Sonata Artica – Den nionde timmen är kommen

Den sjunde oktober släppte finska power-metal bandet Sonata Arctica sitt nionde album, The Ninth Hour. Ett album som enligt sångaren Tony Kakko speglar de val vi redan har gjort.

Även om albumet enligt Tony och keyboardisten Henrik Klingenberg består av flera olika teman finns det ett som är starkare än det andra. Nämligen allt som vi gör som förstör miljön och därmed enligt Tony balanserar på gränserna mellan ett Utopia där vi antingen förstör allt helt och hållet, eller ett där människor inte längre existerar

– Namnet på albumet kommer ifrån en biblisk fras som fångade min uppmärksamhet och som jag tyckte passade bra eftersom det är vårt nionde album, berättar Tony.

Frasen han syftar på kommer ifrån att Gud ska ha sagt att han förväntar sig att människor ska offra sig i syfte att skonas. Själva omslaget på albumet beskriver Tony som de två val människor har, att antingen låta timglaset tippa mot ett utopia med en miljö som är helt förstörd, eller en utan människor. Idag lever vi enligt både honom och Henrik i en tid då vi måste göra uppoffringar, som till exempel vår egen bekvämlighet för att låta naturen hela sig själv. Ett exempel detta är regnskogen som enligt Tony aldrig kommer bli densamma igen och alla djur som antingen redan är utrotade, eller utrotningshotade.

– Tidigare generationer har redan förstört så mycket att det krävs drastiska åtgärder, naturen måste få läka. Kanske är det så att boten för sjukdomar som cancer är borta för att vi har förstört så mycket, berättar Tony.

Han jämför det med att skulle hotellet som vi befinner oss på börja brinna skulle det inte finnas någon väg ut. Eftersom att vi sitter på dess innergård skulle vi vara instängda. Han skrattar när jag tittar mig omkring, allvaret i hans röst fick mig att börja undra om det faktiskt brann på riktigt eller inte. Men som tur var är det inte fallet och vi fortsätter diskussionen. Även om albumet inte har ett klart tema finns det tre låtar som har en miljöstämpel på sig. Enligt Henrik fungerar de som ett paraply och resterande låtar referar de till som regn. På nya albumet som släpptes för tre dagar sedan utmanar bandet på så sätt att de inte riktigt vet vart i bandets historia som det passar in.

–  För oss som band är det naturligt att utvecklas, låtarna förändras ju fler gånger vi spelar dem. Det är ett äventyr utan slut, antingen så turnerar vi eller så producerar vi ett nytt album, berättar Henrik.

Anledningen till varför varje album är som en helt ny resa i Sonata Articas värld beror till större delen på att Tony avskyr att upprepa sig själv. Han berättar att det skulle vara enkelt, men samtidigt något av det svåraste för honom att göra ifall han skulle göra om samma sak hela tiden. Enligt honom skulle det vara att ljuga, både för sig själv men även mot fansen. Själva låtskrivandet är det Tony som står för och berättar att han har ett rum som har allt som behövs för att konstruera låtarna. För att få inspiration kan han ibland sätta igång filmer som Highlander och Braveheart, men då blir det oftast heroiska sånger. Även om Tony tog med sig både dator och keyboard när bandet turnerade med Nightwish så lyckades han inte skriva något som han ansåg var bra nog.  Både han och Henrik uttrycker sin beundran för de band som lyckas skriva under sina turnéer, själva tycker de att det händer för mycket runt omkring.

– Ibland kan jag sitta framför min keyboard i timmar och inte få något gjort. Men när jag kommer till punkten då jag nästan ger upp, då lossnar det.

Skivan The Ninth Hour är mixat av bandets basist Pasi Kauppinen, ett naturligt beslut då han äger Studio 57 i Kronoby där albumet spelades in.  Trots att han gjort samma sak tidigare och även producerat bandets två dvd:er var det inte utan problem som albumet kom till. Enligt Henrik kunde det ibland bli för mycket för Pasi att hantera när han hoppade mellan rollen som basist och producent. Speciellt eftersom bandet hade en deadline att hålla så därför lät bandet utomstående personer komma med sina åsikter och gjorde ändringar baserat på dem. Henrik berättar att ibland kan det vara bra att ha någon från utsidan som påpekar misstag som bandet själva inte kan se eller tvärtom. Men något bandet aldrig kommer att göra är att bjuda in fans för att lyssna och se hur bandet arbetar, det skulle bara störa dem i deras arbete.

– Under inspelningen så fanns det en låt som hade ett klickande ljud i sig och ingen annan hörde det. Men idag så hör jag det inte, men det är så att när man arbetar med låtarna så skärmar man av sig på ett helt annat sätt, berättar Tony.

Henrik berättar att han inte anser att musiken blir levande förrän någon annan än medlemmarna i bandet hör den. Men för Tony som skriver låtarna är det personligare än så. Han berättar att får han kritik på något så gör det ont och han undviker att läsa kommentarer på internet. Men om någon kommer med vad han anser är hälsosam och intelligent kritik som de säger till honom personligen, då har han inga problem med det. The Ninth Hour består av 11 låtar och Tony berättar att han gjorde två versioner av en av låtarna på albumet. Texterna skiljer sig åt men är baserade på samma grundtanke. Resultatet genererade i låtarna Closer to An Animal och On the Faultline. Från början hade han tänkt att ge den till en kvinnlig sångerska, men valde istället att göra om den ena till en ballad för att binda ihop temat på skivan. När jag  ställer en fråga gällande The Ninth Hour World Tour som börjar nu i Oktober och som redan har utsålda spelningar avbryter Henrik och frågar Tony om han kan få prata istället. 

– Vi kommer att börja i Norge med en utsåld spelning samma dag som albumet släpps, dagen efter spelar vi i Sverige och resten av Europa hela oktober. I november börjar vår USA turné som pågår till slutet av december.

Tanken var från början att släppa albumet mycket tidigare och därmed även påbörja turnén innan oktober, men på grund av förseningar ändrades schemat. Henrik berättar att de redan har bokat Nordamerika och kommer även att återvända till Europa men också Sverige nästa år. Eftersom att den kommande turnén är någorlunda klar vet Sonata Arctica att de kommer befinna sig ute på vägarna åtminstone de kommande två åren. Med tanke på att alla medlemmarna utom en har familj och barn är det viktigt för dem att ta pauser, dock varar de oftast inte längre än två veckor i taget.

– Vi har samma hinder att ta oss över som alla andra som reser mycket i sitt arbete. Men vi har varit ett turnerande band i 16 år av de 20 år som bandet har funnits så våra fruar är vana vid det här laget. 

Det som få vet är att namnet Sonata Arctica kommer ifrån samma person som skrev boken om bandet, Marko J. Ollila. Han är även geniet bakom andra bands namn på skivbolaget Spinefarm Records, idag är dock Sonata Arctica signade av Nuclear Blast. Diskussionen om namnet leder till att Henrik berättar för mig om när bandet skulle spela på en festival i England.

– Från att vi anlände till flygplatsen till att vi fick våra backstagepass så lyckades de stava Sonata Arctica fel fyra gånger. Vanligtvis skrattar vi åt det, tydligen går det att skriva bandnamnet fel på flera olika sätt. 

Sonata Arctica är ett av de band som lyckades slå igenom ganska omgående och kunde redan efter andra albumet försörja sig på musiken. Ett råd som de hoppas att nyare band tar till sig är följande:

– Ta de delar från större band som ni gillar och gör något eget av det. Oftast dröjer det till tredje albumet innan ett nytt band har hittat sig själva och kan utvecklas därifrån, berättar Henrik.

Ett av deras egna recept för framgång är att byta ut de medlemmar som inte längre trivs i bandet. Kvar av original medlemmarna är endast Tony och trummisen Tommy Portimo, enligt Henrik så förändras visserligen dynamiken i bandet, men det viktigaste är att alla kommer överens.  Eftersom att båda två säger "han" kan jag inte låta bli att fråga om de skulle kunna tänka sig att ha en kvinna med i bandet, en fråga jag får beröm för då ingen tidigare har ställt den. Men jag märker att de samtidigt blir lite ställda och förvånade.

– Vanligtvis väljer vi någon vi redan känner och skulle vi ta in en tjej i bandet skulle hon behöva vara som en av killarna. 

Anledningen till varför förklarar Tony med att bandet kallar sig själva för "Band of Brothers", efter filmen med samma namn, men fördelen han ser med en tjej i bandet skulle vara att dynamiken skulle förändras på ett positivt sätt. Men också att de skulle göra mindre korkade saker.

Jag avslutar intervjun med att fråga om låten Closer to an Animal som jag redan vid första tonen fastnade för. I en del av låten sjunger Tony om hur det vore om vi kunde lagra vår kunskap i ett moln och hitta meningen med livet. Något han förklarar med att inspirationen kom ifrån att vi människor en gång i tiden var varelser som krälade upp från havet och sedan utvecklades.

 Av någon anledning leder detta till en diskussion om meningen med livet.

– Det är olika från person till person, mitt liv måste ha en mening och det är en fråga som måste ställas. Jag tror att det är att vara lycklig och göra andra lyckliga, berättar Tony.

Henrik däremot är inte så övertygad om att livet måste ha en viss mening. Istället anser han att allt för många i dagens samhälle försöker hitta en mening i saker som egentligen inte spelar någon roll. Och att de gör detta för att slippa tänka själva och på varför de gör som de gör.

– Jag har tillbringat mitt liv hittills med att utvecklas som musiker och jag har aldrig stannat för att fråga varför. Men detta är en sak som är cool med att vara musiker, att vi kan få folk att börja ifrågasätta och tänka på saker.