Format av fyra målmedvetna och drivna personligheter som inte låter något stå i deras väg, är Ban Biancas framgång ett faktum. Deras resa uppför trappan må ha kantats av diverse motgångar, men dom har också bevisat att ett musikalbum inte alltid är biljetten till framgång.
– Bandet grundades när jag och Fredrik träffades på en fest, jag skulle sluta i mitt band och han starta ett. Sedan kom Kim som är bror till Fredrik med, och vi körde under olika konstellationer tills Ban Bianca grundades runt år 2014, berättar Victor Ekwall, sångare.
Trots sin hittills framgångsrika karriär, främst när det gäller bokning av spelningar så har Ban Bianca fortfarande inte släppt ett fullt album. Något som Victor förklarar är en del av deras strategiskt upplagda plan.
– Om man släpper singlar och musikvideos till dessa, då täcker man i princip all slags media. Dessutom kostar det massor med pengar, musikbranschen är väldigt dyr och att släppa ett helt album som ett rätt så okänt band, då försvinner man lätt i flödet. Vi har fokuserat på att istället släppa en bra EP och bokat så mycket spelningar som går, man vinner mer som band på att synas mycket på olika scener och mediaforum.
Trots avsaknaden av ett musikalbum, är Ban Bianca ändå ett av dom få svenska band som lyckats ta sig in på HardRockHell Radio´s Weekly Top 20 Countdown. Bland annat slogs dom mot mer etablerade Michael Monroe från Hanoi Rocks och Alter Bridge.
– För mig som vuxit upp med Hanoi Rocks så var det extra kul att gå förbi dom, men även svenska Confess var med, så det var kul att se fler svenska band vara med, tycker Kimmy Roxx, basist.
Enligt Viktor är det viktigt att det går bra internationellt, men trots att det går bra så är han inte nöjd.
– Precis som alla andra band så går vi i en trappa, ibland är det större spelningar och ibland mindre, samma sak med publiken. Men man vill bara ha mer, det är svårt att bli nöjd, berättar Victor.
Oavsett om det bara är en person i publiken eller flera hundra, så anser Fredrik Persson, gitarrist i Ban Bianca att ingen i bandet anpassar sitt sätt att framträda.
– Det smittar av sig på oss andra när Victor sätter igång, det ska han ha en stor eloge för att det inte spelar någon roll hur stor publiken är eller scenen vi står på. Sedan att han har en tendens att ramla av, är en annan sak.
Det märks att medlemmarna står varandra nära, under intervjun haglar skämten och dom driver hårt, men samtidigt broderligt med varandra. När scen-incidenten kommer på tal, förklarar Victor att klockan var två på dagen och han var så inne i framträdandet att han inte märkte när scenen tog slut.
– Men det var bara att hoppa upp och köra igen. Men ska jag vara ärlig så försöker vi ta oss utanför Stockholm, för om du jämför med andra städer, så är konkurrensen annorlunda här. Det finns så många bra band här och då är det tuffare att slå sig fram för att synas. Vi vill sprida vår musik och åka runt, träffa nya människor och speciellt entusiasterna som hjälper oss vidare, berättar Victor.
När frågan ställs gällande hur det kommer sig att Ban Bianca´s musik, har större spridning internationellt och framför allt i USA, har ingen i bandet något riktigt bra svar på. Kimmy gissar på att det kan bero på att antalet radiostationer är fler och att Sverige inte har samma utbud. Men Fredrik är inne på ett helt annat spår.
– I staterna finns det fler radiostationer som spelar rock, svenskar överlag är lite för enkelspåriga och vågar inte testa på så mycket nytt. Svensk media är också lite tightare när det gäller att lyfta upp nya band, många gillar samma saker och det är helt enkelt lättare i USA.
Jämför man den svenska musikbranschen med USA, så märker man tydligt att människor där är mer öppensinnad för ny musik. Många svenska band har först slagit igenom internationellt, för att sedan slå i hemlandet.
– Praktiskt taget allt som slår i USA, det kan slå här också. Men kulturen är annorlunda där borta, vi träffade en som började följa oss direkt på sociala medier efter att ha lyssnat på vår musik. Tyvärr ger det inte så mycket att resa runt med ett stort band i Sverige, som utomlands. Som vi sa tidigare, så finns det många bra band här, men det är på internationell nivå man måste slå, anser Kimmy.
När det kommer till själva musiken, anser medlemmarna att den röda tråden i deras konst baseras mycket på känslor. Men också deras humör kan ha stor påverkan.
– Musiken skrivs först, sedan texten och den röda tråden består av hur vi vill forma melodierna efter känslorna. Är en låts sound pratigt till exempel, då blir texten anpassad efter det när vi skriver, berättar Victor.
Kim Persson som är bandets trummis, anser att det är sättet som dom spelar på som formar musiken
– Det är hur vi spelar som formar musiken och som även definierar oss som musiker. Alla har olika influenser som vi skapar något eget av och sedan ändrar det gentemot varandra. Som exempel så kan en låt börja med Victor och sluta som en sammanställning av oss alla, baserat på våra personligheter och det vi bidrar med musikaliskt.
Kimmy anser dock att det är mer än så som påverkar deras musik. Eftersom killarna kommer från olika bakgrunder och har olika uppväxter, följer det med in i musiken.
– Uppenbarligen så påverkar vi alla musiken, har man något bagage med sig och pitchar in det på ett bra sätt, då bygger alla på det tillsammans och skapar en gemensam historia. På så sätt kan man släppa det och gå vidare, lite som att få terapi, anser Kimmy.
För Victor handlar musiken mycket om timing, enligt honom slår det både styrka, precision och snabbhet.
– Om en textrad ska passas in, så måste den passa timingen i låten, likadant vad gäller med ett budskap eller en enkel mening. Så det är klart det har en stor betydelse, men vi skriver mycket om saker vi varit med om eller gjort tidigare, det blir roligare på det sättet.
Även om en medlem kan ta med sig en tio år gammal historia och bandet tillsammans skapar ett konstverk av det, så lever dom i nuet. Enligt Fredrik är det främst händelser som händer här och nu som blir musiken.
– Sättet som vi skapar musik på är genom det som händer nu, jag är ganska tankspridd av mig och kan vissa dagar komma på en lösning genom att nynna den. Ibland står jag på jobbet, andra gånger lagar jag mat, sedan träffas vi hela bandet och testar det. Men sedan skiljer sig alltid låtarna åt, på det sättet att vissa av oss har mer styrka än andra, på så sätt att en person kanske får mer känsla för en låt och en annan mer hakar på. Det är lite som en delad diktatur, alla har sin stund när man kliver in. Om jag hade stått utanför och lyssnat, så hade jag lätt kunnat höra att trummisen är min bror, för han har sitt eget sound och sätt att spela på, likadant med Kimmy och mig själv, berättar Fredrik.
Att det finns starka personligheter i bandet, finns det ingen tvekan om. Victor som är en naturlig frontman, tar även under intervjun mest plats och killarna är inte rädda för att prata åt varandra. Kim och Kimmy är dom som säger minst, men när dom väl tar till orda, är det genomtänkt.
– Som band är det minst problem med hur vi präglar våra olika roller som sång och melodi, musiken byggs upp av att alla lägger till sina delar. Kimmy och Victor är mer punk, medan Fredrik och jag är mer åt det metal hållet, berättar Kim.
Kimmy fortsätter och berättar att ibland måste han stoppas av resterande medlemmar. Detta eftersom han är så präglad av punken och inte är van vid att spela på samma sätt med en trummis.
– Jag bara matar på, men sedan starten i Ban Bianca, så har jag verkligen växt både som musiker, men även person. Även om jag fortfarande ibland går in med tunnelseende, så ändras tanken och arrangemanget kastas om när dom andra skickas små pointers. Så det finns väldigt mycket att tacka grabbarna för, både på musikalisk nivå men även personlig, anser Kimmy.
Gruppen berättar att han är deras tredje basist på tre år och har varit med sedan år 2015. Problemet med att hitta rätt basist är äntligen över och även den enhetliga karisman och glöden som bandet har späddes på när Kimmy gick med.
– Tidigare både spelade jag gitarr och sjöng, men kände att jag ville komma närmare publiken och bli mer energisk. Om du har ett invecklat gitarrsolo eller riff som sedan ska följas upp av ett svårare sångparti, då försvinner karisman. Nu är vi ett komplett band och min fokus kan läggas helt på sången istället, det ger musiken en annan ton, berättar Victor.
Tid är något som oftast är en bristvara för ett band och Ban Bianca är inget undantag. Inför sin stundande turné i Sverige och senare i höst även Finland, repar bandet flertalet gånger i veckan.
– Målsättningar är något som vi sätter upp för oss själva och som ska nås innan året är slut. Ett av dom är att spela in något mer, kanske inte ett helt album som vissa av oss vill, utan snarare en längre EP med fler låtar. Skrivandet är i full gång och det har resulterat i tre nya låtar i vårt sommarset, så det känns bra. Förmodligen har vi ännu fler låtar slutet på sommaren, så jobb med bandet har vi gott om att göra. Ska jag vara helt ärlig, så är detta året mycket bättre än förra, spelmässigt, berättar Victor.
På bara två månader lyckades han boka in fler spelningar än föregående år. Något som även sporrar dom att repa mer.
– Du skapar dig själv ett bra självförtroende att ha som grund, sedan spelar även gruppkemin in och det faktum att vi röjer mycket även under resningarna. Personligen så tror jag att mycket från scenspråket grundar sig på hur vi är även i replokalen, tycker Kimmy.
Frågan gällande huruvida bandet kontrollerar musiken, eller tvärtom om skapar en diskussion. Kimmy anser att den styr dom i replokalen, dom andra att kontrollen är oavkortad deras.
– Vi spelar musiken och därmed är det vi som har kontrollen. En grej som vi håller hårt på, det är att inte dricka när vi spelar, okej att man tar en bira men att sitta och förfesta går inte. Om du har druckit så påverkas musiken och det låter inte bra, då är det bättre att bli taggad på annat sätt, anser Fredrik.
Resan mot det stora genombrottet beskriver killarna som ett roligt åtagande. Alla som sitter här idag gör det av en anledning.
– Du börjar ju av en anledning, målet för oss är att fortsätta uppåt. Man ska aldrig sikta lågt, för då kommer man ingenstans. När det stora genombrottet kommer, då tar vi problemen som uppstår då istället, nu är det bara resan som gäller. Skulle vi inte nå det högsta målet, så är besviken fel ord att använda. Men som Victor sa, man vil ha mer, men jag har personligen fler små mål än stora. Dom första stora spelningarna jag gick på, var i Globen så det är en milstolpe för mig, men korta och koncisa mål först och främst, berättar Kimmy.
Satsningarna som bandet har gjort under tre år har resulterat i många fler spelningar och bättre samarbeten. Även musiken dom skapar har utvecklats och enligt Victor finns det inget som stoppar dom från att fortsätta.
– Livet händer, så är det bara och alla går igenom tuffa saker, men då får man hantera det på ett bra sätt. Något som vi alla är hårda med, är att vi inte slutar bara för att det blir mörkt ett tag, pressen vi sätter på varandra resulterar i en bra disciplin oss emellan. Rent generellt har vi inte några konkreta mål skrivna i sten så sätt, det viktigaste är att vi är bra och låter bra så att det går att prestera på den nivån bandet kan, gärna högre än det också, berättar Victor.
Uppoffringar är något som en musikalisk karriär kräver och det är något som alla i Ban Bianca är beredd att göra.
– Alla har andra intressen utanför bandet, men det kommer att få läggas åt sidan när vi når den punkten. Man ska inte döda det, utan helt enkelt prioritera rätt. Självklart så kommer den tiden att komma, det är något vi måste planera för redan nu, men det är ofrånkomligt att musiken under perioder kommer att ta upp hela livet för oss. Sedan är det också upp till var och en att hantera det inom bandet, men resan dit är lång och fokus ligger främst på det som händer idag, men vi är alla beredda att offra något för att komma dit, berättar Kimmy.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Foto: Jakke Röntynen
Reporter at Rockbladet.se
Latest posts by Gabi Mattsson (see all)
