Horisont har precis inlett sin About Time-turné och The Crypt i Linköping var tredje anhalten. Västkustsyskonen i Honeymoon Disease och östgötabröderna i Knockin' Lost John förbandade kvällen till ära.
Efter sådär tre-fyra straffmissar att se den här Motalaensemblen live blev det äntligen ribba in på The Crypt i Linköping där bandet fått den första uppvärmningssloten till Horisont. Första plattan Got A Spell dräller av bluesiga jordigheter med känsla och hör till en av förra årets absolut bästa debutplattor. Titelspåret inleder med bra bett och drivet på platta finns även här. Ljudet skulle visa sig att, faktiskt, bli kvällens bästa. Den trånga scenen med dubbla trumset inbjuder förvisso inte till några större utflykter men det känns trevande och lite avvaktande på sina håll och grabbarna skulle må bra av fler och mer kontinuerliga spelningar. Bäst scenspirit har väderkvarnen Olle Haglund och Fredrik Jarmeus har skön raspighet i stämbanden. Det starka låtmaterialet rivs raskt av utan direkta pauser för att få ut maximalt av de 30 minuterna på scenen. Allra klarast ikväll lyser fuzzmackan Got A Spell och den lidelsefulla Broken Man. Autentisk, östgötsk bluesrock av klass finns det alldeles för lite av och med en ordentlig turné i ryggen kan det här blir riktigt bra även på scen.
Scenvana ser däremot Honeymoon Disease ut att ha gott om. Med en attityd lika cool som klädseln som osar bikerrulle från 70-talet så äger de varje kvadratcentimeter av The Crypt. Ljudvolymen har ökat men dessvärre på bekostnad av kvalitén. Till en början är det svårt att urskilja sången och Acid Disease (som förövrigt är en virvelvind av bläck och hår under hela spelningen) verkar ha strängat med luftsträngar. Men visuellt är det görsköj och att de enligt egen utsago har "världens roligaste jobb" märks. När ljudet klarnar kan vi höra en låt från kommande andra plattan som håller på att spelas in och idel grooviga choppers från The Transendence. Musiken grenar från samma släktträd som Spiders och Rock and Roll Over-gaddningen på Jenna Disease's överarm känns lika självklar som att Nicke Andersson varit med och proddat LP:n. Förbaskat underhållande!
Mina förväntningar på Horisont var löjligt höga med tanke på tidigare glimrande spelningar och senaste plattan About Time's klassikerstämpel. Noterar att de två vintagesyntharna från Odysseys-turnén nu fått sällskap av ett el-piano för att kunna ge de senaste låtarna sin rätta behandling. Placerade ovanpå varandra längst fram vid scenkanten ser vi tyvärr inte så mycket av Pontus Jordans trumslagarkonster.
Dessvärre gör ljudet sitt allra bästa för att omedelbart rasera förväntningarna där öppnaren Point of Return blir en grötig kakofoni. Det ropas friskt från bandet om sänkningar och höjningar till mixerbordet och det blir en aning ofokuserat. Under Writing On The Wall blir det tillfällig ordning i ljudbilden och vi får njuta av smattrande cowbells och kloppettiklopp-bas. Men i Letare hör vi inget av Magnus Delborgs sånginsats och Axel Söderberg får stödsjunga.
Crusaders Of Death kan dock inget förstöra. Jordans mäktiga timpani-bombande och Söderbergs darrande stämma driver oss in i kvällens kulmen som under sångmannens pissepaus eskalerar i ett strängepos som man aldrig vill ska ta slut. Här får progfantomerna från Blåvittland guldpyttvittring under ledning av den gänglige virtuosen Charles van Loo.
Under turnépremiären i Göteborg var det lapp på luckan när hemmasönerna spelade på Pustervik men ikväll på The Crypt är det glesbefolkat och drängfylla. Vet inte vad det är med Linköping och min gamla hemstad Norrköping för det är sällan man besöker en utsåld rockkonsert i de medelstora städerna på östgötaslätten.
Ljudet blir skapligt under konsertens andra halva där Priest-bryggan i Break The Limit alltid får mig att höja en knuten näve med inbillat armband av nitar och läder: "Sirens are wailing we're under attack! Trying to stop us there's no use in that!". Odyssey är enorm och avslutande Nightrider låter ikväll mer Status Quo-tolkar-UFO's-Doctor-Doctor än någonsin, blytungt! Men Horisont kan bättre, publiken kan bättre och framförallt ljudbilden kan betydligt bättre. Något säger mig att det sker redan på fredag i Stockholm då det här måste ses igen.
BILDGALLERI HORISONT
BILDGALLERI HONEYMOON DISEASE
BILDGALLERI KNOCKIN' LOST JOHN
BETYG, HORISONT : 
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlssson@rockbladet.se)
KONSERT: Horistont, Honeymoon Disease och Knockin' Lost John
ARENA: The Crypt / Linköping
DATUM: 2017-02-12
BÄSTA LÅTEN: Crusaders Of Death var bannemej episk!
BÄSTA MINNET: Honeymoon Disease var en positiv överraskning som ska följas närmare.
SÄMST: Ljudet var bitvis under all kritik
LÅTLISTA – HORISTONT – THE CRYPT
Point Of Return
Electrical
Writing On The Wall
Letare
The Unseen
Crusaders Of Death
Boston Gold
The Hive
Diamonds In Orbit
Break The Limit
Du Röde
About Time
Bad New
Odyssey
Night Rider
Stöd ROCKBLADET på FACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK
Fredrik Blid
Svenska singer/songwriters med stora doser hjärta och smärta är en annan passion med Lundell som obestridd kung och husgud följd av kronprinsarna Plura, Thåström, Winnerbäck och Per Persson.
The Boss är för övrigt världens bästa liveartist genom tiderna, den som tycker något annat har givetvis fel 😉
Latest posts by Fredrik Blid (see all)
- Rockbladet summerar musikåret 2020 - 2021-01-01
- Självbetitlat debutalbum från Electric Hydra - 2020-12-14
- Enigma Experience – Question Mark - 2020-11-14