En stentung sagostund med Skraeckoedlan

Krökbackens husband tillika det östgötska fuzzodjuret Skraeckoedlan förärade gastropuben King's Table med en nattspelning i fredags. I sommar gör man sin sjunde ökenfestival i Leksand, vilket innebär att man har spelat på samtliga krökbackar.

Senast Skraeckoedlan skulle Stockholmsspela fick man vända om till Norrköping igen då terrorattacken vid Åhléns satte stopp för alla events i huvudstaden. Den gången var Uppsalabandet Döda Havet tänkta som uppvärmare men ikväll är det stockholmarna Snowy Dunes som fått supportrollen. Dunes musikaliska övningar där Electric Wizard-utsvävningar varvas med sabbathanska doom-utbrott blir en nästan lika trippig resa som psykedeliafilmen som rullar i bakgrunden. Den profilstarke sångaren Niklas Eisen får ofta feeling och ger sig iväg på några utflykter över högtalarna framför scenen. Spontant får jag lite Radio Moscow-vibbar av den här kvartetten och det är extra välbehövligt med tanke på hur sorgligt sällan Iowa-trion gästar vårat land i norr. Det blir en smula långrandigt ibland men Snowy Dunes är absolut ett helt ok substitut.

Pausmusiken på King's Table ackompanjerar väl konsertbesökarnas tischor där stoners som Sleep, Asteroid, The Sword och Kadavar samsas med legender som Led Zeppelin och Black Sabbath om utrymmet på svettiga överkroppar.

Det Ozo-proddade första albumet Äppelträdet från Skraeckoedlan (vilket fantastiskt bandnamn för övrigt!) lät som ett refrängstarkt Truckfighters på svenska. Platta nummer två, Sagor, var mer en progressiv Pekingdoom av lika delar Mastodon och Baroness. Att man skippat de engelskspråkiga låtarna och kör enbart blågula vokaler och konsonanter på Sagor är bara positivt då detta tillsammans med udda texter och Robert Lamus pratsång ger bandet sin unika identitet.

Bläcket på det nysignade skivkontraktet med Fuzzorama Records har knappt hunnit torka när Skraeckoedlan förkunnar att nu är det sagostund och intromusiken från SVT:s gamla goa Sagostunden tar oss in i en stentung version av Äppelträdet. När gitarristen Henrik Glüttner lossat på hårknuten och tagit av sig glajjorna så vet man att det blir åka av. Något som publiken på den fullsatta puben tar fasta på och det bangas taktfullt tillsammans med musikerna. Martin Larsson måste vara Sveriges lyckligaste trummis efter Axel Sjöberg (fd Graveyard och numera Big Kizz). Han verkar älska varje sekund av att få ge skinnen en rejäl omgång.

"Vi spelade in en cover för ett tag sedan…och den tänkte vi inte köra" förkunnar Lamu och trots upprepade skrik på Kent-tolkningen Pärlor så lyser den med sin frånvaro natten igenom. "Ni vet att ni är hårdrockare som önskar Kent?", ler han. Bättre går det med önskningen av Gigantos som inte spelats på ett tag. Trots egenutsagd ringrostighet så orsakar den, som i princip allt annat under konserten, ett stort glädjerus i lokalen.

Det 16-strängade bläckfiskmonstret gör också det mesta rätt med sina snirklande och gurglande stenkrossarriff. Jag brukar ofta gnälla över att konserter är för korta men i natt känns en timme precis lagom för de här relativt odynamiska tongångarna.

Det tredje albumet ska spelas in under året och släppas under 2018. Det är enligt basisten Tim Ångström svårt att skriva bra låtar vilket kanske är anledningen till en jämförelsevis långsam utgivningstakt. Att bandet skrev på för Truckfighters skivbolag är att komma hem till rötterna förklarar Tim efter spelningen. Undertecknad ser fram emot nytt egensinnigt material.

BILDGALLERI SNOWY DUNES

BILDGALLERI SKRAECKOEDLAN

BETYG, SKRAECKOEDLAN :
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
KONSERT: Skraeckoedlan + Snowy Dunes
ARENA: King's Table / Stockholm
BÄSTA LÅTEN: Cactus

BANDFAKTA – SKRAECKOEDLAN

MEDLEMMAR
Robert Lamu – sång och gitarr
Henrik Grüttner – gitarr och bakgrundssång
Tim Ångström – bas och bakgrundssång
Martin Larsson – trummor

DISKOGRAFI
2010 – Flykten från Tellus (EP)
2010 – Världarnas Fall (EP)
2011 – Äppelträdet
2012 – Mesozoikum (EP)
2015 – Sagor

| HEMSIDA | FACEBOOK |