Under tre dagar fick jag äran att vara med REFUEL i Österlyckan, Wooden Hybrids Studios. Dessa tre dygnen lärde mig väldigt mycket, både om musik, men även de många timmar som läggs ner, för att skapa en upplevelse lyssnaren tidigare aldrig varit med om. Följ med mig in i studion med REFUEL, och jag lovar dig, du kommer aldrig se på musik på samma sätt igen.
Dag 1, Fredag
Då jag tillbringat en vecka hemma i Karlskrona innan resan till Göteborg, började dagen med en tidig tågresa. Redan vid fem på morgonen gick tåget och efter tre byten var jag äntligen framme i Göteborg och kampen mot klockan kan börja. Först måste jag ta mig till lägenheten i Västra Frölunda med en resväska på 40 kg, som vi fick låna av en kompis mamma. Efter det skulle jag hinna till Centralen igen innan klockan ett, för att möta upp min fotograf Jimmie Sonelius.
Trots en och annan språngmarsch och ett stopp på Starbucks för att köpa varsin kaffe så att vi inte skulle vandra in likt två zombies, började vår resa mot Österlyckan. Där ligger nämligen Wooden Hybrid Studios, som ägs av Martin Sandvik, basist i svenska rockbandet Hardcore Superstar. Anledningen till varför vi tillbringade helgen här är att Tomme Winther, basist i REFUEL kontaktade mig för några veckor sedan och erbjöd oss att vara med när de spelar in sin nya EP. En något turbulent bussresa senare var vi äntligen framme, eftersom ingen av oss varit här tidigare använde vi oss av en GPS på mobilen för att hitta rätt. Det visar sig att lokalen ligger ca 100 meter från busshållplatsen.
Väl utanför släpptes vi efter en viss tvekan in av en man som stod utanför och möts av musik som spelades bakom stängda dörrar. Efter en vända upp för trappan igen för att ringa på ringklockan, då jag inte ville knacka på och störa mitt under vad vi gissade på var en inspelning, vilket också stämde och ett antal försök till att lyfta handen för att knacka tog jag mod till mig. Dörren öppnades nästan direkt av en blygt leende Dennis Skoog, gitarrist i bandet och ett rungande ”Välkomna!” hördes från Tommie i ena hörnan. Eftersom att jag såg Martin i ögonvrån sitta till vänster om mig sprang jag snabbt fram och hälsade, innan vi lika fort som vi kom lämnade rummet och satte oss för att vänta i kontrollrummet. Just denna dagen var det trummor som skulle spelas in, men hela bandet stod samlat och spelade tillsammans, detta för att Abbe ville ha något mer än clicks att följa. Medan vi väntade kom plötsligt Jocke Berg in i rummet och hälsade glatt, något försiktigt påminde jag honom om att vi redan träffats under Skogsröjet. Några minuter efteråt kom Martin in i rummet och tillsammans lyssnade de igenom tagningarna som har gjorts. Eftersom att mickarna i delen av lokalen där inspelningen sker är på får jag och Jimmie på avstånd ta del av när Jocke ger Jonas Nilsson, sångare i REFUEL, vägledning i sången. Vid ett tillfälle hörde vi Jocke och Jonas sjunga tillsammans och det lät mer än bra. Deras stämmor var samstämmiga på ett sådant sätt att de smälte samman till en. När inspelningen var klar kom resten av bandet in i studion och hälsade, för att sedan fråga oss om vi ville göra dem sällskap för lunch på pizzerian. Under lunchen passade jag på att ställa lite frågor, men ämnet kom snabbt in på mat. Som enda vegetarianen i gänget fick jag en del frågor. Men falafelrullen jag fick var alldeles för stor och räckte till middag, de andra lyckades dock äta upp sina pizzor och sallader.
Studion såg inte alls ut som jag föreställt mig, kontrollrummet var uppbyggt med ett stort mixerbord och stora datorskärmar, samt mindre lådor, som liknade gammaldags kassettspelare, fast i större format. Men den var riktigt mysig och rummet där inspelningen ägde rum var luftigt och tillräckligt stort för åtminstone två band. Ett av rummen var inrett likt ett vardagsrum, med både en TV och fåtöljer och det var också där de flesta intervjuerna ägde rum.
Dag ett fortlöpte med mycket frågor från min sida om hur allt var uppbyggt och hur schemat såg ut, men även förfrågan om förklaringar på de interna termerna som användes. För en utomstående är det inte alltid så lätt att hänga med i musikernas egna språk, Arr till exempel lärde jag mig är kort för arrangemang.
När trummisen Abbe var klar med sin del haffade jag honom, Dennis och Jonas för en intervju. Det märktes att de var trötta och skrattattackerna var återkommande, av någon anledning var det särskilt roligt att Abbe åt sin matlåda med kyckling och ris och jag fick sitta på Dennis säng medan de andra satt i varsin fåtölj. Men roligaste var det när Tommie kom tillbaka från systemet och gav Jonas två öl, som för att säga ”Detta får du, men sedan är det bra” och sedan lika raskt igen går ut. Själva pratstunden avlöpte avslappnat och jag fick svar på alla mina frågor.
När dagens jobb började lida mot sitt slut vid åtta och killarna började förbereda inför kvällen kände vi att det var dags att dra sig tillbaka. Första dagen var en dag vi bestämt skulle vara en då vi kollade av läget och samlade ihop material att fortsätta bygga reportaget på. Innan avfärd stannade vi till i kontrollrummet och förhörde Martin om de olika programmen han använder och fick en tid för morgondagen innan vi tackar för oss. Väl tillbaka i Västra Frölunda handlade Jimmie och jag lite chips, samt varsin öl att ha medan vi gick igenom dagens anteckningar och bilder, för att kunna förbereda inför morgondagen. Eftersom mycket tid denna dagen gick åt till att reka, försökte vi komma på ett sätt att jobba så effektivt som möjligt, utan att störa inspelningen.
Dag 2, Lördag
Ytterligare en tidig morgon, redan vid sju vaknade vi för att fortsätta för-arbetet och diskuterade dagens upplägg under en frukost på Espresso House. Trots att vi inte skulle vara i studion förrän elva valde vi att vara ute i god tid och med två timmar till godo drog jag med stackars Jimmie på en väldigt snabb fönstershopping. Efter ännu en tur med spårvagnen till centralen där bussen väntade kom vi fram till studion. Denna morgonen var det endast en nyvaken Dennis som mötte oss. Tydligen blev det lite fest igår när vi åkt och de kom i säng först vid tre, men även på grund av jobb då inspelningen fortsatte långt efter vi åkt. Eftersom det fanns tid innan de andra skulle dyka upp passade jag på att styra upp en intervju med honom och fick även lära mig att hantera en gitarr. En efter en droppade medlemmarna in och när Martin anlände återupptogs arbetet. Eftersom det var gitarr som ska spelas in smet Dennis snabbt iväg efter att ha småpratat lite och lät Abbe ta hans plats. Till tonerna av gitarren som ekade från kontrollrummet och Jonas som gick runt utanför i korridoren och sjöng med, diskuterade vi om trummor, musik och träning. Abbe är den sortens person som man gärna småretas med och det dröjde inte länge innan han triggat igång mig och skämten haglade tätt. När gitarren och intervjun var klara smet jag in till, detta för att lära mig mer om programmen och medan han och Tommie tog en kopp kaffe passade jag på att göra min intervju med dem. Många intressanta historier senare om turnélivet, var det dags för Martin att återvända ner i kontrollrummet och Tommie att spela in bas. Något som märktes tydligt under intervjun, men även under tiden vi tillbringade i studion var hur nära de två står varandra.
Efter intervjun hann jag precis ta första steget ner för trappan, när jag hörde hur Abbe ropade på mig och frågade om jag skulle hänga med och käka lunch på pizzerian igen. Eftersom att Jimmie och jag på grund av ett möte endast kunde stanna några timmar denna gången gjorde vi dem sällskap. Smarta som vi är struntade vi i att äta mat. Detta eftersom att frukosten åts bara några timmar tidigare och vi var fortfarande mätta. Något jag lovar er att man ångrar när man klockan 9 på kvällen är klara med ett möte och svimfärdig staplar fram på Göteborgs gator mot Restaurang 2112. Enligt säkra källor skulle den ha de bästa hamburgarna i stan och även bra vegetariska alternativ för mig. Något som stämde till 100 procent och hamburgarna slukades lika snabbt som de kom in på bordet. Efter det var det bara att ta spårvagnen tillbaka till Västra Frölunda igen, för att prata igenom dagen, kolla alla bilder och gå igenom anteckningarna.
Dag 3, Söndagen
Dagen började med en tidig intervju på centralen, innan vi stressade vidare till studion. Det var vår sista dag och Jimmie skulle bara vara med två timmar till, innan hans tåg skulle avgå. Mitt tåg skulle gå senare på kvällen, så vi jobbade snabbt och effektivt för att jag skulle få bilderna jag ville ha till reportaget, men även dagboken, som du nu läser.
Dagen fortlöpte på nästan samma sätt som tidigare, men det kändes mer och mer som att hänga med ett gäng kompisar. Intervjuerna fortsatte och eftersom det var sången som skulle spelas in bad jag Jonas om en intervju innan Martin anlände. Han och Tommie var nämligen iväg sent kvällen innan, Hardcore Superstar hade en spelning inbokad sedan länge på en tatueringsmässa, som började vid elva på kvällen. När jag märkte att alla utom Jonas befann sig på ovanvåningen sprang jag upp för att intervjua Tommie, som försökt smita undan och även lyckats flera gånger.
När klockan sedan började närma sig lunchtid passade Dennis och jag på att agera mat bud och åkte för att köpa mat till gänget. Efter att ha tagit upp allas beställningar åkte vi iväg. Eftersom att både jag och Dennis är väldigt blyga, var det till en början svårt att få igång samtalet, men sedan flöt det på som rinnande vatten. Trots att snabbmatsköket inte låg mer än 10 minuter bort med bil tog det oss nästan en timme innan vi var tillbaka. Under de 40 minuter vi tillbringade i kön pratade vi om allt från hans minigris Sigge till att Harley-Davidson är den enda motorcykeln som räknas som riktig motorcykel. Även Los Angeles var ett ämne kom upp, en stad som jag studerat i och han besökt.
Väl tillbaka serverade vi alla maten, dock missade hon som tog våra beställningar både det ena och det andra, men tiden var knapp och vi hann inte köra tillbaka. Trots protester från Dennis, sprang jag snabbt förbi pizzerian och köpte dricka till alla, eftersom de betalade min mat så kände jag mig tvungen att bjuda tillbaka. Så jag och Jonas delade på en tallrik med pommes och medan vi åt våra hamburgare berättade Martin att hans föräldrar var vegetarianer som jag. Detta ledde till en diskussion om huruvida vegetariska substitut går att jämföra med köttalternativen och om det smakar lika bra.
Martin berättade även att bilderna som hängde på väggen bredvid mig, var foton av HCSS-medlemmarna som unga och bad mig gissa vem som var vem. En svår uppgift och jag gissade såklart fel. Efter att alla ätit upp och Jonas återvänt till inspelningslokalen spenderade vi andra tiden med att småprata och Dennis spelade även en liten stund på pianot som står bakom oss. Resten av tiden jag hade kvar i studion tillbringade jag med Abbe. På något konstigt vänster var det till slut honom som jag alltid satt och pratade med. Men ju mer vi diskuterade, desto djupare blev samtalsämnen och han berättade om sina planer för framtiden, men även mer personliga saker om sin uppväxt. När klockan sedan närmade sig fem, var det dags för mig att säga hej då till alla och åka hem. Efter att ha kramat om alla och sagt hej då var det dags att borda bussen och sedan ta snabbtåget tillbaka till Stockholm.
Om det är något dessa korta dagarna i studion med REFUEL har lärt mig, så är det att det ligger mer jobb än vad man kan föreställa sig bakom ett album. Inspelningsdagarna är långa, krävande och det tar extremt mycket energi. Instrumenten ska låta rätt och låtarna görs om på olika sätt, ibland kommer utomstående in och allt tar en helt annan riktning än vad som första hade planerats. Det är långt ifrån så glamouröst som man föreställer sig och mycket mer hårt arbete än fest. När en musiker befinner sig i studion är det viktigt att de tar hand om sig för att orka.
Men ska jag vara ärlig?
Jag ville vara kvar, att vara i studion och känna hur kreativiteten flödade från alla håll var som att befinna sig i en dröm. Det är en miljö som påverkar en och även om den suger ut energi från alla som befinner sig i den, så är det en av de bästa upplevelserna jag har haft. Efteråt kände jag mig alldeles tom och hade abstinens i flera veckor, varje dag ville jag återvända och göra om allt igen.
Stay tuned, i nästa del som släpps om en vecka, får du lära känna killarna i REFUEL lite bättre och vi börjar med Dennis Skoog.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Fotograf: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
