Blues Pills och Kadavar – en välkomponerad tvårättersmeny signerad Nuclear Blast

Blues Pills och Kadavar blev en kulinarisk rockkombo när de gjorde gemensam turnépremiär på ett välfyllt Debaser Strand i fredags. En tysk förrätt som även blev amuse bouche då de uppvärmande slovenerna i Stray Train inte smakade alls. Sedan följde en varierad huvudrätt bestående av olika delar svenska, franska och amerikanska ingredienser.

Kadavar smakar allra bäst i något mindre portioner. Såg ett storartat festivalgig i stonertältet på Hellfest 2014 som fick mig att tappa skägget och ett lite väl långdraget headlinertuggande på Debaser Medis förra året efter att Satan's Satyrs och The Shrine stenat sönder våra arma öron innan. Kvällens begivenheter hamnar någonstans mitt emellan där en nästan obefintlig sång hindrar betyget från att skena iväg till gastronomiska höjder. Som tur är handlar inte Kadavar i huvudsak om sång utan det konsekventa manglandet och krautriffandet är gruppens styrka tillsammans med sköna hooks och melodislingor.

Coole trummisen Tiger Bartelt skrider in likt en Jedi Master i sin kimono och slå sig ner bakom sitt frontade trumset. Tiger och sångaren/gitarristen Lupus Lindermann ser ut som Chewbaccas brorsor. Här går nog gränsen för huvud- och ansiktsbehåring för att inte klassas som Wookie. Basisten Dragon Bouteloup har inte samma imponerande hårmanar men väl wookielängd och ett brett register på fyrsträngaren som låter både rhythm guitar och bas.

Det är ingen pardon när den här trion dundrar över oss fullkomligt i en dryg timme. Volymen är så hög att jag får trycka upp öronpropparna i trumhinnorna för att inte få akut tinnitus men det ska kännas att gå på rockkonsert. Det hängs länge på ackorden i sedvanligt stonermanér och varför byta när man hittat några som funkar utmärkt? Inför The Old Man ryker Tigers kimono och köttandet fortgår sedan i bar överkropp och svarta hängslen. Cowboyfärgade Fire från andra plattan Abra Kadavar blir av med liveoskulden ikväll innan världens första hårdrockslåt Helter Skelter framförs i en version som man krossar gråsten med. Mången tolkningar har man hört genom åren men ingen tyngre än denna – massivsten som tysken säger. Fläskigt tunggung säger jag!

IMG_7318

Blues Pills har kuskat runt i Europa med låtarna från debutplattan i några år nu så skriet efter nya toner i setlisten har varit stort. Under kvällens turnépremiär så tar man verkligen tillvara på nyligen släppta Lady In Gold och spelar samtliga låtar från plattan vilket vänder upp och ner på en tidigare relativt statisk låtlista. Men det börjar trevande och lite nervöst och den första kvartetten låtar vill inte riktigt lätta från scengolvet. Det krävs en beprövad kombo i form av Black Smoke och Ain't No Change för att det ska hända på allvar. Då är det som om ventiler öppnas, trånga skjortkragar knäpps upp och skavande skor sparkas av i en pulserande hippiedans. Den vackra sprödheten Little Sun gör mig alltid sentimental, det mästerverket får aldrig någonsin tas bort ut låtlistan, och utmärkta Element And Things har redan Blues Pills gjort till sin egen.

Är inte så förtjust i det alltför vattenkammande soundet på Lady In Gold (tyskarna verkar inte hålla med som tog plattan till förstaplatsen på albumlistan) men live får sångerna en helt annan råhet utan körer, pålägg och polering. Giftastycke uppstår mellan de lite äldre bluesigare pillren och de nyare soulsvängen. Att det utsvävande jammandet får stå tillbaka till förmån för fler låtar får man ta när nu ensemblen presenterar sin längsta setlist någonsin.

Den guldklädda (vad annars?) fröken Larsson har aldrig sjungit bättre och glimmar lite extra när hon ensam vid orgeln ger oss livepremiären av I Felt Change. Unge herr Sorriaux är en gitarr-Monet där han målandes plockar på sexsträngaren som det vore en harpa. Rickard Nygren förstärker musikaliskt på rhytm guitar och orgel men för en mer anonym visuell tillvaro på scenen tillsammans med Zach och André.

Får man bara ordning på de inledande tveksamheterna så kan den här bluespsykedeliska soulfesten växa till tvåsiffriga höjder på Rockbladetskalan längre fram på turnén. Tror bestämt det får bli en tripp till bandets hemstad Örebro i slutet av november.

SKRIBENT: Fredrik Blid (Fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
EVENT: Blues Pills + Kadavar
ARENA: Debaser Strand, Stockholm
DATUM: 2016-09-30
BETYG: Blues Pills RB-Betyg-8_10

BETYG: Kadavar RB-Betyg-8_10

BILDGALLERI – BLUES PILLS

BILDGALLERI – KADAVAR

Elin Larsson – sång, tamburin och maracas
Dorian Sorriaux – gitarr
Zack Anderson – bas
André Kvarnström – trummor

DISKOGRAFI
2012 – Bliss (EP)
2013 – Devil Man (EP)
2014 – Blues Pills
2015 Blues Pills – live
2016 
Lady In Gold

HEMSIDA FACEBOOK 

 

BANDFAKTA – KADAVAR

MEDLEMMAR
Christoph "Lupus" Lindemanns – Guitar & Vocals
Simon "Dragon" Boutelop – Bass
Christoph "Tiger" Bartelts – Drums

DISKOGRAFI
2012 – Kadavar
2013
Abra Kadavar
2014 – Live in Antwerp
2015 – Berlin

|HEMSIDA| |FACEBOOK|


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Blid

Vinylnörd med en aldrig sinande låga för den skitiga, ruffiga och rotnära rocken.Är det ett eller många stänk av smutsig blues så är det oftast väldigt bra. AC/DC, Creedence, Led Zeppelin och Status Quo är några av de gamla hjältarna och Rival Sons, Blues Pills, Uncle Acid och The Temperance Movement några av de nya. Mer munspel och polisonger åt folket helt enkelt!

Svenska singer/songwriters med stora doser hjärta och smärta är en annan passion med Lundell som obestridd kung och husgud följd av kronprinsarna Plura, Thåström, Winnerbäck och Per Persson.

The Boss är för övrigt världens bästa liveartist genom tiderna, den som tycker något annat har givetvis fel 😉

Relaterade artiklar