Kraken Sthlm har inte officiellt öppnat ännu, men redan innan premiären har de lyckats boka band av hög rang inom thrashgenrens olika delar. Siniestro, Nervosa Thrash och Tysklands thrash-jättar, Destruction intog den 14e januari dess scen, med varierande resultat.
SINISESTRO – En helvetets fest
Samtidigt som första steget tas på scen förändras atmosfären och luften känns plötsligt tung och fylld av något utomvärldsligt. Linus Öhrn är den fulländade frontmannen, balansen mellan den dödliga sången och dom fulländande gitarrsolona glimmar likt guld i mörkret som omger oss. Sebastian Rojas på trummor spelar som om livet hans stod på spel, trummorna är inte bara hans verktyg, utan även ett hinder som måste förgöras med musikalisk utrotning. Basisten Joel Fox Apelgren skapar med hjälp av basen fina rundgångar som snurrar runt i lokalen och slår ner åhörarna likt käglor. De många instrumentala delarna gör att varje låt tar en lekfull form, men det är en farlig katt och råtta lek som äger rum framför oss. Gitarrens vinande sjunger om gråt och hopplöshet som motas med dödligt förakt i nästa slinga, få åhörare vågar sig fram och den som gör det dras antingen in i moshpiten på golvet eller längst fram vid staketet. En man iklädd stridshjälm visar mer än gärna hur musiken fångar upp honom och lyckas knuffa undan fler än en person från kravallstaketet. Fler och fler äntrar lokalen i takt med att Siniestro skickar ut sina melodiska förhäxningar och även basisten fångas in då han med respektingivande steg klampar över scenen i takt med trummorna. Musiken slår lika hårt som en wall of death skulle gjort, balansen mellan virveln och cymbalen lockar en längre och längre in tills man står i mitten av de båda sidorna som snart slår mot en likt en tsunamis vågor. Den sista melodiska slingan vaggar oss sakta in i en mardrömsliknande sömn och gitarren sätter ett plötsligt stopp som bryskt väcker oss. Variationen på melodierna och tonarten som får liv genom den perfekta sången är som öppna flertalet dörrar som alla innehåller ett nytt monster, det ena från ett djupare mörker än det tidigare. Ett kaosartat slut börjar när bandet bjuder upp Mattias Hägglund och Kimmy Lindau på scen för att delta i sången, detta medan Linus och Joel fokuserar på att leverera idealiska slingor av bas och gitarr. Plötsligt langar Linus ner gitarren från scen och Fredrik Dingvall bjuder på ett solo mitt bland åhörarna som delar på sig likt röda havet. Detta må vara första gången jag bevittnar Siniestros framfart på scen, men förväntningarna som byggts upp innan spelningen efter genomlyssningen av nya albumet Revelations in Mayhem, krossas till små smulor då dom inte ens kommer i närheten av kvaliteten de levererar. Blackmetal med inslag av punk och thrash har aldrig låtit så bra, frågan är om det går att göra det bättre?
BETYG: 
NEVROSA – En demonisk kraft
Sångerskan och tillika basisten Fernanda Lira äger scenen från den stund hon stiger ut, trots att detta är deras första spelning i Sverige sedan starten för sju år sedan, har hon en trogen fanbase som tillber henne likt en gudinna. Hon imponerar starkt med sin hårda röst och levande sätt på scen, gesterna som används skulle vid andra tillfälle ses som klichéartade, men nu ger dom istället ett eftertryck som slungar orden likt vassa knivar mot publiken. Prika Amaral på gitarr imponerar minst av de andra i bandet, att hon är en talangfull gitarrist hjälper inte då hon allt som oftast kastar förvirrade blickar på Fernanda. Trummisen vars namn ej går att uppfatta på grund av det höga jublet som varje ord sångerskan yttrar möts av, slår på trummorna med sådan kraft att det är ett under när skinnet håller hela spelningen. Samtidigt som Fernanda är hård likt en diktatorisk general som leder sina trupper, så finns där en ödmjukhet och ett upproriskt lugn. Hon ser sina åhörare som en del av spelningen och skapar känslan av att vi alla spelar samma skådespel tillsammans. En stor moshpit skapas och de tre männen som påbörjar den varierar mellan regelrätt moshpit och att stå likt tre glädjeflickor som sparkar högt med benen. Nervosa Thrash imponerar stort till en början, men Prikas tröttsamma sätt på scenen gör att Fernanda stundtals tyvärr inte lyckas rädda situationen.
BETYG: 
DESTRUCTION – The Big Three of Thrash från Tyskland har kommit vilse på sin färd
Dom tre första låtarna imponerar stort och Destruction visar att trots sin långa karriär som sträcker sig från 1980-talet till idag, fortfarande vet hur man startar en show, Men när fjärde låten tar sin början, då rasar fortet helt. Schmier vet hur man hanterar en bas, det är en sak som är säker och till en början håller även rösten då den har den rätta nattsvarta ton som präglat deras alster genom tiderna. Vad han sedan gör när det är dags för den fjärde låten, det vill jag nog inte ens ta reda på. Rösten förändras på sådant sätt att låten sticker ut från mängden likt taggarna hos en igelkott. Mike på gitarr är en underhållande syn, hans fingrar dansar med en säkerhet som bara kan komma från årtals övning, och kastar med håret som flyger genom luften likt damm från demoners vingar. Vaaver på trummor är den som håller liv i spelningen och lever runt som en best bakom sitt trumgaller, en positiv influens på det annars rätt så tråkiga bandet. Förhoppningarna om att de skulle vara på samma nivå som sina tidigare alster drunknar i ljudvågorna från nya albumet Under Attack och jag ber till högre makter om att dom ska inse sitt fatala misstag och återgå till den väg de hittills vandrat. Man kan förnya sig på många sätt utan att lämna den stig som skapats åt en, om det är den rätta. Även om det finns alster som får gensvar hos publiken så kommer det i ojämna vågor, en synd, för Destruction är utan tvekan ett av Tysklands Big Three of Thrash inom sin genre, förhoppningsvis bara lite vilse.
BETYG: 
SINIESTRO:
NERVOSA THRASH:
DESTRUCTION
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Gabrielle Holmberg, Artpics, (gabrielle@artpics.se)
EVENT: DESTRUCTION med Support RIFE/SINIESTRO/NERVOSA THRASH
ARENA: Kraken Sthlm
DATUM: 2017-01-14
BÄST: Variationen bland musiken och lokalens utforming
