avlöser varandra som från fyra nojsande snubbar på puben, "It's Sunday and u should be hammered!". De beklagar sig över att det inte fanns någon sprit att köpa på söndagar när de spelade in senaste skivan i Sverige. Och så vidare.

Den rödmosige piraten Spikes röst har tagit en del stryk genom åren och i stället för ett härligt raspigt rosslande så har det ibland blivit mer av en sprucken viskning. Men ikväll har tranbärsjuicen gjort sitt och han låter fint liksom körpojkarna Griffin, Guerin och Weir omkring honom. De lovar att komma tillbaka med fullt band i höst och köra elektriskt igen. En exklusiv opluggad afton i all ära men det är iklädd högljudd festblåsa som The Quireboys kommer till sin fulla rätt som liveband.

Whippin' Boy skulle de egentligen gett bort till Tina Turner men tog tillbaka den vilket de ångrar idag. Då hade det inte bara blivit Chardonnay som de själva uttrycker det. I Quireboys sällskap är det alltid bekymmersfritt och trivsamt. Gimme a Yee Haw!

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
EVENT: The Quireboys Unplugged
ARENA: Debaser Strand
DATUM: 2016-09-25
BÄST: Sweet Mary Ann är alltid oemotståndlig
BETYG: RB-Betyg-7_10

BILDGALLERI

BANDFAKTA – THE QUIREBOYS

MEDLEMMAR

Spike – vocals
Guy Griffin – guitar
Paul Guerin – guitar
Keith Weir – piano

HEMSIDA FACEBOOK

Fredrik Blid

Vinylnörd med en aldrig sinande låga för den skitiga, ruffiga och rotnära rocken.Är det ett eller många stänk av smutsig blues så är det oftast väldigt bra. AC/DC, Creedence, Led Zeppelin och Status Quo är några av de gamla hjältarna och Rival Sons, Blues Pills, Uncle Acid och The Temperance Movement några av de nya. Mer munspel och polisonger åt folket helt enkelt!

Svenska singer/songwriters med stora doser hjärta och smärta är en annan passion med Lundell som obestridd kung och husgud följd av kronprinsarna Plura, Thåström, Winnerbäck och Per Persson.

The Boss är för övrigt världens bästa liveartist genom tiderna, den som tycker något annat har givetvis fel 😉

Relaterade artiklar