Bandet grundades 2013, men har redan hunnit släppa tre stycken EP-skivor och spela över hundra scener runtom i Sverige. Idag ger The Hawkins sig över till Ryssland för att visa att den svenska arena rocken fortfarande finns kvar.
Grundandet av The Hawkins började när Johannes Carlsson (sång och gitarr) och Martin Larsson (bas) band One Down förlorade en av sina medlemmar. Albin Grill (trummor) och Mikael Thunborg (gitarr) hade även de ett band och vännerna som känt varandra sedan många år, bestämde sig för att slå ihop de båda och bilda det som idag är The Hawkins. Albin berättar att killarna själva benämner sin genre som rock n´ roll, men i och med att genren är så bred och kan vara allt från Rock a Billy till hårdrock, så är musiken som killarna spelar enligt dem själva, svår att placera.
– När någon frågar oss vad vi spelar för musik, så är det lättare att be dem lyssna på våra låtar. Jag tror det är vanligt bland band, att man har sin egen bild av hur det låter, men vi vill hellre att lyssnaren avgör själv.
Arbetet med musiken är något som alltid har lockat Johannes, om han hör något som låter intressant vill han oftast bygga vidare på det. Enligt honom är den skapande processen bakom en låt utvecklande. Arrangemangen och strukturen i låtarna kan kombineras på många olika sätt, något som Johannes har en naturlig fallenhet för. Som exempel tar han upp låten Before The Fall, i den finns det en refräng som bara hörs en gång och därmed är svår att definiera.
– Det är när åhöraren inser att refrängen inte kommer tillbaka, som låten får en annorlunda struktur.
Musik är något som är en naturlig del i deras liv, för Albin har intresset för konstformen alltid funnits där. Martin som kommer från en musikalisk familj och vars pappa, som även han spelar i ett band, berättar att den sociala delen av hans liv till större delen består av människor Martin har träffat genom bandet. Hos Mikael väcktes kärleken för musiken till liv när han umgicks med en vän, vars familj var musikalisk och det var även då som intresset för att spela gitarr började.
– Det var genom en kompis på högstadiet som jag först kom i kontakt med instrumentet och jag var till en början självlärd. Men fascinationen för musiken tog mig vidare till ett musikgymnasium. När vi startade The Hawkins, fortsatte jag att utvecklas som musiker och lärde mig mycket genom att spela med de andra i bandet.
The Hawkins har en 10 dagar lång turné framför sig i Ryssland och 320 mil att avverka, på sin första utlandsturné. Trots tidspressen med 10 spelningar som ska hinnas med under dessa dagarna, ser alla i gruppen fram emot det. Johannes berättar att ingen av hans bekanta har varit i landet och han ser därför fram emot att kunna skapa sig en bättre uppfattning om landet, än vad människor som inte varit där har. Gruppen som är vana vid att åka några mil mellan städerna ser upplevelsen som en lärorik upplevelse. Albin berättar att han ser fram emot att uppleva vad han kallar en riktig turné.
– En del av drömmen är att få åka utomlands och spela, inte bara köra från stad till stad.
Något som genomsyrar The Hawkins uppträdande är deras påtagliga humor, men samtidigt finns där en underton av allvar. Albin förklarar att de inblandade kan bli lite för exalterade när de står på en scen, men att alla tar musiken på allvar, samtidigt som den innehåller mycket energi, så är det viktigt att alla har roligt.
– Om vi skulle ha ett mellansnack som gick i samma anda som texterna, så skulle stämningen bli deprimerande. Samtidigt är det viktigt att det inte blir för klyschigt, som att fråga hur publiken mår efter varenda låt. Då är jag hellre mer spontan och ärlig, i och med att vi inte bestämmer något i förväg blir allt vi gör på scen naturligt och på riktigt, berättar Johannes.
Planen från början var att bandet skulle spela in två låtar och släppa en singel, men detta ändrades och bandet påbörjade istället arbetet med debutalbumet. Mycket beror även på att killarna har heltidsjobb att sköta vid sidan om och eftersom bandet fortfarande är osignade har de inte känt samma press att släppa skivan. Albin berättar att det samtidigt känns tungt att inte kunna leverera materialet till de som följt och stöttat bandet på vägen dit de är idag. I en tid då många musiker väljer att släppa material på egen hand, så känner The Hawkins att de skulle få ut mer av att ha ett skivbolag som stöttepelare.
– Distributionen av det fysiska materialet skulle underlättas om vi hade någon med rätt kontakter. När det gäller att släppa material digitalt är det så klart lättare att få ut en skiva till hela världen genom internet, men samtidigt är det en svår balansgång eftersom vi i så fall skulle riskera att försvinna i mängden. Samtidigt skulle det ge oss en chans att få feedback på det vi gör och utöka vår räckvidd, vi vill ju spela på större scener och då är det bra att ha någon bakom sig som kan hjälpa till med att dra i rätt trådar, berättar Johannes.
Det faktum att skivbolaget i så fall skulle ta en stor del av den ekonomiska vinsten är inget som påverkar bandet nämnvärt. Mikael förklarar att det som driver dem är att få spela så mycket som möjligt och att få nå ut till så många så att de kan leva på det. Men att vara så driven som medlemmarna i The Hawkins faktiskt är, kan även ibland innebära att den får större makt över en. Johannes berättar att för honom är det lite som att satsa allt på död mans hand, samtidigt som det är viktigt att hålla på sina egna principer så är viljan stark.
– Om det stora genombrottet skulle utebli, så kan vi fortfarande se tillbaka och säga till oss själva att vi försökte på vårt eget sätt. Problem går alltid att lösa och jag tror att viljan är så stark, att det kommer gå.
Martin däremot berättar att han ibland tänker mörkare tankar.
– Ibland får jag upp bilder i huvudet som visar hur vi säger upp replokalen och städar bort alla sakerna, men då knyter det sig i magen. Samtidigt som det är jobbigt att vara beroende av något så har vi lyckats åstadkomma mycket under åren vi har spelat och verkligen satsat på bandet.
Inflytandet som musiken har över killarna till trots, så är det tjusningen med hur det blir till en identitet, som gör att det finns en större stolthet i att vara musiker. Johannes berättar att hans arbete som dataingenjör inte är något som stämmer överens med hur han själv ser sig. Hans värdighet ligger i yrket som musiker och låtskrivare. Vilket även underlättar det faktum hur mycket som faktiskt krävs av dem alla för att få karriären som musiker att gå framåt. Mikael berättar att enligt honom är det just deras dedikation och all tid som läggs ner, som gör att gruppen blir bättre och även hjälper dem att hålla ihop. När samtalet övergår till att handla om texterna berättar Johannes att han gärna skulle se att åhörarna delar med sig av sina egna tolkningar.
– Skulle någon komma fram till oss och ge oss sin tolkning av en text eller låt, skulle vi bara bli glada. Det händer tyvärr inte så ofta, men jag vet att det finns dom som reagerat starkt på All Downhill From Here, som handlar om när allt går åt helvete. Texterna kan ibland komma rakt på och då är det tydligt vad de handlar om, ibland blir de mer metaforiska. Men charmen i att skriva låtar ligger även i att kreativitet förmedlar en känsla av att upptäcka allt på nytt och på så sätt se saker ur ett annat perspektiv.
Frågan om vad för slags avtryck killarna vill lämna i musikens historia skapar en kort tystnad innan Mikael tar till orda.
– Vi vill vara den där käftsmällen som lockar publiken till arenorna, det skulle vara riktigt coolt att komma som ett nytt band och ta tillbaka hårdrocken där den hör hemma. Om vi spelar våra kort rätt så kan vi göra det, men det handlar också om att tron på att det går måste finnas inom oss också. Kort sagt så vill vi att The Hawkins blir ihågkomna som en band som levererade bra musik, det är viktigt för oss som band att ingen pratar om oss på samma sätt som KISS eller Metallica idag.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Rikard Lantz (snaxxphoto@gmail.com)
