Triumph And Agony släpptes, men låtarna känns lika odödliga som sitt kärl.
Gångarna framför Festival Stage är lika ogenomträngliga som den hårdaste metallen när Doro, tillsammans med medlemmarna i Warlock intar scenen. Trots att det utan tvekan är den ödmjuka sångerskan som står i centrum för allas kärlek, så lyckas även basisten Tommy Henriksen stjäla några sekunder i rampljuset. Med imponerande basgångar basunerar han ut sin närvaro och styr med Michael Enrich melodierna rätt.
Gitarristerna Tommy Bolan och Niko Arvanitis är som ying och yang, båda hanterar instrumentet med naturliga inslag, men det som sätter sin prägel är deras olika spelstilar. Alster som Breaking The Law, It Still Hurts och Fur Immer samt nyaste skapelsen Love's Gone To Hell. Allsången är som alltid ett faktum på spelningar med Doro och hennes kontakt med publiken är lika oklanderlig som alltid. Trots att hon står högt ovan som på ett podium, så är Doro på samma nivå som alla andra. Musikerna stjäl då och då några sekunder av publikens jubel, men det är Doro dom alla fokuserar på. Med en oföränderlig röst som skapats för att förmedla alla möjliga känslor genom den konstform musik formger. visar Doro återigen varför hon förtjänar sin plats.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Förnamn Efternamn (fornamn.efternamn@rockbladet.se)
KONSERT: Warlock
ARENA: Sweden Rock festival
DATUM: 2017-06-08
BÄSTA MINNET: kontakten med publiken samt att Fur Immer återigen skapar rysningar längs ryggraden.
