När höstmörkret börjar annalkas, öppnas avgrundens gapande portar vitt. Denna förtjänst får det tjeckiska bandet Cult of Fire stå för, när dessa herrar förenar sin kraft med galenskapen signerat Reveal och en meditativ insyn i magin via Head of the Demon. Denna kväll är som bäddad för en resa lyssnaren sent glömmer.
Reveal
Omramade av speglar får denna kvartett från Uppsala kliva på scenen. Detta band som nyligen återkommit från en dvala på albumfronten sedan 2011, har tämligen en del att kompensera för.
När bandet tillslut är på scen påbörjas det kaotiska tremoloplockandet och den psykotiska injektionen är påbörjad. Speglarna som pryder scenen slungar, lika hotfullt som frontmannen vrålar, frågan om en själv är galen i hopp om att reflektera.
Medan det fina gitarrarbetet får lysa, ställs publiken i en vrå. Tolkningen från golvet, förutom de få som hänger med i svängarna, är fylld av förbryllade miner. Detta kan bero på att bandet slarvar bort sig en aning i den totala anarkistiska gråheten.
Detta kanske inte är den vackraste och mest tilltalande målningen satt på duk, men definitivt iögonfallande genom dess komposition och framställning.
Betyg: 
Head of the Demon
Spillror från underskattade, men likväl fantastiska, band som Kaamos och A Mind Confused formar Head of the Demon, Höga förväntningar är att skriva upp högst på tapeten baserat på medlemmarnas tidigare CV. Detta framförande lyckas inte lämna en endaste lyssnare besviken.
Den meditativa rytmiken gräddad med gungande mellanösternskalor bidrar till en giftig kombination som får själen att lyfta ifrån marken. Likt en grandios odyssé förs en igenom en dimma, lika tjock som den som präglar scenen, kantad enbart av de få ljusen som gränsar scenen och med musikens mystik triumferande.
Även fast det inte är mycket sång i bandets musik får det instrumentala en större framtoning och därav tar taktpinnen. Detta får då lyssnaren att med alla sinnen kunna ta in musiken utan att lägga för mycket fokus på sången. Att bandet lyckas, trots den minimalistiska scenprydnaden, hypnotisera åskådaren är en stående ovation. Denna astrala resa lär sent glömmas.
Betyg: 
Cult of Fire
Ögonen presenteras till levande ljus över altare. Näsborrarna penetreras av opiumrökelser som fyller lokalen. Öronen får höra de vackra tonerna framförda av de kåpbeklädda medlemmarna från de tjeckiska Kali-entusiasterna i Cult of Fire. I en domedagsrit å den vackraste dödsgudinnan från Indien, beblandas traditionella toner från orientalisk musik med ett extremt bedövande angrepp på sinnena. Det är nästan som att bandet musikaliskt lyckats framställa formeln till ett ideelt och makalöst black metal-band.
Jag lämnas tallös och flyter iväg i det emotionella. Mellan mitt egna intensiva headbangande och tårarna som rinner i ren eufori över hur storslaget allt ter sig, försvinner jag helt spirituellt. Ledd av ritualmästaren vid stativet, prytt av liar, befriar han mig från denna jordiska värld genom sina berörande skrik. Ser man på hela publiken är jag inte den enda som får detta uppvaknande.
Detta berör in i märgen och eleverar själen till plan en inte ens fann att existera innan. Bandet lyckas bända tid och rum i detta storslagna framförande. När dessa gått av scenen, står publiken och kräver mer. Den enda besvikelsen att finna under detta framträdande är att det tar slut.
Om du inte har sett dessa mästare av genren innan, gå och gör det vid nästa chans. Detta är inget du lär ångra.
Betyg: 
Konsert: Cult of Fire + Head of the Demon + Reveal
Lokal: En Arena
Datum: 03-09-2016
Skribent: Nikita Smirnov
Foto: Mattias Hagberg
