Efter många år med resor till olika musikfestivaler bestämde de tre vännerna, Hoa, Jeff och Pelle sig för att ta på sig rollen som arrangörer. För tre år sedan grundade de Hell Yeah Rock Club och inledde stort med Pretty Maids, men det har inte alltid varit så lätt och många gånger har pengar tagits ur egen ficka.
– Vi började på föreningsbas för tre år sedan och tog hit Pretty Maids, men att höja ribban så högt från första början var ingen bra idé, även om vi sålde slut på 400 biljetter den gången, berättar Jeff.
Det var tack vare en snöstorm efter Pretty Maids spelning i Köpenhamn som killarna lyckades boka bandet. De bodde nämligen på samma hotell som dem och passade då på att ställa frågan. Från början var de fyra stycken som roddade klubben, men på grund av tidsbrist och andra rådande omständigheter är det bara Jeff, Hoa och Pelle kvar. Under kvällen på Palatset är det många som uttrycker sin tacksamhet för deras hårda arbete och engagemang för att hålla livescenen vid liv.
Alla tre har jobb vid sidan om och familj, arbetet som arrangör är ett slitsamt och ofta dyrt arbete då pengar ibland måste tas ur egen kassa för att banden ska få sina gage.
– Det tar mycket mer tid än vad man tror att arrangera evenemang, många ser tyvärr inte baksidan med alla kostnader och tiden vi lägger ner. Även om vi tycker det är roligt, så kan vi inte ta hit de lite dyrare banden utan att höja biljettpriset, och eftersom vi aldrig kan veta på förhand hur många som faktiskt kommer måste vi ibland välja de som vi vet drar folk. En svår uppgift som vi har är att värdera bands dragningskraft i pengar, till skillnad från vad många tror så tar vi inte inkomsterna som kommer från inträdet själva, vi har inte tre Ferraribilar parkerade här utanför. Som förening är vi helt och hållet beroende utav människorna som kommer för att se banden uppträda, berättar Hoa.
Orsaken till varför de ibland varit nära på att ge upp är svårigheterna med ekonomin och folk som önskat band, men som sedan inte dyker upp. Dock finns det en grupp människor som nästan alltid är på plats när en spelning äger rum, för killarna är det väldigt viktigt att visa de trogna gästerna hur värdefulla dom är för klubben.
– En privatperson gick faktiskt så långt att han skänkte pengar till oss en jul, han tyckte inte att han behövde dem själv och hade läst ett inlägg vi postat på Facebook. Då hade vi legat på minus ett bra tag och gått in med mycket av våra egna pengar och det kändes overkligt att någon ansåg klubben betyda så mycket, berättar Jeff.
I en tid då sociala medier styr det mesta är det viktigt att synas, men även om det är lätt att trycka på en knapp och tacka ja till en inbjudan, så krävs det också att handling sker och man tar sig dit.
– Biljetten som köps är det som räknas, vi stirrar inte oss blinda längre på hur många som har tackat ja eller sagt att de är intresserade på Facebook. Man kan nog jämföra lite med Sweden Rock Festival, deras biljettpriser styrs ju av bandens gage, likaså våra, men vi vill att människor ska våga sig hit för att upptäcka nya band i väntan på sina favoriter, tycker Pelle.
När klubben skulle ta dit Quireboys blev de varnade för Spike, men varningarna visade sig visa en falsk bild av den karismatiska sångaren. Likadant visade det sig vara med Martin Westerstrand från Lillasyster, men Hoa berättar bestämt att han inte har stött på någon som inte skött sig under sin vistelse på klubben.
– Vi tog en grogg med Martin och han visade sig vara hur trevlig som helst, folk snackar så mycket och man ska inte tro på allt dom säger.
En tung del med jobbet som arrangör är ansvaret det för med sig angående att hålla livescenen vid liv. Något som kan vara påfrestande, särskilt då band berättar om andra ställen som inte varit lika bra.
– Vissa band har sagt att det är som att gå från en lekstuga till ett slott när de jämför oss med andra arrangörer. För att banden ska ha det så bra som möjligt har vi höga krav på mat och servicen, men även scenen och ljudet får vi mycket beröm för. Såklart har vi önskemål själva om att kunna erbjuda dem möjlighet att duscha efteråt, men ägaren av Palatset har redan gjort väldigt mycket för oss.
Hell Yeah Rock Club hyr in sig på Palatset i Linköping och under intervjun lovordar de både ägaren, men också killarna som sköter ljud och ljus. Anledningen till varför de fortsätter förklarar Pelle med att de inte gör det för pengarna, utan för musiken och människorna som uppskattar att det händer något i den lilla staden. Men priset är högt för de involverade och även deras familjer påverkas.
– En vanlig dag för oss innebär att vi är på våra vanliga jobb, precis som alla andra, sedan är det oftast hit vi åker direkt efter arbetet, om vi har band inbokade eller måste förbereda inför en spelning. Det är mycket jobb som ingen ser, som alla mail vi ska besvara, hinner man inte så får man dåligt samvete, vi vill ju gärna besvara alla förfrågningar vi får. Nu kör vi bara en gång i månaden eftersom vi alla märkte att det blev för mycket med varje helg, vi åker oftast inte härifrån förrän vid 3-5 på natten när vi städat och bandet har packat ihop, berättar Hoa.
På frågan om de någon gång tänkt på att starta en helt egen klubb och hyra en egen lokal så svarar de med ett enhetligt ja.
– Vi vill gärna komma dit, men att ha ett eget ställe är inget man tar på sig att driva utan att tänka igenom det ordentligt först. I Linköping finns det redan många aktörer, men vi har ingen riktig rockklubb på det sättet och jag tror många i staden skulle vilja ha det, så förhoppningsvis är vi där om tre år, men då krävs det också att vi verkligen lyckas med att ro allt i hamn. Inget är omöjligt, men vägen dit är lång, anser Pelle.
En önskan om att även kunna erbjuda lokala band en scen att stå på finns, men för att det ska löna sig måste utbudet variera mer än så.
– Tar man bara hit band som man själv gillar kan det bli en farlig avvägning, men vi skulle gärna vilja bredda oss lite mot den mörkare musiken och inte bara ta hit rockband. Pretty Maids var första bandet som vi bokade och nu kommer de hit för en tredje gång trots dom hade kunnat välja ett mycket större ställe och Bonbfire kommer hit i december, så det blir ett bra avslut på detta året, tycker Jeff.
Men år 2017 inleds också på liknande sätt då Corroded uppträder på klubben, ett band som alla är överens om passar på en rockklubb. Det finns även andra stora akter stora akter som kommer att passera under året, än så länge är det inga avtal påskrivna, men allt eftersom inkorgen börjar fyllas med mail, så måste även hösten börja planeras inom kort. Även samarbeten med andra rockklubbar finns på kartan och en förhoppning om att bygga upp turnéer mellan klubbarna för att kunna ta dit större aktörer finns.
– Jag kommer ihåg att på Sweden Rock Festival så spelade det ingen roll om man missade ett band, för då satt man oftast och pratade med några andra och hade det trevligt. Tvärtemot vad många tror så är rockfolket riktigt trevliga och öppna, vi har alla en sak gemensamt och det är att vi inte kan leva utan musik, allting är musik.
Om det är någon som tvivlar på Hell Yeah Rock Club´s betydelse för banden, så finns det mycket som talar emot detta. Under 2016 fick dessa eldsjälar personliga tack på My Dear Addiction, Prime Creation och MarysCreeks album. För Jeffs del inleddes året med en europaturné med inga mindre än Eyes Wide Open, klubben har även lyckats inbringa 27 500 kronor till Hjärt och Lungfonden och återförena mytomspunna Satanic. Men deras mest beundransvärda bokning hittills är utan tvekan när Mindless Sinner, som inte uppträtt på över 20 år intog scenen på Palatset.
Bokningar som redan nu är klara för 2017 innefattar förutom Corroded även svenska rockens stoltheter, Backyard Babies och många fler förväntas att bokas.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Fotograf: Rikard Lantz (snaxxphoto@gmail.com)
