En dag i replokalen med NALE

Det är lördag i Stockholm när jag möter bandmedlemmarna i NALE i Hornstull för att tillbringa en dag i deras replokal. Förutom själva intervjun får jag även se deras två nya musikvideor, höra en ny låt och vara med om ett kort rep.

Historien bakom NALE börjar när trummisen Anders Ljung bestämde sig för att starta ett nytt band för snart åtta år sedan. Från början var det tänkt att Mathias Blom skulle bli bandets basist, men den rollen gick över till Tomas Åkvik. Något senare tillkom Johan Risberg som övertog rollen som bandets basist och Tomas blev istället gitarrist. När killarna handlat frukost och kaffe promenerar vi mot replokalen och redan nu haglar skämten tätt vilket skapar en avslappnad stämning. Jag blir ärligt talat lite ställd när vi stannar framför vad som liknar en garageport, men det visar sig att replokalen gömmer sig i en lång källargång. Själva rummet som utgör replokalen liknar mer ett vardagsrum, enda skillnaden är att det står ett trumset och mikrofoner där. Innan intervjun börjar tittar jag och Mathias på bandets nya musikvideor som spelades in för några veckor sedan.

– Vi hade bara en helg på oss att spela in båda videos på, där den ena videon är en hyllning till Guns n´ Roses mindre kända Garden Of Eden.

Videon till låten Death, Skulls & Satan grundar sig på en idé som basisten Johan hade och spelades in i en enda tagning. Dock var de tvungna att göra om det sex gånger innan bandet var nöjda. Med i videon är också Linus Johansson och Linus Åhbeck som rockar loss på fri hand då det inte fanns ett manus att följa. För NALE var det ett självklart val att ha med just de killarna i videon då de på olika sätt har visat sitt stöd. Linus Johansson som är en välkänd profil inom Stockholms rockscen har stöttat bandet sedan början och bokat bandet till spelningar på Club Asylum. Linus Åhbeck som till vardags spelar trummor i bandet Orangeclub, har varit med på de flesta av bandets spelningar, även på de mest udda ställena och har även marknadsfört dem på olika sätt.

– Linus J och Linus Å har en del i att vi är där vi är idag som band, dessutom får de något att hända i videon och är helt underbara killar, berättar Mathias.

Den andra videon till nya låten Slither tog även den nästan en dag att spela in. Mathias som till vardags arbetar som fotograf är producenten bakom och sköter allt gällande videor och foton för bandet. Han berättar att klippningen var svår att göra eftersom det fanns mycket bra material och att de hade kunnat producera tre videor till. 

– Något som jag har lärt mig är att när du tror att du är klar så behöver man oftast göra lite mer. Problemet är bara att man lyckas samla på sig för många guldkorn och tyvärr kan man inte ta med alla sköna smågrejer för det funkar inte.

Han fortsätter berätta att en sådan grej han inte kunde låta bli att ta med är när Johan under ett tillfäle pekar mot kameran och ser tuff ut. För bandet är det viktigt att balansen mellan allvar och skoj är på rätt nivå. En ny video kommer att spelas in inom kort, men bandet har inte bestämt vilken låt det blir ännu. Trots att killarna driver mycket med varandra under intervjun och slänger iväg skämt titt som tätt märks det att de tar musiken på allvar.

– Vi släpper inte igenom något som inte känns 100 procent bra. Lawrence Mackrory (F.K.Ü, Darkane) som spelar in vår musik har höga krav som gör att vi verkligen anstränger oss, berättar Johan.

För NALE är det viktigt att känslan i musiken finns där och det påverkar även låtskrivandet. Enligt Johan är processen bakom en låt helt beroende utav känslorna som skapas under skrivandet och det avgör hur snabbt det går att författa en text. Vissa av låtarna kan låta på ett sätt från början, för att sedan göras om helt och hållet. Ett exempel är Dead Man’s Song, som enligt Mathias inte kändes bra från början och därför gjordes om helt.

– Jag hade ingen känsla för den under de första tre månaderna, men gav den en chans eftersom Tomas trodde på den. Nu är den en av mina favoriter, berättar Mathias.

Tomas berättar att ibland räcker det med att bandet spelar igenom en låt och de hittar alla passager på första försöket. Andra låtar måste de arbeta med under en längre tid för att få det att fungera. Just den låten som Mathias nämnde beskriver han som outforskad mark för bandet vilket resulterade i att den blev lite svårare att jobba med. Inspirationen kommer ifrån musiken som bandet själva lyssnar på, de har ingen skriven mall om vad för slags musik det ska vara. För medlemmarna är det viktigt att det svänger och att alla får en känsla för musiken, för dem spelar det ingen roll om det är ett stenhårt sound eller mer åt blues.

– Vi har hållt på så länge nu att vi utan problem kan kanalisera varandras tankar. Vi tar det som är bra med alla och arbetar utifrån det.

NALE är idag osignade men har tidigare fått erbjudanden som de tackat nej till. Nackdelen med att inte vara signade är att bandet inte har något facit att följa och Mathias beskriver det som att även om bandet går två steg framåt så är det också ett steg bakåt. Under ett år hade killarna hjälp av Fredrik Westerbacka som under det året tog bandet långt då han hade hand om deras bokningar. Trots att bandet fortfarande har kontakt med Fredrik berättar Johan att de saknar honom och hoppas på att återuppta samarbetet som avslutades på grund av tidsbrist.

– Vi tar oss alltid framåt, men det vore skönt att signa med ett bolag som har allt klart när det kommer till distributionskanaler. Vi vill kunna lägga ner all energi på musiken istället för att hitta rätt kanaler att sprida musiken på.

Trots att bandet inte enligt Johan är ett turnerande band har de ändå en turné med Crucified Barbara bakom sig. Då var bandet ute fem helger på raken från torsdag till söndag och spelade. Men de har även hunnit med att headlina två festivaler i Indien under 2013 då de var på turné där under 10 dagar. Bandet hade blivit bokade av en arrangör som var ett stort fan av svensk metal. Utan att veta om det blev bandet bokade som headlineband, något som de beskriver som surrealistiskt. Den andra spelningen var dock en upplevelse i sig.

– Vårt första gig där nere var en intressant spelning i sig, men den andra tog priset, Avspärrningarna bestod av bambupinnar och snöre som en farfar, son och sonson hade byggt tre dagar innan vi anlände, berättar Mathias.

Innan bandet ens hade hunnit kliva på scen upptäckte de att staketet redan hade blivit nerrivet och att stora bambuspjut stack upp ur marken. Trots att det inte fanns någon risk för bandet själva att bli skadade fanns en viss oro för åhörarna som stod inklämda mot scenen mitt bland allt bambusplitter. Eftersom att arrangören inte hade några riktiga vakter slutade det med att han ringde till polisen som skickade dit kravallenheten. När de kom dit var de fullt utrustade med skottsäkra västar och ak-47:or och eskorterade bandet av och på scenen. NALE var det första västerländska bandet som spelade på festivalen som ägde rum öster om Bangladesh, något som skapade stor hysteri. Mathias berättar att han fick stå tätt ihop med fötterna, eftersom att det hela tiden var någon som drog i hans fötter när han stod på scenens trapets.

– Det var en väldigt engagerad publik, berättar Mathias med ett skratt.

Den nya plattan beskriver NALE som textmässigt mörkare, detta mycket på grund av allt som händer i världen. Mathias berättar att när han skriver texter ser han bilder och att kunna göra om sina känslor till bilder fungerar som en slags terapi. Intresset för musik och film har alltid funnits hos honom och han berättar att när han läser blir även orden till bilder med ett soundtrack bakom. Eftersom Mathias lever sig in i låtarna på den nivån som han gör och då släpper fram sin halv aggressiva sida kan det ibland resultera i förvåning hos de som känner honom.

– Jag får ofta höra att jag är en glad och lugn person, men det spelar ingen roll för det har inte med saken att göra. Man kan fortfarande vara glad och spela hård musik.

När plattan är färdigmixad och klar kommer den att skickas ut till några noga utvalda skivbolag som bandet kan tänka sig att samarbeta med. 

– Vi har ingen brådska med att få ut materialet mer än för egen del.

Framtiden för NALE ser ljus ut och handlar för bandet om att fortsätta ha roligt medan de fortsätter spela musik. Men fler livespelningar önskas då det var ett tag sedan sist. Detta beror till större delen på att gruppen inte har sett någon större mening med att gå på scen med samma material som tidigare.

– Det är svinkul att gå på scen, men det är främst för vår egen del som vi valt att fokusera på inspelningen. Vi vill kunna addera något nytt istället för att spela samma låtar som tidigare, berättar Johan.

Mathias visar sig vara den enda i bandet som gillar frågan om hur arbetet med musik har utvecklat dem som personer, just därför att det är en svår fråga. Han berättar att det har gjort honom mer social som person, även om prestationsångesten ibland kan göra att musiken blir ångestbetingad så är det värt det. Belöningen som kommer i form av att få stå på scenen och den energi det innebär är enligt honom som balsam för själen. Tomas berättar att för honom är relationen till musiken enkel, hör han bra musik blir han glad och hör han mindre bra eller runt ut sagt dålig blir han på dåligt humör. För honom är musiken personlig därför att han identiferar sig med den och att enligt honom kan musik vara bra oavsett genre.

– Vi diggar det vi gör och då blir det inte som att ta på sig scenkläder, vi lirar bara, berättar Johan.

När intervjun är slut och fotografierna ska tas bestämmer sig bandet för att passa på att repa lite snabbt. Att vara med om en repning, även om det bara är en kort sådan är en upplevelse i sig och jag förstår ganska snabbt varför man ska ha hörselskydd, särskilt om man ställer sig precis vid trummorna.

 
Rockbladets utsända reporter Gabi tackar för en fantastisk upplevelse och vi ser alla framemot att både se och höra ert nya material inom kort.
 
Se alla bilder från intervjun och repet här:
 
SKRIBENT/FOTOGRAF: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
 
BANDFAKTA-NALE
 
Medlemmar

Anders Ljung – Drums
​Johan Risberg – Bass 
Mathias Blom – Vocals 
Tomas Åkvik – Guitar

Relaterade artiklar