Skivrecension: Wormwood - Ghostlands: Wounds From a Bleeding Earth - En resa genom mäktiga skogar och dimma

Stockholmsbaserade och svängiga Wormwood har nu officiellt släppt sin efterlängtade fullängdare. En ljudmässig resa genom de vackra svenska landskapen, där prakt möter melankoli och extravaganta riff möter vacker melodik. Detta är utan tvekan en odyssé fans av svartmetall bör bege sig ut på.

Annons

Med EPn The Void: Stories from the Whispering Well lyckades Wormwood göra ett fast slag i bordet via hårt riffskapande som sätter kroppen i rörelse. Med ett intressant tema och välskapad musik, visste många redan att det här är ett band som kan gå långt. Nu har det blivit upp till bevis i och med fullängdaren Ghostlands: Wounds from a Bleeding Earth.

Redan efter öppningsljuden i Gjallarhornet lyckas kvintetten slå lyssnaren över öronen med ett redigt påstående. The Universe is Dying visar på uppfinningsrik melodik med gitarrer, kombinerat med bandets säregna präktiga catchiga riff. Att sedan avundas Johtuns kulsprutesmattrande blast-beats är på sin plats då det vidare för fram draget i låtarna.

Sedan sker en brytpunkt och Wormwood går in i helt obanad mark för deras sound när det mäktiga eposet Godless Serenade ljuder. "We Are the Wounds from a Bleeding Earth" vrålar vokalisten Nine fram med en viss vemodsklang och sätter därmed pinnen för kompositionens nästan avundsvärda pompa och ståt. Därefter följer en resa där bandets folktendenser yttras ypperligt när den intensiva growlsången beblandas med kvinnlig skönsång i trallvänliga klanger. Detta går främst att höra i Tidh Ok Ödhe där hela stickpartiet är något som lär sätta sig i lyssnarens huvud efter blott en genomlyssning. Resan når sin sista anhallt när bandet med en sista kraftansträngning bringar lyssnaren till extas. Detta är förtjänsten till slutpartiet i epilogen To Worship, allting bygger upp till ett avslut som lämnar lyssnaren längtandes efter en ny resa och kanske även återbesöka denna rutt.

Ett album med variationsrikedom, allt från en Månegarm-aktig känsla när det väl drar igång till storslagna skri från vildmarkens atmosfäriska ljud innefattar koncist spelet. Det fantastiska gitarrarbetet signerat Nox och Rydsheim är något ofattbart som bör upplevas. Ibland ter sig en höra inspirationer från blues och annat otippat mitt i ett spindelväv av redan nyskapande black metal-riff.

Som körsbäret på kakan är den extremt mäktiga körsången över refrängerna som poängterar väl och höjer känslan till episka proportioner. Definitivt ett band som tagit ett litet kliv ifrån sina rötter, vilka redan där var unika, och lyckas göra ett avtryck. Wormwood är ett band att se upp för, då detta album är som det första ylande av en flock hungriga vargar innan bytet skall anfallas.

Betyg:
Bästa låt: Tidh Ok Ödhe
För fans av: Månegarm, Enslaved, Taake, Eastern Front, Summoning
Recension: Nikita Smirnov