Hitmaskinen Linkin Park inledde sitt framträdande anonymt men en bit in i andra halvlek styrde de upp laginsatsen och genomförde en godkänd insats inför en stor skara hängivna fans.
Chester och hans mannar slog världen med storm för drygt 15 år sen. Då var deras sound nyskapande och modernt och deras två första skivor Hybrid Theory och Meteora har blivit smått klassiska album. Men nu verkar de genomgått en identitetskris och samtiden har kommit ifatt dem. Deras senaste alster känns som en dålig kopia av nutidens stora popmusik. Inledning av denna afton kändes riktigt tafatt, precis som att de också tappat sin identitet på scen. Chester gömde sig bakom både kläder och solglasögon sjungandes en av de senaste pop-singlarna Taking to myself. Kändes riktigt bedrövligt.
Första halvan av showen blev en lång väntan på någonting bättre. Detta till trots all publiken var med på noterna och sjöng med i låtar som Burn It Down och One Step Closer. Delar av åskådarna hade ett tydligt budskap, när de skanderade ”sjung mer av de gamla låtarna för i h-vete”.
Jag har fortfarande minne av deras spelning på Globen för 10 år sedan, den var helt magisk och det var nog helt klart deras peak i karriären. Med det på näthinnan hade jag riktigt svårt att se att detta skulle ske igen. Men en bit i andra akten så gick Chester ned till publiken och körde Crawling i ett helt avskalat format med bara hans sång och piano-komp. Och då helt plötsligt började han connecta med publiken i en jättelik gruppkram. De gav både honom och resten av bandet en nytändning.
Sista tredjedelen bestod av en ren hit-kavalkad med låtar som What I’ve done, In The End, Faint, Numb. Det petade även in Heavy från senaste albumet One More Light, det blev ett rejält hack i maskineriet, vad tänkte de där? Men som tur var så efterföljdes de av Papercut och Bleed It Out som avslutningsnummer.
Jag har haft svårt att veta hur jag skulle tackla den här upplevelsen, men med lite eftertanke så måste jag ändå ge bandet godkänt och mycket tack vare upphämtningen som skedde efter Crawling. Nu hoppas jag verkligen att de tar sig ur popträsket och hittar tillbaka till sina rötter. För fortsätter de på den här banan blir det helt enkelt ett egenhändigt karaktärsmord.
SKRIBENT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Sandra Berkemo (sandra.berkemo@rockbladet.se)
KONSERT: Linkin Park
PLATS: Panorama / Bråvalla Festival 2017
DATUM: 2017-06-29
SPELLÄNGD: Knappa 90 minuter.
BÄSTA: Crawling, Bleed It Out
SÄMST: Alla låtar från deras senaste två plattor.
