Pestens år har dragit sig över Norrköpings stad. Vi initieras in i detta inferno med eldens värme från scenen som blåses ut i intet. Skepp med lösspräglade råttor har anlänt.
Efter det kommer ett matande från Frosts maskinartade trumspel. Bandets ökända och extremt våldsamma musik får komma till tals. Precisionen är på högsta nivå när dessa arga norrmän får framföra sin estetiskt groteska musik. Hårdkarvat men med en viss aning av några sköna linjer att kunna urskilja.
Kvartetten lyckas göra sig extremt väl för att ha en gitarrist som fyller en galenskap i rifflängd. Ljudet blir magnifikt och trollbindande i detta hamrande på lyssnarens trumhinnor. Ingen vila i sikte utan bara söndertacklande energi. När åskådaren just är på väg från en våg som dränker en under ytan, följs detta av en tsunami av enorma proportioner.
Bandets brutalitet och musikaliska anarkism frigör en kaosartad energi. Blastbeats och brutala riff är det som fyller helheten och spräcker taket med dess pompa. Detta är nästan likt en vandring i Dantes Inferno, varenda cykel är tyngre för själen än den tidigare. Lika instängda i mörker är vi som den kåpbeklädda basisten Seidemann. Ingen räddning finns att söka efter detta då vi redan drunknar in i gapet av musikalisk avgrund när det kommer till brutalitet. Lyssnaren blir nedtryck av rytmpartiets massivitet mot bröstkorgen. Denna kroppsdel vibrerar och ter sig rivas upp vilken sekund som helst. 1349 krossar skallar och sliter upp bröstkorgar. Exakt som de skall göra.
SKRIBENT: Nikita Smirnov (nikita.smirnov@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Soile Siirtola (soile.siirtola@gmail.com)
RECENSION: 1349
EVENT: Black Christmass 2016
ARENA: Flygeln, Norrköping
DATUM: 2016-12-17
