Sammanfattning: House of Metal, ni har gjort allt rätt.

Rockbladet besökte förra helgen Västerbottens stora metalfestival HOUSE OF METAL. Förväntningarna var skyhöga och bandlistan var riktigt bra. Nu tar vår reporter Rikard och berättar om sin upplevelse denna fina vinterhelg uppe i Umeå.

Lite lätt stimmig efter gårdagens After Work letar jag fram min plats på flygplanet. Jag ber snällt tanten i sätet bredvid mig att flytta sin väska, ur mina hörlurar som hänger runt halsen dånar Dark Tranquillity`s senaste platta och jag ser att hon sneglar lite extra när jag tar plats. Planet ska ta mg till Umeå och en av vinterns höjdpunkter, House of Metal.

Det är festivalens elfte upplaga och förväntningarna är stora. Hur skulle det kunna vara något annat då bandlistan innehåller bland annat Anthrax, Scar Symmetry, Pain och tidigare nämnda Dark Tranquillity. Väl incheckad på hotellet, nyduschad och om än ännu mer peppad än innan beger jag mig mot Folkets hus där festligheterna tar sin början om bara några timmar. Utanför möts jag av en stor skylt med festivalens logga och runt om ingången vankar otåliga besökare i väntan på att få komma in.

Jag tar mig fram till receptionen, förklarar at jag är här å rockbladets vägnar och får mitt pass och en lapp med regler för fotograferingen. I väntans tider gör man som sig bör, tar en öl, en hamburgare och går igenom kamerans inställningar. Så är det äntligen dags.

Som ensam att täcka denna festival så förstår jag att jag måste prioritera och staka ut en väl arbetad plan för hur jag ska försöka att få med så mycket som möjligt. Mitt första stopp blir bandet The Ravens Age, britter som har nära besläktade med kungahuset i bandet men då menar jag inte dom som bor i slottet utan Iron Maiden. Bandets ena gitarrist George Harris är son till Steven Harris och han känner vi väl alla till. Arenan för denna, vad som kommer att bli, väl godkända spelning är Studion. Ett par trappor ner i Folkets Hus. Det är den mellanstora scenen under festivalen och har en egen bar. När bandet kickar igång så är det kanske halv fullt, eller halv tomt för den som tänker på det viset. De allra flesta har istället prioriterat Scar Symmetry som spelar på den stora scenen under samma tid. The Ravens Age gör en bra spelning och under konsertens gång så kommer det in fler och fler och tillslut så ser det riktigt bra ut publikmässigt. 

Jag hinner springa bort mot stora scenen och möts av bandets version av "Ja må han leva” tydligen fyller bandets Per Nilsson år under helgen och publiken gör sitt bästa för att uppvakta honom. Det lilla jag ser av Scar Symmetry är imponerande, det är en stabil föreställning av ett band som vet vad dom pysslar med.

Nästa punkt på listan är Pain, Peter Tägtgrens gamla solo-orkester som idag har betydligt fler medlemmar. Deras industrimetal sätter verkligen fart på publiken. Bandet är så mycket mer än smash-hiten ”Shut your mouth” och även här levereras det en rutinerad show med underhållande metal.

Anthrax, festivalens riktiga dragplåster fyller ut hela Idun-arenan. Arrangörerna har till och med bestämt sig för att öppna upp balkongerna för att få in mer folk. Det här är en av de stora inom thrash och firar 30år på vägarna, vilket inte märks. Bandet är lika bra idag som för 25 år sedan och vi i publiken får uppleva en spelning av absolut världsklass.

Uppspelt efter att ha sett ett riktigt bra Anthrax och lite trött, måste jag erkänna, tar jag en snabb sväng ner till Studion igen där grindcore-bandet från hemmaplan, Grid, avslutar hela kvällen. Bandet spelar grindcore som genren ska låta, mer kan jag inte säga. Det är i ett lyckorus jag lägger huvudet på kudden och innan jag vet ordet av så har jag slumrat in. I drömmarna återupplever jag en förstakväll av en otroligt väl arrangerad festival där thrash-kungarna Anthrax drar det längsta strået. 

Jag vaknar alldeles för tidigt men vem vill missa en hotellfrukost. Efter några timmar på staden, en öl, snack med andra festivalbesökare och några renskrivna anteckningar från gårdagen så är det dags igen. Det är inte lika många sålda biljetter till denna kväll vilket bekräftar att Anthrax var de som drog den stora publiken.

Först ut ikväll blir Gloryhammer, ett platt fall. Bandets mix av riddare, rymdresor, vättar och lasersvärd går inte hem hos mig. Musiken som levereras är powermetal som ibland får inslag av något hämtat direkt ur melodifestivalen. Visst får man sig ett skratt ibland men det är allt. 

Stor skillnad blir det på nästa punkt, Ereb Altor verkligen trollbinder med sin vikinga-inspirerade metal. Det är mörkt, blodigt och alldeles, alldeles underbart. Nere i Studion är det smockfullt och bandet gör ett gig som kommer att bli ett av de bästa under helgen.

Efterträdarna på scenen, Gävlebandet Wolf gör också de en mycket bra spelning. Här är det ren och skär metal som gäller och efter 17 år är de äntligen tillbaka i Umeå. Wolf radar upp hit efter hit och publiken är i högform. Väl Godkänt på betygspappret.

Den stora äran att avsluta festivalen har fallit på Dark Tranquillity, och vilket sätt de gör det på. Få band lyckas leverera så här hög klass i ett så hårt tempo. Göteborgarna är i absolut toppform och om Anthrax var högst upp på pallen i år så är dessa killar bara en hundradel efter. Vilket magiskt pang-avslut!

Kära House of Metal, ni har gjort allt rätt. När andra festivaler, ingen nämnd ingen glömd, bara verkar vilja tjäna pengar utan någon som helst tanke på oss i publiken så får ni oss att känna sig hemma. Ert jobb är mödan värd och jag hoppas innerligt att ni får ta emot all den cred som ni förtjänar. Men ni kommer att få jobba hårt inför nästa år om ni ska bräcka det här. Vi ses 2018!

SKRIBENT + FOTO: Rikard Lantz (rikard.lantz@rockbladet.se)
EVENT: House Of Metal
DATUM: 3-4 mars 2017
PLATS: Folkets hus / Umeå

Läs hela bevakningen av House Of Metal här.