Tommie Winther är inte bara basist i Refuel eller en av grundarna av Skogsröjet och roddare åt Hardcore Superstar. Med en stark personlighet präglad av kärleken till musiken, men även något annat, är han den medlemmen i Refuel som är svårast att skriva om.
Som nio-åring upptäckte Tommie, Rejmyres Musikförening genom en lapp i skolkorridoren och där igenom växte intresset för att lära sig ett instrument. Uppväxten med föräldrar som lyssnar på hårdrock, har gjort att det alltid har varit en del av hans liv och något han velat vara en del av, oavsett om han spelar eller endast är roddare, så betyder hårdrocken mycket för Tommie och har gjort det sedan en viss musikvideo.
– Jag var hemma hos en kompis en dag och såg Guns N´ Roses video, You Could Be Mine, redan då sa jag att det var något jag ville göra. Det var Slash som fick mig att börja, för när jag såg honom gå ner på knä, förstod jag att det var menat även för mig. Mina kompisar ville spela tv-spel, men jag ville hellre se på MTV, för när jag för första gången hörde rockmusik, så hände något med mig och det blev en naturlig del av mig.
Resan mot ett eget band började redan då musikföreningen parade ihop de som ville, men efter ett par år ville Tommie något mer och i takt med förmågan att kunna hantera ett instrument blev bättre, fick äldre killar som redan hade band upp ögonen för honom som musiker.
– En kväll när jag och några kompisar satt ute och smygdrack bärs, så kom det fram några äldre killar och sa till mig att de skulle repa på måndagen och att jag skulle komma dit för att spela bas. Det var inte direkt så att de ställde frågan, utan mer som det redan var bestämt, men det kändes bra att få den bekräftelsen, att jag var bra på något.
Bekräftelsen som Tommie fick gjorde att han började öva mer och på många sätt har musiken varit hans räddning. Han berättar att om han hör en låt som han tycker är bra, kan han lyssna på den flera gånger om dagen och det är inte ovanligt att det pågår i veckor.
– Musik har något som tilltalar mig och det har det alltid gjort, musiker är känslomänniskor och när något är skapat av en sådan person, då finns alla känslor med i låten. Det är det enda jag inte kan fly ifrån, utan jag måste fånga upp den sinnesstämningen och leva med den. Stänger jag av och slutar lyssna på melodin, så finns det ändå kvar hos mig, för det går så djupt.
Något som gör det svårt att nå fram till Tommie under intervjun är att han endast ett fåtal gånger tar ögonkontakt och avslutar varje mening med ett "Ja", som har en ton av att så är det och hör sen. Hans blick är som fastlåst på den öppna dörren och kroppsspråket talar om att han vilken sekund som helst är redo att sticka iväg. Vid ett par tillfällen är det som att han tar sats för att göra verklighet av det, men tänker om, trots att han uttryckligen talar om att jag inte borde ställa så svåra frågor. Trots att Tommie själv erkänner att han har ett flyktbeteende så har hembyn Rejmyre alltid varit hans fasta punkt. Det är där han har sin familj och han uttrycker en stolthet över att ha byn som sitt hem.
– Om en diskussion inte har passat mig så har jag hellre gått min väg, istället för att stanna kvar och lösa problemet. Det är en del av mig och förmodligen anledningen till varför turnélivet passar mig så bra, när jag arbetar som roddare för HCSS så finns där hela tiden något att se fram emot. Ingen av dagarna ute på vägen är den andra lik.
Historien bakom hans arbete som roddare åt Hardcore Superstar tar sin början när han tillsammans med 12 andra startade musikfestivalen Skogsröjet. Från början var det inte tänkt att festivalen skulle bli så stor som den har blivit idag, utan grundades med tanken att ge de lokala banden en scen att spela på. Idag är Skogsröjet den fjärde största festivalen i Sverige.
– Känslan att ha varit med och startat festivalen är fantastisk och den har lett till många bra samarbeten. Hardcore Superstar var ett av de första stora banden vi bokade till festivalen och när de behövde mer personal till en turné i Europa så ringde de mig och sedan dess har jag arbetat åt dem.
Balansen mellan livet som roddare och musiker är något som utmanar Tommie, för honom är det viktigt att alla hittar sin roll. I hans egna band, Refuel är Tommie den mest drivande, vilket märks under vårt besök i studion. När låtarna lyssnas igenom är han den som går runt med ögonen slutna och lever sig in i musiken. Han berättar att när det gäller Refuel så är han väldigt mån om att ventilera sina åsikter och kan enligt sig själv ibland upplevas som en högljudd person. Därför tycker han det är skönt att kunna ta ett kliv tillbaka när det gäller organiseringen och planeringen av Skogsröjet, hans roll som roddare handlar mer om att veta vilken rang i ordningen han har.
– Behovet av att säga vad jag tycker kommer alltid finnas kvar, men som roddare är det viktigt att veta sin plats. Jag brukar säga det att den som är sist in är också först ut. Även om många upplever mig som en lugn person, är jag väldigt rastlös, pratar jag med någon i telefon så står jag aldrig still.
Tommie förklarar att även om han utåt sätt enligt vissa kan uppfattas som avslappnad, slutar han aldrig att tänka. Något som även präglar hur han ser på Refuels framtid.
– Om du är med i ett band så är det viktigt att någon har en vision som alla kan samlas under och som driver allt framåt. Demokrati är bra, men bara till en viss del, för ska man komma någonstans så kan inte alla bestämma, därför är det återigen viktigt att alla hittar sin roll, oavsett vad det handlar om. I Refuel så är alla drivande, fast på sina egna sätt, det är till exempel jag och Jonas som står för visionen, men det är jag som lägger mig i mest, eftersom att musik för mig är väldigt personligt. Det är en roll som jag går in i till fullo och därför kan det ibland bli krig, om jag är mitt inne i något så kan det ibland sluta med att jag trampar någon på tårna, men killarna i bandet vet hur det fungerar och har inga problem med att säga till mig.
Till skillnad från de andra medlemmarna så festar Tommie inte under den tiden de tillbringar i studion, mycket på grund av att han tar inspelningen seriöst, men även för att han sedan en tid tillbaka slutat dricka. Myten om att allt ordnar sig bara man får ett skivkontrakt är inget Tommie tror på, istället är det hårda arbetet som många före honom visat ger resultat som även får honom att kämpa vidare.
– De flesta band struntar i att signa med skivbolag och har bara ett management, då kan de släppa albumen själva och även spela in själva. Personligen så anser jag att det finns en stor potential för att utveckla Youtube och andra sociala medier så att de kan hjälpa oss musiker nå fram med vårt material, samtidigt är det inspirerande att ingen har kommit på hur man gör det bäst själv ännu. Men jag känner det att vi behöver en grund att stå på och det i form av ett skivbolag som kan hjälpa oss framåt.
När Tommie inte arbetar som roddare eller spelar bas, arbetar han med ungdomar på ett behandlingshem, men även där är musiken alltid närvarande. Enligt honom har han aldrig varit särskilt motorisk och med tanke på hans svårighet med att skriva, ifrågasatte många hur det skulle gå för honom att spela.
– Jag tror att många som har haft problem har mycket kreativitet i sig och att det kan ha en läkande effekt att låta dem få utlopp för dem.
Tommie berättar att när han själv lyssnar på musik går han in i en annan värld och släpper allt annat. Allt kretsar runt musiken för honom och behovet av att alltid ha något att göra, finns där ett behov av att ha en fast punkt, trots att det krockar med hans komplicerade förhållande till ren struktur.
– Jag måste få omfamna musiken, trots att jag är klar med min del av inspelningen så är jag ändå inte färdig. Det upptar hela tiden mina tankar.
När intervjun avslutas flyger Tommie upp ur stolen och springer ner för trappan, behovet av att fortsätta arbetet med låtarna som spelas in den helgen som vi tillbringar med bandet, är större än något annat. Det finns inget som kan hålla honom tillbaka, en rastlös själ som aldrig kan stanna för länge på en och samma plats på grund av passionen för konsten, men även för att han inte skulle överleva utan den.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Fotograf: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
