Funk rock-rävarna Red Hot Chili Peppers intog i lördags Tele2 Arena. De inledde showen med ett fyrverkeri av hitlåtar och det var verkligen full gas från start. Det här är den fjärde gången jag ser RHCP och de betyg som satts har varierat från riktiga bottennapp till höga poäng. Så frågan är vad jag skulle tycka om den här showen anno 2016?
Att inleda konserter med någon av de stora hitlåtarna är ett bra sätt att få upp energin både på bandet och publiken. Men att sedan följa upp det genom att kombinera nytt och gammalt material och på så sätt lyckas med att sätta in de nya låtarna i ett bra sammanhang kräver sitt band. Och där misslyckas Red Hot Chili Peppers fatalt. Den stegrande energi som bandet bygger upp i början med låtar som Don’t stop, Dani California, Otherside och Dark Necessities från nya skivan The Getaway faller snabbt när Iggy & The Stooges cover Search and Destroy framförs. Om man ska välja att ta med covers i sin set-lista ska de vara välrepeterade och noga utvalda för att tjäna sitt syfte. Istället för att fortsätta spela vidare på den mäktiga energin som infann sig bland publiken försvann och det kändes som om bandet började om från ruta ett.
Många kritiserar bandet för sin spretiga sound-repertoar, men jag personligen har inga problem med detta, utan anser att det är just det som är deras storhet. Istället för att mura in sig i en box har bandet maximerat sin improvisations-baserade kreativitet vilket har gjort att deras musik blir mer intressant att lyssna på. Däremot måste jag nog hålla med om deras försök till improvisation på scen blir rätt uddlösa. Det skulle helt klart passa bättre på en rökig jazz-scen än inför en stor publik på över 20 000 åhörare som vill hoppa, sjunga och dansa.
Det råder inget tvivel om att Anthony Kiedis, Flea, Chad Smith och Josh Klinghoffer är musikaliskt mycket kompetenta och live spelar de otroligt bra och tight. Men deras scenpersonligheter lämnar ofta mycket mer att önska. Avsaknaden av den direkta publikkontakten gör att inte konserten blir så magisk och euforisk som jag hoppats på. Det krävs lite mer än att bara kunna spela riktigt bra, som musiker måste du även skapa känslan hos publiken att de bjuds in till att få vara med i bandets bubbla. Deras magnifika och stilrena ljusproduktion var mäkta imponerande. Den utgjordes utav ljusstavar som samtidigt som de ändrade färg rörde sig i en koreograferad dans i takt med musiken. Ett mycket bra inslag till den annars minimalistiska scenproduktionen och en mäktig uppbackning till Under The Bridge.
Avslutningsvis vill jag tillägga att jag i det stora hela tyckte konserten blev riktigt bra vissa stunder. När de stora hitlåtarna spelades stämde publiken in i allsång tillsammans med sångaren Anthony. Sångmässigt var Californication hans bästa låt under kvällen, dock skulle jag personligen valt att förlägga den som sista låt istället för klassikern Give It Away. Den hade jag helst hört tidigare under kvällen då medlemmarna i Red Hot Chili Peppers fortfarande hade haft kvar sin energi.
SKRIBENT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
BAND: Red Hot Chili Peppers
DATUM: 2016-09-12
ARENA: Tele2 Arena, Stockholm
BÄSTA LÅTEN: Under The Bridge, jättefin inramning med ljusstavarna
SÄMST: Search and Destroy, ta bort alla covers som inte ger någonting extra till konserten
FRÅGA: Är det någon mer än jag som skulle vilja se ett Bass Battle mellan Flea och Rob Trujillo (Metallica)?
LÅTLISTA
Intro Jam
Can't Stop
Dani California
Otherside
Dark Necessities
She's Only 18
Search and Destroy (Iggy and The Stooges cover) (first time live since 2003)
Blood Sugar Sex Magik
Go Robot
Californication
The Getaway
Look Around
Break Down the Walls (Chris Jericho cover) (Josh solo)
Under the Bridge
Sick Love
By the Way
Encore:
Chad & Josh & Flea Jam
Goodbye Angels
Give It Away
