Papa Roach har sedan starten varit ett band som aldrig har låtit musikaliska regler begränsa dom. Dagarna innan skivsläppet av deras nionde studioalbum, Crooked Teeth fick Rockbladets reporter en kort, men personlig telefonintervju med bandets trummis Tony Palermo.
Vad är anledningen bakom ert samarbete med PledgeMusic som erbjöd fansen olika paket med upplevelser och merch inför förköpet av Crooked Teeth?
– Vi saknade absolut inte pengar, utan det var för att kunna erbjuda dom fler alternativ än bara ett, alltså enbart skivan. Eftersom det är vårt nionde studioalbum, så kände alla att vi måste göra något nytt och kreativt, att fansen skulle bli lika exalterade som vi.
Med nio album i ryggen kan det försvåra utmaningarna det medför, men Papa Roach verkar alltid hitta ny gränser att gå över. Kan du berätta vilka positiva egenskaper det nya albumet har medfört och färgat av på dig?
– Jag hoppas och tror att med varje album så blir man en bättre musiker, både när det gäller att skriva musiken, men även när det gäller att spela på dom spelningar som följer. Denna gång hade vi det mycket roligare i studion, den kreativa processen bakom albumet var helt annorlunda och utmanade oss. Vanligtvis brukar det bli så, men eftersom vi aldrig vill göra om samma sound eller följa upp en skiva med en likartad, så ville vi testa gränserna extra mycket med Crooked Teeth. Papa Roach är ett band som inte gillar att bli kategoriserade och placerade i olika fack. Jag hoppas att den utmaningen vi kände fanns framför oss, är något som både dom gamla, men även nya fansen känner sig delaktiga i när dom hör albumet. Studion är en plats som alla älskar att vara i, men scenen är vårt hem. Något som jag tycker om med studion, det är att arbeta med olika producenter för då utvecklas jag på helt olika sätt och är dom riktigt bra, då tvingar dom en att arbeta hårt och gör en riktigt förbannad, berättar Tony med ett skratt.
Det nya albumet har många influenser och det märks tydligt att gränser är något som inte existerar för er. Kan du berätta om syftet med själva albumets mix?
– Titelspåret Crooked Teeth är väldigt tung och bombastisk, Periscope däremot är mer än poplåt så det blir en resa. Som band har vi alltid försökt skapa en resa att ta med fansen på, denna gång är det en extremt tillfredställande sådan. Du kommer att höra inslag av mörker och hopp, mycket positivitet också eftersom det är en riktig resa. Du måste förstå, att vi är fortfarande i grund och botten ett rockband, även om där finns inslag av elektronisk musik så kan man aldrig sudda bort vår stabila grund. Egentligen så är vi bara fyra killar som är fans av musik, men samtidigt vill vi utvecklas och inte göra vår fans besvikna och för att undvika det, så testar vi gränserna hela tiden. Även våra influenser varierar, på detta är det nog ingen som hade förväntat sig att jazz och klassisk rock och hip hop, skulle inspirera oss att göra albumet till vad det har blivit. Musik som konstform är den bästa sorten, jag är en konstälskare och gillar alla dess former, men just musik är något som säger mer.
Som musiker är det viktigt att man har ett nära förhållande till den konst man skapar, på vilka sätt har den blivit en del av dig på ett mer personligt plan?
– Musik är något som alltid har varit där för mig, ända sedan jag var liten och kopplingen till den har bara blivit starkare. Nästan så att den har tagit över en stor del, gällande min personlighet. Men jag vet att alla medlemmar känner starkt för vad vi gör och att det är vad som gör oss kompletta, tar du bort musiken ur våra liv, då tar du bort syftet till varför vi föddes. För mig så finns det inget som kan liknas vid musik, jag kan inte gå en dag utan att lyssna på något, om så bara en enda låt. Jag menar, vem går runt en hel dag och inte lyssnar på musik, finns det sådana personer?
Inte vad jag vet. Du är bandets trummis och utmaningen för dig blir att nå fram till publiken bakom trummorna. Vad är din bästa approach mot publiken för att dom ska lägga märke till dig också?
– Papa Roach är kända för att vara ett energiskt band och Jacoby är den som verkligen blir ett med publiken. Det spelar ingen roll vart vi spelar eller hur stor scenen är, han ska ut bland publiken och skapa dom där speciella ögonblicken. Jacoby är den sortens frontman som tar med showen ut till publiken, medan jag som sitter fast bakom trummorna och gömmer mig. I vanliga fall är jag en lugn person, men samtidigt älskar jag att slå skiten ur mina trummor och på det sättet skapa en grund uppbyggd av energi som resten av bandet kan ta sin energi från. Att sedan se dom ge samma energi till publiken, som ger tillbaka den, det utbytet går inte att beskriva med ord. Efter en spelning så är jag helt genomkörd, men det är så jag låter min röst göra sig hörd och nå ut till åhörarna.
Hur ställer du dig till det faktum, att fans kommer fram till er och berättar att du räddat deras liv?
– Du anar inte hur många gånger vi möter fans som säger just dom orden, det är ganska smickrande, samtidigt berörande. Men det skapar också ett visst ansvar, för jag och killarna vill inte att någon ska känna sig ensam. När man går igenom stadiet från att vara barn till att bli vuxen, så lär man också känna sig själv. För mig var musik något extra viktigt under just den tiden, det är fortfarande som du säkert märkt, viktigt och en stor del av mitt liv. Saken är den att, ju äldre man blir desto mer bekväm blir en person med vem man är. Just dom där första åren som vuxen under tidiga tjugoårsåldern, men även tonåren är dom som är mest påfrestande. Din personlighet formas och hormonerna är under uppror, så jag tror utan vetenskapliga bevis att musik vid den punkten, är det man kan luta sig mot för att få hjälp.
Vad betyder Crooked Teeth för dig och hur reflekterar namnet både innehållet, men också er som musiker?
– Jag tycker att namnet ger en hint om vad som finns inuti, men också vilka utvecklingar som har skett på ett musikaliskt plan. På grund av att så många förlitar sig på oss, ville vi på något sätt förmedla att dom brister du har är något som ska tas tillvara på. Ingen är perfekt och ingen är ensam om att ha brister, det finns inga perfekta människor. Tyvärr finns det en illusion av att det gör det, titta bara på dagens sociala medier eller reklamannonser, allt är så perfekt, men det är inte äkta. Istället, stå upp för dina brister och snälla förstå att du är inte ensam. Vi har alla våra problem, även jag.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@hotmail.se)
