Det är första dagen som vi är med REFUEL i Österlyckan, Wooden Hybrid Studios, utanför centrala Göteborg. Här ska bandet spela in två låtar till en demo, med syftet att få ett skivkontrakt. Studion ägs av ingen mindre än Martin Sandvik, medlem i Hardcore Superstar.
– Vår basist, Tommie Winther är den som har fixat allt, han brukar rodda åt HCSS, berättar Jonas Nilsson, sångare i bandet.
Målet med inspelningen är att skapa starka låtar som leder till intresse från olika skivbolag, men också att visa att det fortfarande går att utveckla musiken. Att komma med något nytt och fräscht samtidigt som bandmedlemmarna lär sig nya sätt att producera musik på ser de som en fördel. När från om när första albumet spelades in utbryter en diskussion mellan Jonas och gitarristen Dennis Skoog. Det visar sig att debutalbumet som producerades av Tomas Skogsberg spelades in under 2014 och släpptes 2015. När intervjun äger rum har Jonas fortfarande inte spelat in sången, men förklarar att det känns bra att vara tillbaka i studion. Bandets trummis, Albin Bennich har precis blivit klar med inspelningen av trummorna och tycker det hela gick bra.
– Det tog ungefär två timmar, men vi repade på förmiddagen. Så när vi alla stod där inne och spelade tillsammans räckte det med fem tagningar på den ena låten och tre på den andra för att Martin skulle bli nöjd, berättar Abbe.
Jonas berättar att de pratat mycket med Martin om hur de vill ha upplägget och låtit hans idéer smälta ihop med deras. Att stå tillsammans och spela in ser de alla som en fördel, ljudet anser Abbe vara bättre än i replokalen, det i sin tur gör att han anstränger sig mer. Men det är bara trummorna som bandet spelar in tillsammans, resten av instrumenten spelas in separat. Nästkommande dag sitter Dennis med Martin inne i kontrollrummet och lägger gitarrslingorna, likadant med Tommie som enligt Jonas föredrar att känna basriggen när han spelar in.
– Det ska svänga på rätt sätt med trummorna, därför tycker jag det är bra att Martin använder sig av click. Då blir det att jag som trummis följer ett tempo som ligger i lurarna som förhindrar att jag sackar efter eller gasar på för mycket, berättar Abbe.
Killarna berättar att spelar de live så kan tempot vid början vara helt rätt, men när adrenalinet slår till så kan det uppstå ett tempo som passar perfekt live, men inte på en inspelning. Låtarna som spelas in är skrivna av Dennis och Jonas, den första som bandet spelar in är skriven av Dennis.
– Vi satt på en förfest och spelade gitarr när jag kom på grunden till låten, berättar Dennis.
Själva idén till låten kom från ett riff som han hört Tommie spela för länge sedan, som Dennis senare byggde vidare på med text och sångmelodi. Men själva låten skrevs redan den kvällen och det första så kallade slasket spelades in dagen efter i Dennis hemmastudio. Han förklarar att låten i sig inte var särskilt svår att jobba fram, utan kändes mer som en självklarhet. Men huruvida låtarna endast kommer att skickas till skivbolag eller också släppas som singlar kan medlemmarna inte svara på i dagsläget. När bandet får skivkontrakt, finns det redan många idéer och färdigskrivna låtar för bolaget att ta del av. Inspelningen med Martin som är första steget dit tycker bandet själva har förbättrat låtarna redan nu.
– Det är som Dennis sa när vi spelat in första låten, att det var så jävla självklart egentligen när Martin kom med idén, som verkligen lyfte den. Men det är inget vi själva hade kommit på, berättar Jonas.
Att någon utifrån kommer in och har åsikter om hur det ska låta är något som bandet är tacksamma för. Tidigare under dagen var Martins bandkollega Jocke Berg på besök och det dröjde inte länge innan han stod med bandet i studion och gav dem tips.
– Det beror såklart på vem det är, men ska man växa som musiker så får man ibland backa, även om det är min idé från början som vi jobbar med, berättar Dennis.
En dag i studion berättar han börjar med att bandet sover ut och sedan äter frukost medan de väntar på att Martin ska anlända. Sedan beror det helt på vart fokuset ligger den dagen, alla dagar har olika agendor och schemat är Martin personifierat. Dennis förklarar att så länge han inte stressar så känns det som om de följer ett schema och kan istället lägga fokus på att leverera istället för detaljer gällande tider och deadlines. Men eftersom det endast är två låtar som ska spelas in och inte tio eller tolv som på ett album är skillnaden på denna inspelningen stor mot den förra. Och skulle bandet behöva lägga till något extra är det inga problem, då Martin och Tommie är nära vänner.
I dagsläget har bandet stor frihet gällande upplägget av inspelningen, något som kommer förändras när ett skivbolag involveras.
– Egentligen kommer det vara samma sak, vi är rätt följsamma och gör det som Martin säger till oss, berättar Dennis.
Jonas förklarar att de ser sitt jobb som att få låtarna klara på den nivån så att de kan spelas in. Men att sedan när de kliver in i studion är dom öppna för andra förslag. För Abbe innebär det att komplettera med fills när det behövs, trots att han egentligen gärna överkompenserar genom att inte spela fills och på så sätt hålla sig till skelettet.
– Vanligtvis måste jag hålla tillbaka, detta eftersom jag tidigare spelat dödsmetall. Så för mig är det viktigt att komma ihåg att låten ska innehålla en slags puls, samtidigt som det ska svänga.
Att Abbe gillar att spela snabbt märks, både när man ser honom på scen, men även baserat på att han gärna lutar sig mot click. Det är ett slags hjälpmedel som hörs i hörlurarna som musiker bär när de spelar in och som underlättar när man ska spela i ett visst tempo. Men det är inte bara Abbe som kämpar i studion, trots att Jonas gillar studion kan det ibland bli påfrestande även för honom.
– Jag gillar studion, men det är ett tufft jobb. Att stå och sjunga en vers eller refräng om och om igen inför en producent som bara säger ta det igen utan att förklara varför är tufft.
Orsaken till varför förklarar han ligger i att de väntar på just den där tagningen som har allt. Som tur var når Jonas sällan den punkten då han inte kan pusha sig själv mer och hävdar att det bara blir bra om man korsar sina egna gränser för vad man tror är möjligt.
– När du är i studion är det viktigt att du håller dig öppensinnad och är flexibel, men samtidigt noggrann, tycker Dennis.
När första intervjun ägde rum med REFUEL för ungefär två månader sedan på Skogsröjet, berättade sångaren Jonas att de fortfarande letade efter sitt sound. Men att de nu låter Martin sätta sin prägel på musiken, detta eftersom att han vet vad som krävs när det gäller kvaliteten. Innan bandet kom till studion har de repat, men skillnaden från förra gången är att de inte stängde in sig två veckor tidigare som sist för att repa utan paus. Känslan innan de anländer beskriver Dennis liknar de som uppstår innan en spelning.
– Det känns underbart, samtidigt som man får stora förhoppningar inför framtiden så är man ju såklart lite nervös, berättar Dennis.
Vetskapen om att det är just dessa låtarna som lett till REFUELs efterlängtade, men också välförtjänta skivkontrakt berättar Dennis kommer göra låtarna mer betydelsefulla. Han tror också att det kommer underlätta när de har spelat låtarna upprepande gånger under åren. Abbe däremot förklarar att han som vanligtvis föredrar andra sorter av musik kommer vara glad oavsett hur det blir. Detta leder till att både Jonas och Dennis för en kort stund tappar fokus och börjar driva med Abbe. Stämningen mellan killarna är avslappnad där de sitter i varsin fåtölj framför mig, trots att ett eventuellt skivkontrakt kan vara inom räckhåll.
– Att lyckas idag är svårt, ju mer teknisk och komplex musik du spelar, desto mer smalnar det av. Då är det bättre att man håller sig till trallvänlig och enkel musik, anser Abbe.
Han fortsätter med att berätta hur svårt det är att hitta bra musiker att spela med, det är uppenbart att Abbe tidigare stött på mindre seriösa som inte klarat av att sköta sina liv utan att det skett på bekostnad av bandet. Något som han också förklarar att han tidigare varit med om och därför uppskattar att han äntligen hittat rätt band att spela med. På frågan hur de tror att ett skivkontrakt skulle förändra bandet och deras syn på musik svarar Jonas att det förmodligen kommer göra att de taggar till på ett helt annat sätt.
– Då har man någon som tror på en och tycker att det vi gör är bra. Jag tror också det kommer göra att vi arbetar hårdare och höjer ribban för oss själva som band.
Mitt i kommer bandets basist Tommie in och under tystnad räcker han två öl till Jonas. Detta resulterar återigen i ett gemensamt skratt när Jonas skämtar om att det där betydde att det är allt han får, sedan är det bra. Men killarna blir snabbt allvarliga igen när frågan om hur det kommer att påverka dem som personer.
– Skulle jag kunna leva på musiken skulle jag bli en gladare människa, men det är något som är få förunnat, berättar Jonas.
Om någon i bandet skulle anse sig förmer än någon annan skulle den personen plockas ner på jorden väldigt snabbt igen. Enligt Jonas gäller det att utnyttja det tryck, som uppstår när ett band signar ett kontrakt på rätt sätt och att istället ta ut det på scenen. Återigen avbryts vi av Tommie, som denna gången letar efter sitt bankkort, som han tappat på vägen mot Systembolaget tidigare.
– Det syns om man är lycklig eller inte, tycker Abbe.
Han däremot anser att det är okej att vara lite stöddig i början för att få sin vilja igenom, detta för att undvika att tvingas till att spela gratis. Men Abbe anser också att ju mer etablerad du blir som musiker, desto viktigare är det att var ödmjuk, enligt honom ska man vara den ödmjukaste av alla, om man befinner sig på toppen.
– Vi kommer helt enkelt att sparka in dörren och ta vara på möjligheterna som uppstår.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Fotograf: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
