Rockbladets utsända reporter Gabi Mattsson har träffat Coffe Bloodeng och Alex Frid från The Last Band. Läs om deras resa till skivkontraktet med GAIN/Sony Music och varför valet föll på musiken.
Med ett färskt skivkontrakt i ryggen och ett nytt album, The Fall som släpps den fjärde november har The Last Band nått målet på sin resa. Många band i dagens musikbransch kämpar för att få det som de flesta vill ha, ett skivkontrakt. En resa som ibland tar slut, men för Coffe och Alex har den precis börjat.
– Vi har alltid haft som mål att bli signade av GAIN och det känns tryggt att någon med deras erfarenhet tror på oss, berättar Coffe.
Han fortsätter berätta att trots att pressen nu ökar, så kommer det fortfarande vara bandet själva som sätter störst press på sig själva. Resan till skivkontraktet har de aldrig tänkt på som just en resa, mer som en lista av mål att bocka av. Men det har också inneburit att bandet fått chansen att utveckla sitt sound, vilket även har varit en drivande kraft. Det var först när bandet släppte alla spärrar, som de hittade rätt.
– Om vi lyssnar på våra gamla låtar, så är det uppenbart att det inte är samma band som idag.
Arbetet bakom det nya albumet påbörjades i januari, men redan i maj hade Alex bokat en tid i studion. Detta trots att låtarna endast bestod av melodier, och inte texter. Efter tidigare inspelningar har killarna lärt sig att även om det är roligt att spela ett stycke, så är det inte alltid det fungerar.
– Det handlar om vad låten behöver och inte vad du som musiker behöver, berättar Coffe.
Han har själv lärt sig den hårda vägen att gå mer på känsla, och inte bara på vad som är roligt att spela. I början fick alla bandmedlemmarna bidra till låtarna, men numera är de lite tuffare mot varandra och snällare mot låtarna. Alex berättar att om Coffe dröjer allt för länge med att ge ett svar på hur en viss melodi eller text låter, då slänger han den. Sammanlagt tog det gruppen ett halvår att färdigställa albumet. Själva inspelningen av sång och instrument var avklarad på en månad, resterande tid gick åt till att skriva låtarna. Trots förändringarna inom bandet är alla fortfarande involverade i skrivandet och källorna till inspirationen skiljer sig åt.
– Jag inspireras mycket av stand up och dess ärlighet, berättar Alex.
Coffe däremot skriver inte bara musik, utan även krönikor och återkommande texter som tar upp olika samhällsrelaterade ämnen på Faceboob. Han berättar att för honom är det svårt att beskriva vart inspirationen till texterna kommer ifrån, ibland är det bara en känsla. Coffe vill på att lyssnaren ska känna efter vad som förmedlas genom låten, och vägrar därför berätta vad för händelser texterna är baserade på. Enligt killarna är nya singeln The Hunt ett bra exempel på en låt som är baserad på känslor. Den inställningen Coffe hade till låten när den skrevs, är inte densamma idag.
– Jag kan förstå hur jag kände då, men varken förnimma eller förklara den.
The Hunt skrevs när Coffe en dag satt på spårvagnen och kollade på folk. Han berättar att hela texten skrevs under förmiddagen och att Alex som redan hade gjort klart den instrumentala delen av låten, snabbt bokade en ny tid i studion. Låten spelades sedan in på eftermiddagen på Crehate Studios som ägs av Oscar Nilsson, trummis i bland annat ENGEL.
– The Hunt skrevs först i ett annat format, men ingen i bandet gillade texten och det var då vi bestämde oss för att släppa alla spärrarna. Musik handlar om att skriva exakt vad du vill, inte vad någon annan tycker du ska skriva.
Lättast av allt berättar han var att bestämma låtarnas ordning, detta gjordes av Dennis, bandets basist. Eftersom gruppen ville skapa en upplevelse, som är lika bra från början som den är till slutet, bestämde de sig för att inte starta med en käftsmäll. Detta för att killarna anser att om en skiva börjar med fel låt, så försvinner tilldragelsen med albumet. Motivationen bakom låtarna på det nya albumet har olika ursprungskällor, Coffe berättar att han under tre månader, har lyssnat mycket på hiphop. Mest är det enligt honom själv för att bryta av mot rocken, han vanligtvis lyssnar på. Alex däremot håller fast vid sitt ursprung inom metal, i form av både black- och dödsmetal. Historien bakom Alex inhopp i bandet tar sin början när gitarristen Niklas, plötsligt hoppade av bandet.
– Coffe ringde upp mig samma dag och berättade, men han frågade aldrig om jag ville gå med i bandet.
Coffe själv beskriver det som att han gick in på ICA för att handla, utan att ha en gitarrist i bandet och kom ut igen efter att ha blivit uppringd av Alex.
– Jag frågade aldrig honom, utan berättade bara vad som hade hänt. Några minuter efter vi lagt på ringde Alex upp och sa att han var med.
Alex som vid den tidpunkten hade sitt egna projekt inom black metal, la allt åt sidan för att satsa på The Last Band. Enligt honom går det bara att ha ett band, även om projektet fortfarande finns kvar, är det TLB som Alex lägger ner mest tid på. I slutet på november påbörjar bandet en lång Europa turné med Avatar, ett band som båda två känt till sedan länge. Enligt Alex och Coffe är Avatar ett band alla från Göteborg känner till, och det är även en grupp som Coffe har stor respekt för.
– Jag ser inte upp till alla band jag beundrar, men jag respekterar många av dem.
Avatar är ett band som han anser har gjort så mycket bra saker, som har lett dem framåt och alla medlemmarna i The Last Band ser framemot att ta del av deras erfarenheter under turnén. Respekten Coffe har för bandet beror mycket på att de har fortsatt kämpa och liksom The Last Band har vågat släppa på alla måsten och låtit musiken bestämma vägen. Trots framgången förblir killarna ödmjuka och förklarar att de hittills lärt sig mer genom att spela på olika festivaler, än att resa runt med andra band. En lärdom de tagit fasta på är att när ett band spelar på en festival, så är inte det dom som är rockstjärnorna, det är scenchefen. Andra lärdomar som de tagit del av är hur viktigt det är att vara i tid, ha koll på sina saker och att inte lita på någon. Anledningen till varför det blev just musik för killarna grundar sig i att i Coffes familj, finns det många kreativa människor. Själv började han med trummor som liten och en fascination för olika slags beats och rytmer väcktes. Alex intresse däremot väcktes när han upptäckte Eddie Van Halen, men också den djupa förståelsen för det kreativa inre lockade. Men det skulle dröja tills han var 17 år gammal och flyttade till Torslanda innan han startade sina tre första band. På grund av att bandet gärna festar ofta och hårt, har många uppfattat dem som ett band som redan nu lever rockstjärnelivet. Men enligt Coffe så går det inte att leva ett lugnare liv, även om de gärna hade gjort det. Men anser att The Last Band varken har ett intresse av eller råd att leva enligt de klichéerna.
– Personligen har jag inget intresse av att leva som en rockstjärna, det är lite töntigt om jag ska vara ärlig, tycker Alex.
Utvecklingen från första EP:n, Mean Machine som släpptes år 2012 har gått framåt. Mycket tack vare att alla bandmedlemmarna kommer från olika genren inom rocken, men även att de har olika musiksmak. Detta anser Alex vara deras styrka. Till vardags arbetar de båda med hissar och all tid utanför dagjobbet går till musiken. Balansen mellan dessa tycker båda killarna är lätt att hantera, enligt dem själva, så är det inget som de reflekterar över speciellt ofta. På frågan om hur de tror att livet skulle förändras när den huvudsakliga inkomsten blir musiken, svarar Coffe att det skulle vara likadant.
– Vi skulle jobba lika långa dagar som nu, den enda skillnaden skulle vara att det handlade om musik. För hur du än vänder och vrider på livet, så kommer det alltid att vara som förut.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Fotograf: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
