– Främst genom att inte vara rädd för att prova på nya saker, i Siniestro använder jag mig av många olika tonlägen och det blir lite så med detta akustiska projektet också. Varje parti i en låt kräver en viss form av tolkning på rösten, vilket resulterar i olika röstlägen som formger olika känslor. Men viktigaste av allt, det är att hitta rätt tonart för sin egen röst, i originalen är tonarterna annorlunda, så dom var jag tvungen att ändra så det skulle passa min röst bättre, för jag kan inte sjunga som dom andra. Sedan ville jag att det skulle bli mitt egna, låtarna är hyllningar som vi gjort för att hylla originalen, fast på våra sätt. Om någon skulle göra en cover på en av mina låtar, då skulle jag vilja att dom också gör sin egen tolkning istället för att spela eller sjunga exakt som jag gör. Det är den egna musikaliska kreativiteten och känsla som man vill åt och det hoppas jag kommer fram i dessa låtarna som vi har arbetat med, berättar Linus.
– För att även om tillfället presenterat sig tidigare, så vill jag att studion skulle vara bra och att teknikern var någon jag kan lita på till hundra procent. Det måste vara rätt känsla och även om många får bra resultat genom att spela in hemma, så fungerar det inte bra för mig, berättar Linus.
– Kristoffer, som äger studion vi spelade in i, visste precis vad vi var ute efter. Eftersom att låtarnas uppbyggnad är omgjord är även körpartierna det och gitarren också. Han gav väldigt bra inputs när det gällde sådant också, berättar Terror
Linus, kunde du ta ett steg tillbaka och släppa på kontrollen? Jag vet sedan vår tidigare intervju att du tar musik på väldigt stort allvar och gärna har många projekt igång.
– Det gick lättare än jag trodde, att våga släppa taget om kontrollen, samtidigt som jag behöll lite av den. Ingeting hade fungerat om inte någon hållit i taktpinnen så att säga, men det var mycket sådant jag lärde mig också. Att ta in åsikter från andra och deras kritik eller idéer, mitt kontrollbehov kan stå i vägen för det ibland, men det är en sida som jag fick möjlighet att arbeta med genom projektet. Sedan var det ganska skönt att låta vänner, som Kongo och Dinge köra lite som dom ville, Terror fick dessutom mer självförtroende gällande sin egen sångförmåga genom att vi inte satte upp några sådana regler. På sätt och vis hade jag ändå kvar rätt mycket, eftersom att om jag inte valt ut låtarna hade det inte blivit något, så nu är det inspelat och klart efter tio års tjat från folk, berättar Linus med ett skratt.
– Någon måste ju ta steget, alla har möjligheten men det är få som gör det. Nästan som med turnéerna, det blir inget om ingen bokar spelställen och styr upp saker och ting, anser Terror.
Finns det några begränsningar när det gäller låtar som ni kan välja ut tolka? Jag tänker på röstmässigt och även musikaliskt, eftersom inte alla låtar går att göra om.
– Man kan tolka alla låtar, det finns inga regler eller gränser, visst kan det vara svårt att göra en cover på vissa om dom är bra som dom är. Men det är också en bra utmaning, för då fortsätter den musikaliska utvecklingen. Håret på armarna ska resa på sig för det visar att det är rätt. Vi har som sagt spelat mycket på efterfester, våra rep kan man väl säga att det har varit och nu fortsätter vi göra på vårt sätt, tycker Terror.
– Den enda begränsning som jag har, är att låtarna måste betyda något för det är bara då som dom kan beröra en. Jag känner när det fungerar, eftersom det är mina känslor som avgör. Gränser finns egentligen inte, men det får inte vara en massa svammel, utan det måste vara på riktigt. Jag kan inte stå för något som är tramsigt, det ska inte gå att skämta bort, utan den där hårda, dystra och mörka delen måste finnas kvar, musik är något som jag tar på för stort allvar för att kunna göra en oseriös låt, anser Linus
Det verkar som om låtarna betyder väldigt mycket på en personlig nivå, kan det ibland hindra er från att göra låtarna rättvisa?
– Nej, ju mer något berör dig desto bättre blir din egen version av det, musik kan inte beröra en person för mycket. Ta till exempel In This River med Zack Wylde, den har stor betydelse för mig och är en låt vi förmodligen tolkar till nästa skiva. Men det kommer vara omöjligt att härma originalet, utan den kommer förenklas lite både musikaliskt och röstmässigt, för att passa oss bättre, berättar Linus.
– Vissa låtar betyder exakt samma sak ovsett vad som händer, betydelsen dom bär med sig förändras inte för mig, anser Terror,
På vilka sätt påverkas ert vardagliga liv av att arbeta med tolkningarna av låtarna?
– Dagarna innan drömmer jag om musiken och kan inte sova, det är svårt att tänka på annat, så det är inte ovanligt att jag ligger vaken på nätterna och funderar på hur inspelningen ska bli. När det är en sådan period, då är min fokus helt och hållet på det och därför är det också skönt att vi är ganska snabba i studion. Att gå runt och grubbla på massa saker under en längre period är ohållbart, då är det bättre att få ur sig allt på en gång. Så stundtals kan det visserligen ta upp lite för mycket av ens liv, men det är bara under kortare perioder. Känslan för låtarna är densamma i studion, för då kommer det naturligt för en att bara tänka på det man gör, när du sedan kliver ut ur studion så blir det lite som ett uppvaknande efter en rejäl adrenalinkick. Det är också därför jag inte börjar analysera månader innan vad vi ska göra då, bara låtarna är utvalda och vi har en grund att utgå från så räcker det för mig, anser Linus.
– Egentligen så är det inte så stor påverkan, jag lever mitt liv som vanligt. Det är ju inte direkt så att man kliver in i olika roller, utan som sagt att fokusen är på vad som ska göras där och då. Tänk om jag skulle byta roll varje gång jag lämnar min ateljé, bara för att det varit fokus på att skapa, det skulle inte fungera. Tilliten till den egna kunskapen och talangen man besitter är avgörande, jag vet vad jag är bra på och Linus vet vad han är bra på. Och det är inte något jag tänker hindra mig själv från att vara stolt över, anser Terror.
Eftersom musik oftast är en spegel av personen bakom, är det svårare att få tolkningarna att berätta vilka ni är då dom är skrivna av andra från början?
– Nej, jag tror att det speglar oss rätt bra ändå. Den tolkningen jag är mest stolt över, är låten Cyanesens av Olles Brorsa, för den kan nog beröra flest människor. Den har mycket av Kiruna i sig och jag måste säga, att jag är riktigt stolt över att komma därifrån. För den staden har så många bra musiker, det spelar ingen roll vart du befinner dig, vem som helst där kan ta upp en gitarr och spela på en efterfest. Alla genrer som ryms i denna lilla stad har verkligen påverkat mig musikaliskt och gjort avtryck, berättar Linus.
– Jag håller med, just den låten förvånade mig eftersom jag inte trodde sången skulle vara så lätt. Det är en sak att sjunga med någon och sjunga tillsammans, men jag tror att eftersom det var genom Linus, som jag lärde mig låten så blev det lättare. Resultatet överraskade mig på ett positivt sätt, bättre än förväntat, berättar Terror.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@hotmail.se)
Foto: Terror
Idag den femte juni släpps debutalbumet, An epicureans death wish (En Livsnjutares dödsönskan) på Spotify, iTunes och Amazon. Länk till Spotify nedan
