Arbetarna bakom festivalerna- Del två, Eldsjälarna

Frukosten är i full gång att förberedas när Stina Wernersson leder mig in i köket på dagiset som utgör volontärernas och arbetarnas matsal. Här möter jag fem fantastiska kvinnor som sliter för att utfodra Skogsröjets hårt arbetande personal och vissa har gjort så sedan starten för 12 år sedan.

Majith Ekström berättar för mig att hon har varit här kortast tid, tre år, medans hon brer smör på smörgåsarna, Maria Eriksen och Ewa Larsson som ansvarar för att lägga på grönsaker och ost har arbetat på festivalen i snart åtta år. Men den som har varit med sedan starten för 12 år sedan är chefen Ros-Mari Pettersson. De sitter tillsammans runt ett bord och småpratar samtidigt som berget av smörgåsar växer. Alla har sin uppgift och med jämna mellanrum reser någon på sig för att koka mera kaffe eller ge en korg med fika till en arbetare. Innan jag kom hit berättade Stina som är min arbetskollega från rockbladet att de gör glada smörgåsar, det visade sig innebära att paprikan som läggs på smörgåsen arrangeras så att den ser ut som en glad smiley.

DSC_0030

Det var en tjej som jobbade här för fyra år sedan som började med det och sedan har vi fortsatt eftersom folk blir glada av det, berättar Maria.


Anledningen till varför hon och Ewa började arbeta på festivalen beror på att det behövdes folk men också för att Ewas son och man sedan tidigare har arbetat på Skogsröjet.

– Det skapas en otrolig gemenskap i byn när det händer något sådant här, vi som jobbar här blir som en liten familj. Nu har det till och med gått så långt att vi planerar vår semester efter festivalen, berättar Ewa med ett skratt.

Ros-Mari som varit med från början berättar att förut var det ingen av personalen som bodde på området utan de åkte hem efter varje pass. Men för något år sedan så gick de ansvariga för lekskolan och dagiset med på att vara på en annan skola under Skogsröjet. Hon kom i kontakt med eventet när hennes dotter Lina skulle arbeta på festivalen och tänker fortsätta så länge hon tycker det är roligt.

– Alla som jobbar här ska ha mat så ibland förbereder vi korgar till de som inte kan komma till matsalen, berättar Ros-Mari.

Maria berättar att ibland finns möjligheten för dem att smita ut en stund för att se artisterna och banden uppträda.

– Jag har sett Alice Cooper och i år ser jag framemot Twisted Sister, det är min typ av musik.

Alla instämmer när Ewa berättar om hur roligt de tycker det är när stora artister som vanligtvis spelar på stora arenor eller större festivaler väljer att komma till den lilla byn Rejmyre.

– Tänk att Alice Cooper har uppträtt här i vår lilla by, det är något stort det, tycker Ewa.

DSC_0032

Doften av kaffe lockar till sig fler och fler från personalen som snart ska påbörja sitt första skift, alla som stiger in i det lilla köket hälsas välkomna och stämningen är god.

Ewa berättar att på en dag går det åt ungefär 91 limpor bröd och att kvällen innan förbereder de minst 100 stycken smörgåsar.

– Men bullarna bakas av lokalbefolkningen, till och med Viola som är 80 år gammal ställer sig och bakar kanelbullar åt personalen, berättar Majith.

Att gemenskapen bland både lokalbefolkning men även de som kommit utifrån för att arbeta på festivalen är stark går det inte att ta miste på. En man kommer in mitt under intervjun bara för att tacka för fikat han fick levererat till sig under gårdagens pass och frågar efter fler bullar. Innan vi lämnar köket för att äta vår frukost ska en rockbladet-smörgås skapas, efter många om och men lyckas vi få paprikabitarna att likna en knuten näve som gör horn-tecknet.

Dagen har bara börjat för personalen i det lilla köket, för så fort alla glada smörgåsar är klara är det dags att förbereda lunchen.

 

SKRIBENT/FOTOGRAF: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
ARTIKEL: En artikelserie som handlar om personerna bakom festivalen Skogsröjet.

Se alla bilderna från intervjun här:


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar