GAIN ELEVEN - GER HIGH ENERGY ROCK ETT REJÄLT UPPSVING

Spelningen tar sin början med ett hårt skrik med influenser från metal. Men svängarna är tvära och skriket mynnar ut i ett rockigt, svängande sound.

Likt en ung James Dean som hittat hem till rocken, intar sångaren David Flognman scenen. Hela kroppen svänger i takt med musiken redan vid första låten. Sångrösten i sig är klar och ren, men låt dig inte bedras, för när det krävs förvandlas den till något som du inte förväntar dig. Hur han lyckas med att under vissa korta stunder stå still och endast låta gitarren svänga förvånar mig, men det märks att intensiteten som uppstår när han befinner sig på scenen inte släpps fram fullt ut. Vidar Solli har ett överväldigande, mäktigt sätt att hantera sin gitarr på. Självsäkerheten hos den unga musikern speglas i kroppsspråket och trots det trånga utrymmet försöker han ge publiken ett smakprov på hur explosivt det kan bli. Tempot i låtarna är energiskt och påminner lite om Royal Republic, men trots att det finns influenser från andra grupper, så har Gain Eleven ökat energin till en högre nivå och präglat den med sitt egna sound. Jag vågar faktiskt krasst påstå att de är snäppet bättre än RP.

Hannes Liljedahl har ett eget sätt att kontrollera trummorna på, genom att krypa ihop får varje slag mer tyngd i sig och han håller publiken alert genom hela spelningen. Basen och trummorna är det som sätter tempot och det är något både Hannes och Martin tagit fasta på, kombinationen av deras rytmiska och väl synkade samspel får musiken att framstå oberäknelig. Du vet aldrig om farten kommer att öka eller sänkas, kombinationen av detta och Davids lite lugnare röst framkallar en fin bild av hur bra det blir när det bästa från 80-och 1950-talet mixas samman. Basisten Martin Andersson har så mycket att ge, men begränsas även han av det lilla utrymmet, trots detta bryter han mot alla regler och vissa stunder får de andra medlemmarna stiga åt sidan för att undvika krockar. Detta för att han ska få utlopp för de känslor som musiken skapar, men också för att en basist av hans rang inte kan få restriktioner gällande vare sig plats eller sättet att hantera instrumentet på. Musiken är dansvänlig och framför scenen står två tjejer som fastklistrade från början till slutet och leendena på deras ansikten säger allt. Gain Eleven är den sortens band som man ska dansa till och som har något för alla. Kraftspelet mellan de instrumentala delarna och sången innehåller både smärtsam ärlighet och barmhärtiga toner.

De stampande fötter som hotar att sänka Båten visar att musiken når fram och att det finns en stor portion frenesi hos åhörarna. Men trots att musiken är något av det härligaste jag hört, så gör det smärtsamt ont att bevittna hur ett band av Gain Elevens kaliber placeras på en scen av denna sort. Tyvärr handlar det om faktorer som bandet inte styr över, ljudet är av klandermässig kvalitet och lyfter inte bandet på rätt sätt, ljuset förblindar och återskapar inte energin i musiken, samtidig utrymmet tvingar bandmedlemmarna att hålla tillbaka. Ett ljus ska spegla musiken och vara lika oförutsägbart som den är, inte vara platt och tråkigt. Ljudsystemet ska göra dem rättvisa, inte sänka ner det som är fantastiskt. Dagen innan uppträdde gruppen i Linköping och även om musiken redan har utvecklats och ökat i kvalitet, drar det faktum att bandet inte kan låta energin i låtarna ta form på samma sätt ner betyget. Energiska rockers måste kunna röra sig fritt, det går inte att stänga in dem på ett litet utrymme. Ser man Gain Eleven så vill man dansa och hoppa runt, för det är sann glädje i mänsklig form som framträder på Båten denna lördagskväll. Som band har de en fin kontakt, men tryggheten och förtroendet till varandra när de som enad front står på scenen måste utvecklas och det egna soundet likaså. Men med varje spelning de får kommer nivån på deras konst att öka.

Det handlar bara om att Gain Eleven stå på rätt scen och inse att musiken som de skapar är mer än bra. Dragningskraften hos bandet är svår att sätta ord på, men den finns där och den är något man inte sätter upp hinder för.

Se alla bilder från spelningen här: