Svartanatt är fria i natten

I Torsdags var det äntligen dags för Svartanatt att låta resten av världen ta del av deras hårda arbete i studion. Geronimo's FGT i Stockholm fick äran att gästa bandets releasefest och en spelning som inte lämnade någon oberörd.

När första tonerna når mig i trappan tar jag två steg i taget och lyckas tränga mig längst fram så att jag hamnar vid basisten Mattias Holmström. Det dröjer inte länge innan svetten rinner, den lilla källarlokalen är fullpackad med främmande åhörare som alla berörs på djupet av Jani Lehtinens mörka toner. Scenen må vara liten men bandet klarar trots detta att levererar en spelning utan dess like. Martin Borgh på orgel är som att bevittna en vacker dans, det är med en otroligt tung inlevelse han låter fingrarna dansa över tangenterna. Det är precis som att hela kroppen följer med när de faller ner som en tyngd vilade över hans axlar och som med jämna mellanrum släpper taget.

Felix Gåsste på gitarr är mer än imponerande, hur han samtidigt som han följer med i musiken med slutna ögon lyckas parera foten på pedalen som får tonerna från instrumentet att ändra ton är beundransvärt. Mattias Holmström på bas är lika fängslande det, gång på gång faller han ner på knä, antingen framför Daniel Heaster på trummor eller framför publiken, detta utan att missa en enda ton. Daniels trumspel är något i en klass för sig, varje låt får en egen prägel när basen och hans säregna trumspel som har en energi som når högsta nivå smälter samman. När Mattias avslutar spelningen genom att hoppar upp på trummorna och låta sista bastonen mynna ut tar det mig tillbaka till Pick Up The Steam för några månader sedan.

Men det är Jani Lehtinen vars röst är en perfekt match till varje låt som spelas, när mina personliga favoriter Thunderbirds Whispering Wind och Demon spelas är jag mer än fast. Känslan och inlevelsen i varje låt får det att verka som om han står helt ensam på scen trots att det bara skiljer decimeter mellan medlemmarna. Det är verkligen Janis låtar och han räds inte att visa det med både själ och hjärta, det mörker som hänger över likt ett bläcksvart moln når rakt in i ens själv.

Men även nya låtar som Dreams, Filled Up With Darkness och Destination No End blir även under kvällen ett par nya favoriter. Att det är personliga låtar finns det ingen tvekan om och rysningarna kommer likt elchocker gång på gång, när sedan en från publiken får en trumpinne och håller takten genom att slå på en stor bjällra är det nästan för bra för att vara sant.

Trots att ljudet inte var det bästa så gjorde Svartanatt en strålande debut och skivan kommer utan tvekan gå varm tills nästan livespelning. För det är när du hör Janis sång och killarnas instrumentala melodier live som låtarna får liv och blir en del av dig.

När mörkret tar över faller du handlöst ner i det mörkt blå djupet går det nästan att höra ugglorna flyga fria genom natten.

Se alla bilder från spelningen här: