De småländska glasbruks-poeterna sitter på axlarna av sina husgudar och presenterar ett naket och tidlöst epos med hjärta och smärta.
Ett briljant och hyllat debutalbum brukar oftast generera i en medioker uppföljare – men Avantgardet duckar för sitt öde. Med deras andra album På Östkusten Intet Nytt behåller de allt som funkade med debuten – och expanderar sitt sound. Detta är mycket tack vare samarbetet med Jocke Åhlund från Les Big Byrd – för att inte nämna det helt enastående samarbetet med El Perro del Mar ljuva stämma i danstryckar-balladen Nu Vill Jag Må. Kalla mig gammalmodig, men jag välkomnar öppet vers-refräng-vers strukturen som var av nästintill total avsaknad i debutalbumet. Hög i Gränder levererar utlämnande dagboksanteckningar ihop med radiovänlig och välproducerad pop-sensibiliteten. Albumets ballader är där skivan glänser som mest. Rasmus Arvidsson bär åter igen hjärtat på armen genom hela albumet. Han driver ut sina demoner med ett såndant sårbart prat-sjungande som gjorde bandets uttalade husgud Håkan Hellström till Sveriges bästa gatupoet.
Avantgardet behåller sin plats som Musiksveriges bästa anomali.
SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
BAND: Avantgardet
ALBUM: På Östkusten Intet Nytt
RELEASEDATUM: 2017-03-17
BÄSTA LÅT: Hög i Gränder
- Wolf Alice – En ensamvarg på scen - 2022-07-07
- Pearl Jam – Ständigt inaktuella eller tidlöst aktuella - 2022-07-06
- Post Malone – En klass för sig - 2022-07-04
