"Snuten här ute, blir råare med tiden" vräker Hurula ur sig med rastlösheten untanpå huden. Introt har precis övergått till kraftverkslåten "Ont som jag" och hans rykande steg återspeglas i de strobeupplysta ansikten som fyller värmekyrkans katedraliska yta. Det finns något revolutionärt stort i rundgången.
Reverbet och de hypnotiska gitarrslingorna. De plötsliga tvärvändningarna och de allvarsamma ögonen under Roberts karaktäristiska lugg. "Det finns bara ett brus kvar i huvudet där ditt namn en gång var." Jag vet att alla där upprepar samma sak – för sig själva inombords eller skrikandes på utsidan. Som en unison meditation över vår radikala samtid eller en högst personlig hågkomst av någon eller något som gått förlorat. Det är nästan som en ritual. Och den förstärks till sin ytterlighet.
"Inte vet jag varför man ska vara lycklig när man kan vara normal" kan vara den mest ärliga textrad som någonsin formulerats och jag inbillar mig att vi alla är tillsammans just då och där. Våra hjärtan slår lika hårda slag. Våra blickar säger allt: "Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för". Och vi kan förändra allt.
BETYG : 
SKRIBENT: Tommy Hansson (tommy.hansson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Tommy Hansson (tommy.hansson@rockbladet.se)
KONSERT: Hurula
ARENA: Where's the Music? / Norrköping
DATUM: 2017-02-04
- Imagine Dragons intar ett fullsatt Globen – Vackert, ärligt och genuint - 2018-04-29
- Fall Out Boy – Återvänt till Sverige efter 10 år - 2018-01-13
- Mastodon – Helt okej ändå - 2017-07-03
