SAREA fångar upp även den unga publiken

Sarea har nästan precis avslutat sin spelning på Skogsröjet när det är dags för min intervju med sångaren Christoffer Forsberg. Medan resten av bandet hjälper till att plocka undan på scen går jag och Chris mot deras lounge för att prata musik, film och personlig utveckling.

Det var år 2010 som Chris gick med i bandet och sedan dess har karriären gått snabbt framåt och det dröjde inte länge innan debutalbumet Alive släpptes på Supernova Records. Chris berättar att ungefär 80 procent av låtarna på Alive är skrivna av gitarristen Johan Axelsson.

– Ungefär 80 procent på Alive är skrivet av Johan och 10 procent av Martin Persson som är vår keyboardist, resten skrev bandet tillsammans.

När Chris skriver texterna börjar han alltid med melodin eftersom att han inte gillar att ha en färdig text att utgå från. Detta eftersom att känslan som finns i melodierna och som även är en del av inspirationen kan försvinna. Ursprunget till en text varierar stort, en låt på albumet This is not Goodbye skrevs under samma period som ett långt förhållande tog slut och en av huvudpersonerna i hans liv, hans mormor sorligt nog gick bort. 

– Hon var en otroligt viktig person i mitt liv, så den handlar om att säga farväl till olika saker i livet. 

Downfall beskriver han som en låt som skildrar hur det kan gå om man låter något eller någon komma en nära. Enligt honom är det de sakerna eller personerna som kommer att krossa dig.  Inspelningen av det kommande albumet kommer att påbörjas i slutet av oktober på Crehate Studios i Göteborg som ägs av Oscar Nilsson, trummis i bandet Engel. Att arbeta med kreativa människor som Oscar är viktigt för Chris på grund av att han har ett behov av att kunna bolla idéer med människorna han jobbar med, annars ger det honom inget. Förra året bestämde bandet sig för att utöka sin lineup med gitarristen Alex Dzaic, något som bandet länge hade pratat om på grund av det faktum att musiken innehåller mycket melodier och slingor.

– Vi har egentligen alltid skrivit musik som kräver två gitarrister och har tidigare fått lösa det med backing tracks.

Eftersom att bandet spelat med Alex sedan tidigare var det ingen  som tvekade. Chris beskriver Alex som en otroligt talangfull gitarrist som tillfört en annan sorts tyngd till musiken med sina riff.  Kontrasterna mellan Johan som är tekniskt duktig och Alex som enligt Chris är perfekt när de vill ha ett tungt parti som sätter sig i bröstet beskriver han som otroliga. Sångmässigt består Sareas låtar av både ren sång och growl, en blandning som var ny för Chris när de startade då han i tidigare band enbart sjungit på ett sätt. Från början handlade det mycket om melodier. Något som grundar sig i att hans personliga influenser Corey Taylor från Slipknot och Björn Strid i Soilwork hjälpte honom att utvecklas sångmässigt. Vanligtvis är Chris en lugn person, men på scen låter han musiken ta över helt och släpper precis allt.

– Jag kan bli helt lost på scen vilket kan kännas lite konstigt efteråt, nästan som att jag får blackout eller minnesförlust. Det går inte att förklara hur det är att sugas in i musiken och låta alla känslor ventileras genom den.

 Med en utbildning inom film från Linköpings Universitet i ryggen är det inga problem för Chris att strukturera upp en musikvideo för bandet. Enligt honom baseras videon på den generella känsla som en låt skapar. Det är också därför som samspelet mellan bandet och producenten bakom videon är viktigt. 

– Jag har lite ideér om fler musikvideor som jag vill göra, bland annat en för Catch 22, Men den låten är bara 1 minut och 40 sekunder lång.

Chris beskriver idén till videon som en idiotisk sådan, men berättar ändå att själva grundtanken är att arrangera en kräftskiva för zombies som spårar ur. Idéerna kommer allt som oftast från ingenstans. Han anser sig själv vara en tankspridd person och flyr allt som oftast in i en film eller ett spel för att få en paus från all kreativitet. Tankspriddheten färgar även av sig på texterna när Chris skriver låtar, därför är det extra viktigt för honom att ha en låt att förhålla sig till. Men får han välja mellan att producera ett album och stå på scenen är valet lätt.

– Det är inte direkt superkul att spela in, men det är kontakten och energiutbytet med människor som uppstår när jag står på scenen som jag gillar, det finns inget som slår det.

Chris var ungefär 10 år gammal när han började lyssna på metal och hårdrock. Detta tack vare hans syster som är 8 år äldre och ett inbitet Guns n´ Roses-fan. När Chris var åtta år gammal köpte han sitt första kassettband, Michael Jacksons berömda Thriller. Men med tiden blev musiken hårdare och han började lyssna på band som Greenday och senare Metallica och Testament. Chris berättar att den hårdare musiken fungerar som en ventil då det är genom den alla aggressioner släpps lös.

– Det var och är fortfarande något som bubblar inom mig. Även om jag höll på mycket med sport när jag var yngre, så innebar det inte samma utlösning som att stå och skrika någon i ansiktet.

Men att ge sig hän åt musik är inte ofarligt, under en spelning i Borås lyckades Chris skada sig så illa att det slutade med ett besök på akuten.

– Jag skulle headbanga neråt och snubben som stod nedanför bestämde sig för att göra det uppåt så våra huvuden slog i varandra rätt rejält.

Chris slutförde spelningen trots hjärnskakning och ett spräckt ögonbryn och förklarar att valet att inte fortsätta inte existerar för honom. På frågan vilken låt som betyder mest för honom personligen svarar han Home, en låt som på ett utelämnande  sätt beskriver en personlig del av hans uppväxt. Chris berättar att hans familj flyttade mycket, vilket har resulterat i att han känt sig rotlös. Inspirationen till låten kom när hans före detta flickvän under en diskussion sa till honom att fly, eftersom det är vad han alltid har gjort.

– När jag mår dåligt så stänger jag hellre dörren och går än att jag stannar kvar och försöker lösa problemet, det är lättare. Det kommer också ifrån att det sista min mormor sa till mig var att jag skulle sluta fly.

Men på frågan om Chris har slutat fly eller inte har han inget riktigt svar på, bara att han har tagit en paus.  För att byta samtalsämne till något lättsammare pratar vi istället om Thea Prenker, en liten tjej som jag upptäckte när hon som stod vid scenkanten med sin mamma Sanna. Under hela spelningen stod hon och höll i en stor skylt med alla bandmedlemmars namn på så att de skulle se den. 

– Jag vet inte vem det var, men det var väldigt roligt att se och att få träffa henne, sådant värmer i hjärtat.

Musiken har fått Chris att lättare kunna öppna sig för andra människor och  även fått samarbeten med andra att fungera bättre. Arbetet med albumet This is not Goodbye öppnade en dörr som inte går att stänga, vilket har underlättat för honom när det gäller kommunikation relaterat till saker som är jobbiga att prata om. Efter att nya albumet har släppts finns planerna på en ny turné.

– Vi kommer att försöka skapa kontakter med några som kan fixa spelningar utomlands, även om det såklart blir en runda i Europa också.

 

 

Thea med Alex och Chirs
13880223_10154427692939704_547516043915332896_n
Skribent/Fotograf: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Foto på Thea med Alex och Chris: Sanna Prenker
 
BANDFAKTA- SAREA
 Chris Forsberg – Vocals 
Calle Larsson – Drums 
Johan Axelsson – Guitar 
Alex Dzaic – Guitar 
Johan Larsson – Bass 
Martin Persson – Keyboard
 
DISCOGRAFPHY
 
ALIVE – 2010
THIS IS NOT GOODYBE – 2014

 

 

Relaterade artiklar