Hösten har fått sin färg personifierad med Katatonia. En bländande kväll i mörkrets tecken när vi i dessa karga habitat förs mot dvala. Allt detta medan vi känner den bitterljuva lukten av rosorna längs vägen.
Katatonia
Mörkt, tungt och deprimerande. Tre ord som skulle kunna ses som synonymer till Stockholmsbandet Katatonia. Samtidig som bandet firar sitt 25-jubileum, samt uppbackade av senaste alstret The Fall Of Hearts, blir det dags att äntra fallna hjärtan på ett slutsålt Debaser Medis.
Iförda en kåpa av mörker på scenen med få ljusstrimmor att leda åskådaren, levererar bandet fenomenalt verk från i princip alla album i deras senare anda. Med nytt material att uppvisa glöms icke deras arv i metalvärlden. Praktexemplet är att majoriteten av spellistan är från deras magnum opus The Great Cold Distance. Att även framhäva äldre verk som For My Demons lyckas inte göra en besviken.
Genom att beblanda vackra melodier med dånande grumliga gitarrer lyckas bandet inte bara ta sig in i kroppen psykiskt, utan även fysiskt. Detta trycks på ytterligare av Daniel Moilanens fantastiska trumarbete där dubbelkaggarna, när dem får utrymme, river upp bröstet.
Medan inte mycket händer på scenen förutom duon Anders "Blakkheim" Nyström och Niklas Sandins ökända synkroniserade Kata-hårvev, kan det te sig aningen skumt att frontmannen inte har mycket ansiktskontakt. Detta är inget som behövs, Jonas Renkse lyckas utmärkt gestalta känslan han vill få igenom med att på sitt klassiska vis ha sitt långa hår över ansiktet.
Betyg: 
Agent Fresco
Att börja melodiöst med pianoslingor och mer av balladmusik från radion kanske inte är något som tilltalar och höjer ögonbryn.
Påkryddat med en vokalist som verkligen för tankarna till att uppleva ett stort fan av Maynard James Keenans scenbravader.
Därefter slår bandet en rakt över ansiktet. Bilden av ett vackert landskap blir förvriden till en kall isstorm där vokalistens skrik låter likt en vinande vind. De vackra pianoslingorna byts ut till tekniska riff med ett rent men storslaget ljud. Efter detta beger sig allt tillbaka till att visa ett gäng talangfulla musiker. Detta anslag av tyngd blir senare som svarta fläckar på en vit harmlös duk och understryker bandets unikalitet.
Bandet lyckas pompöst te sig som ett kolossalt isbrytande fartyg, men tyvärr känns inte helheten så koncist.Kvartetten är på god väg, men det hela känns tamt i slutändan och mer arbete krävs för att nå höjderna lyssnaren kräver.
Betyg: 
Bilder från VOLA:
Evenemang: Katatonia + Agent Fresco + VOLA
Arena: Debaser Medis
Datum: 2016-10-29
Recension: Nikita Smirnov (nikita.smirnov@rockbladet.se)
Foto: Georgios Grigoriadis (georgios.grigoriadis@rockbladet.se)
