Det ligger en förväntan i publiken, det är utsålt och en blandad ålder dominerar bland åskådarna. Vasateatern är en gammal anrik lokal och väldigt vacker med art deco känsla. Ljudet är väldigt bra och ljusshowen ligger som en snygg bakgrund till konserten. Superlativ uttalas i publiksorlet om kvällens artist Lindsey Stirling.
En liten spröd tjej som egentligen inte väcker så mycket uppmärksamhet förrän hon inleder uppträdandet och visar sig på scen. Det är briljant musik, en irländsk underton och hennes dans gör det hela till en fullständig harmoni. Publiken är med redan från start och det är en sådan där show när det är en perfekt symbios mellan publik och artist. Med sig har hon en kille på trummor och en som spelar keyboard samt gitarr.
Att Lindsey är en briljant violinspelare råder det ingen tvekan om, hon spelar med en sällan skådad inlevelse och det har hänt mycket med hennes framträdande sedan första gången jag såg henne på Bråvallafestivalen 2014. Det är musik för själen och man dras in i hennes karisma från första ton, det finns inte en ton som hamnar fel när hon spelar. Dansen är en stor del av hennes show och hon har en fantastisk kroppskontroll – i ett parti böjer hon sig bakåt i brygga från stående och man blir tagen. Hon är liten kroppsmässigt men hon förmedlar en otrolig styrka under hela showen. Jag är helt tagen av framträdandet, det är vackert så man gråter både av glädje och tacksamhet över att få kunnat ta del av hennes fantastiska uppvisning. Hon förenar den irländska folkmusiktonen briljant med den moderna kompositionen. Även om det mesta är helt instrumentalt berättar hon ändå en helhet i sina låtar. Det är historier som berättas genom kroppsspråk som är i total balans med musiken. Hennes låtar får storvulna landskap att spelas upp och visualiseras. Det är en sublim film som spelas upp och det är mustanger som galopperar. Det är något John Bauerskt över hela framträdandet. Vi förs in i hennes värld och konserten som varar cirka 1 timme och 20 minuter går fort.
Hon har ett bra mellansnack och hon bjuder mycket på sig själv i det hela men utelämnar inget i berättandet om känslor. Hon berättar öppet om vännen som dött och hennes pappas cancer. Hon berör och under de senaste två veckorna har hon släppt tre nya videos från det senaste albumet Brave Enough. Lindsey pratar öppet om sorg, hur hon varit arg men kände att ilskan begränsade henne och det var först när hon började tänka tillbaka på minnen med tacksamhet som hon kände att hon började läka från sorgen. Det är där titeln kommer ifrån ”Be brave enough to live your life to the fullest”. Hon säger att tacksamheten för det förflutna har gett henne hopp för framtiden och det är ett budskap som hon vill förmedla till allmänheten.
Hon blir inropad på encore och hela Vasateatern fullständigt vibrerar av publikens stampande och handklappningar. Att bräcka det extranumret kommer vilken artist som helst ha svårt att leva upp till och det känns som att man upplevt 2017 års bästa konsert redan i februari. Att försöka beskriva Lindsey Stirling är svårt men naturkraft är nog det som fångar hennes persona bäst. Hon har fluorescerande mönster på scenkläderna som lyser upp i hennes dans. det är både gammalt och nytt material. När hon från senaste plattan spelar Roundtable Rival och duellen mellan gitarr och violinen, ja då är det så bra att man inte riktigt vet vad man ska känna. Man blir nästan lite förbannad över att hon är så skicklig, det är också en av hennes senaste videos som är en otroligt snygg produktion i vilda västern miljö.
Jag är otroligt glad över att ha sett hennes show och den rekommenderas varmt om man inte sett den. Ta chansen att se denna älva som förmedlar en sådan kraft.
BETYG : 
SKRIBENT: Christina Wernersson (christina.wernersson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Mattias ”Madcap” Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: Lindsey Stirling
ARENA: Vasateatern / Stockholm
DATUM: 2017-02-18
BÄSTA MINNET: Det var vackert, en otrolig entertainer som framför själsmusik.
