Kyrkoklockor ringer. Den stora morbida begravningen kan begynna. När storslagna Bloodbath intar scenen är nedstigningen i graven oundviklig. Här skall ingen lämnas vid liv i slutändan av kvällen.
Nick Holmes drar ett plågat vrål och ber dödfödda komma till honom. Nedblodad står denna blasfemiske präst i ceremonin och lockar in i en bikt i mörker. Uppbackad av en smattrande Martin Axenrot bakom det tunga artilleriet slår detta en rakt på käften. Synden är som bortsköljd, nu finns bara mörkret och en sänkning av likkistan.
Denna supergrupp vet hur ett anförande ska göras. Grandiost och morbitt med en grumlighet från självaste avgrunden präglar ljudet. Som en sista anhalt för kvällen förs en ned i en massgrav med en bulldozer.
Som tronföljare till Mikael Åkerfeldt och Peter Tägtgren lyckas Paradise Lost-vokalisten göra ett utomordentligt jobb. Att få det gamla materialet att passa som handsken och få det att flyta ihop klockrent med de nya kreationerna är en sann konst i sig.
Blodbadet på scenen är estetiskt lockande då det lägger en extra emphasis på musikens budskap. Detta är inget dragplåster, det är en redig pungspark så det smäller om det. Detta är som ett nyligen uppgrävt lik, fyllt med likmaskar och så vidrigt att den mest magstarka obducenten inte ens törs röra. Det perfekta Frankenstein-monstret svensk dödsmetall kan frammana. Denna procession leder oss i cykeln av död. Från likprocession till det totala förruttnelsen. Ett band som visar en mästarklass i hur metal ska vara i dess råaste form.
Bloodbath lyckas tillintetgöra alla tidigare band under dagen och hamna i en liga för sig. Dessa är sannerligen dödsmetallens okrönta konungar.
SKRIBENT: Nikita Smirnov (nikita.smirnov@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Georgios Grigoriadis (Georgios.Grigoriadis@Rockbladet.se)
RECENSION: Bloodbath
EVENT: Black Christmass 2016
ARENA: Flygeln, Norrköping
DATUM: 2016-12-16
