Med en makalös inlevelse och publikkontakt fyller White Widdow Harry B James till bristningsgränsen. Att bevittna ett band på denna nivån är som att komma upp till ytan och äntligen få luft i lungorna.
Jules Millis är en sångare av sådan toppkvalitet att det är förvånansvärt att hans namn inte är vida känt. Ständigt i kontakt med publiken skapar han tillsammans med White Widdow magiska melodier och när de kompletterande texterna i Angel, Surrender My Heart och Living For The Night får liv, då finns inte orden att beskriva upplevelsen med. Xavier Millis på keyboard är avgörande faktor när det gäller bandets speciella sound, utan hans toner skulle låtarnas syfte försvinna helt och vara lika själsligt tomma som ett skelett. Enzo Almanzi på gitarr är en gitarrist som är trygg med att stå på scen och uppträder lite på egen hand, men hans talang är svår att utmana. Ben Webster på bas tar redan från start på sig rollen som bandets clown, hans personlighet syns tydligt i hans sätt att spela och det är allt oftare under spelningens gång som hans fingrar rör sig ner mot stallet och stannar endast millimeter ovanför. Noel Tenny på trummor är erfarenhet i kroppslig form, det syns i varje slag att han kan instrumentet som utgör hans verktyg innan och utan. Allt är så välplacerat och i takt att resterande bandmedlemmar utan oro kan göra vad de vill på scenen. White Widdow har en slöja av trygghet över sig, scenen är deras territorium och även om Jules vid vissa tillfällen har något svårt att komma förbi en entusiastisk Ben, så är det till publiken han vill och ska komma.
Den tydliga keyboarden tillsammans med trummorna har en egen del i låtarna och man blir glad av musiken. Ingen i publiken står still och folk knuffas med hårda nypor för att komma så nära den karismatiska sångaren som det går. Detta är utan tvekan en av de få kvällar jag sett Harry B James fyllas med så mycket folk som denna fredagen. När det kommer till band som White Widdow, så är det svårt att finna orden, det går att beskriva men samtidigt gör det inte deras framträdande rättvisa. Glädjen och lyckorusen som skapas genom deras alster är något som är få förunnat att kunna skapa, men det är en återkommande faktor denna kvällen. Faktum är att en filmisk scen tar form framför våra ögon när Stranded spelas, då två unga tjejer faller i varandras armar och möts i en dramatisk omfamning. Folk stampar takten, knuffar sig fram för att kunna slå näven mot Jules och när han sjunger så gör han det för en utvald i publiken, intensiteten blandas med en intim känsla och protesterna när sista låten i form av deras enda cover, Broken Hearts, vilket inte behövs då vi hellre hör deras egna låtar som är hårdare än slagen mot trummans bas.
Harry B James bästa bokning i år är utan tvekan White Widdow och vi hoppas det inte dröjer fem år till innan de återvänder.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Gabrielle Holmberg (gabrielle@artpics.com)
EVENT: White Widdow
ARENA: Harry B James / Stockhom
DATUM: 2016-12-02
BÄST: Precis allt!
BETYG: 
Se alla bilderna från spelningen här:
SETLIST
1. CRY WOLF
2. ANGEL
3. SURRENDER MY HEART
4. LIVING FOR THE NIGHT
5. STRANDED
6. BELOW THE BELT
7. RECKLESS NIGHTS
8. WILD AT HEART
9. STRANGERS IN THE NIGHT
10. BROKEN HEARTS – COVER
BANDFAKTA- WHITE WIDDOW
MEDLEMMAR
Jules Millis – Vocals /
Xavier Millis – Keyboards /
Enzo Almanzi – Guitars /
Ben Webster – Bass /
Noel Tenny – Drums
